Ja, nu hade jag inga förväntningar på den här filmen alls faktiskt och hade inte heller hört talas om den tidigare, utan det var en chansning och en chansning är ju alltid på vinst eller förlust, och The Guard blir mestadels en förlust för jag hade väldigt svårt för att se vad som var roligt med filmen och jag hade väldigt svårt för att låta bli att stänga av filmen. Den kändes aldrig engagerande, rolig eller angelägen och tillslut frågade jag mig mest varför filmen ens gjordes. Vad vill den säga? 

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Mycket hänger på Brendan Gleesons axlar och han fungerar som den pratglade, men inte så duktige ( eller vad var skämtet egentligen? Det var ju han som tillslut stod upp mot skurkarna och som gjorde något, liksom) och en del saker är väl lite fyndigt, men mest är det dialoger som inte leder till någonting alls och dessutom två eller tre skämt för mycket om FBI-killen Everett som råkar vara svart... Kom igen, har vi ändå inte kommit lite längre än så? En sak Boyle häver ur sig instämmer jag i, att alla barn ser likadana ut och att det bara är "fula" barn som sticker ut ur mängden. 

Det här var ingen komedi a la folk snubblar på bananskal eller går in i dörrar eller satir ( eller så var det möjligen satir men jag uppfattade den inte på min radar i så fall) och filmen var en enda lång kamp att ta sig igenom. Inte alls min smak, och det var synd för filmen började faktiskt lovande och hade en ton som i mångt och mycket påminde om Hot Fuzz, men efter tio minuter är jag inte riktigt säker på vad fan filmen egentligen ville vara... Det här var verkligen ingenting för mig.