Ja, jag förstår inte hur man har fått med en så välkänd skådespelare som Peter Stormare i den här, men jag kan börja med att varna att om man faller för Stormares namn på filmpostern ( vilket jag gjorde) så får man inte valuta för detta- herr Stormare är med blygsamt lite och den roll han har här som någon underlig psykolog/utredare är skrattretande dåligt, ja jag föredrar nog att se honom spela halvfull rysk gangster framför detta. I övrigt påminner filmen mer om en examensfilm på någon filmhögskola än något som är seriöst gjort! Om Norge hade gjort denna hade jag kunnat ge min högra hand för att de hade åstadkommit någonting bättre än detta...

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Det jag stör mig mest på, förutom skådespeleriet som är sämre än c-skådespeleri och ligger närmast ö-klass, så är det "gothtjejen" Sandra... Ingenting ont om henne som människa, men någon bra skådis är hon inte och hon övertygar inte det minsta i rollen som tuff gothbrud. Och jag har ingen jävla aning om varför hon envisas med att vara tillsammans med värsta sortens "svensson"-kille när hon helt klart skulle passa tillsammans med den gothkille som smyger omkring lite i utkanten. Är hon tillsammans med Stiff för att han råkar gillar lite övernaturligheter, och har ett intresse för svenska väsen som vätter och marar? Nehej, inte det för mot slutet spyr hon galla över hur gammal han är och att han fortfarande tror på övernaturliga väsen från den svenska myllan. Vad förde dem samman från början? Är det kanske bara för att han är så mesig och pussywhipped så det är enbart bekvämt att stanna kvar hos honom? Deras relation är ungefär lika het som det är i Kiruna vid nyår/januari-skiftet, och det är inte trovärdigt för tre öre ens. I och för sig bryr man sig ingenting om karaktärerna, helt enkelt för att inte en enda av dem är trovärdiga. När barnet Lilan blir tagen av maran ( eller hur det nu ligger till med den saken) så verkar huvudpersonen Krister inte direkt överväldigad av sorg. Far-och dotter-bråket hit och dit är väl meningen att skapa djup mellan karaktärerna men blir inte alls trovärdigt eller engagerande, utan tjatigt, tråkigt och jävligt irriterande tillslut. 

Ett plus får filmen för ljudeffekterna; det hörs väldigt tydligt och väl när karaktärerna dricker kaffe, sörplandet och sväljandet hörs extremt bra! Bra gjort där, alltså. I övrigt är det inget vidare alls, och The grudge-vitsminkade spöken är passe i övriga världen men funkar tydligen fortfarande utmärkt i svensk film, senast vi fick se dessa vitmålade ansikten var i Psalm 21 och även här får vi se en glimt av marans vita ansikte alldeles innan eftertexterna börjar rulla. Suck.

Nej, den här filmen var en enda lång mara att lyckas ta sig igenom, och flera gånger funderade man på att stänga av eländet. Att Stormare är med här måste bero på att han hade en stund över eller att han genomförde en väntjänst till någon, för annars förstår jag inte alls varför han medverkade. Se den här på egen risk, men se hellre vilken film som helst från Norge de senaste åren för de har i alla fall begripit hur man gör sevärda filmer på liten budget...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...