Härligt att åtminstone en av deltagarna inför den kommande nya säsongen av Mästarnas mästare är hyfsat stor och "legendarisk", men det kommer nog inte att generera lika många tittare som Ingemar Stenmark gjorde misstänker jag. Återstår att se vilka fler som tackar ja till att medverka!

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/article13275512.ab

Det enda, men mest irriterande, klagomålet jag har angående Dying Breed är att för att vara en film om kannibaler så förekommer det alldeles för lite av kannibaler i filmen, tyvärr. Istället handlar det mer om huvudpersonerna och deras relation till varandra medan de tar sig till Tasmanien för att spåra upp ryktet om att en tasmansk tiger har setts ( ett djur som sägs vara utdött ). Hallå! Vill jag se en dramafilm så ser jag det, men det här trodde jag handlade mer om skräck men tydligen misstog jag mig en aning... Å andra sidan, visst finns det en del bra scener här, men ingenting som får det att vända och vrida sig i min mage direkt.

Läs inte mer om du inte har sett filmen!

Det är lite jobbigt när man identifierar sig med en av karaktärerna i en film, speciellt när den karaktären påminner en om en själv i den grad att man skäms lite över att man är ungefär på samma sätt. För min del handlade det om Matt, som är tillsammans med Nina. Matt är vad man skulle kunna kalla för en "toffel", ungefär som jag kan vara, tyvärr... 

Betydligt häftigare är Matts polare Jack, en kille som aldrig verkar kunna ta det lugnt och som verkligen lever för dagen ( en sådan som Matt/jag önskar att vi vore lite mer av). Jag kan väl inte direkt påstå att Nathan Phillips är en stor skådis, vilket gäller för de övriga karaktärerna i den här filmen, men han gör ett bra jobb som Jack, och jag gillar honom verkligen!

Sedan var det ju det här med avsaknaden av kannibaler, och vilka de egentligen är. Jag får inte riktigt ihop det- men jag antar att det kanske är meningen också? Hemligheten som avslöjas i slutet har man delvis kunnat lista ut sedan tidigare, men det hänger ändå inte riktigt ihop med vad övriga filmen handlar om på något konstigt sätt. Ibland känns det lite som att man ser på två, helt olika filmer som råkat "klippas" ihop fel i redigeringsrummet... 

Och slutet... Ja, jag både gillade och inte gillade slutet. Det var lite för omständligt, samtidigt som det-tack och lov- inte var något vanligt, lyckligt slut! Det var ett riktigt bittert slut, faktiskt! Och det gillas, av mig!

Kort och gott så är Dying Breed helt okej. Den funkar, som en stunds tidsfördrivelse. Men jag hade gärna sett lite mer av kannibalerna! 

En något sent påkommen uppföljare till The Wicker Man ( förmodligen mer känd för den yngre publiken som remaken med Nicolas Cage, versionen som definitivt inte rekommenderas)... Men det ser faktiskt ganska lovande ut, och The wicker tree måste man definitivt ta sig en titt på.

http://www.traileraddict.com/trailer/the-wicker-tree/trailer