Ja, så var det dags för avslutningen ( som egentligen inte alls är någon avslutning då författaren Stieg Larson hade tänkt sig skriva tio böcker sammanlagt) och hämndens timme klämtar. Tyvärr blev hämnden inte så ljuvlig som jag hade inbillat mig. Eller så minns jag felaktigt hur det gick till i boken... 

Som helhet så blev Noomi Rapace bara bättre och bättre i rollen som Salander. Jag tyckte inte alls om henne i Män som hatar kvinnor, men det var innan karaktären började få lite mer djup och man började förstå vad det var som egentligen var "fel" med hennes attityd gentemot människor ( något som jag borde ha tänkt på på grund av att jag har läst böckerna, men jag hade hunnit glömma en hel del innan jag tillslut såg filmerna). 

En av de absoluta höjdpunkterna i Luftslottet som sprängdes var scenen i rättegångssalen då de sätter dit psykologäcklet ( eller grisen, som Salander kallar honom)- Anders Ahlbom. Överlag så tycker jag om berättelser som handlar om den lilla människans upprättelse mot dem som på olika sätt har förgripit sig på henne/honom. Salander får en härlig revansch här, och jag satt och smålog under hela den tid då det framkom fler och fler bevis över vilket svin psykiatern var. 

Annars upplevde jag Luftslottet som sprängdes som betydligt mer spännande än vad Män som hatar kvinnor var, men något sämre än Flickan som lekte med elden men som helhet så är det här faktiskt ganska så bra svenska filmer ( och det är sannerligen inte ofta jag säger något sådant). 

Nja, vet inte riktigt vad jag tycker om musikvideon- den är väl inte direkt så annorlunda och det känns som att man har sett ungefär samma sak tidigare. Ganska mycket disco är det i vartfall.

Men jag tycker fortfarande om låten! En av de bättre som jag har hört i år hittills.

http://www.tv4.se/1.2071336/2011/03/26/se_jennifer_lopez_nya_video_on_the_floor

En liten godbit från Karamellkungen;) Nostalgi på hög nivå, när man inte har något bättre för sig en lördagsnatt!

http://www.youtube.com/watch?v=v4U4B-1VEyI&feature=related

Swat-Firefight är en actionfilm som följer alla actionfilmsmallar som finns och kommer inte med något nytt eller spektakulärt. Tvärtom så är skådespelarinsatserna riktigt usla, och det mesta med den här filmen är uselt- inte ens någon vettig actionscen värd att minnas kan filmen erbjuda. 

Gino Anthony Pesi är menlös och platt i rollen som förhandlaren Wayne. Man kan undra just varför han är förhandlare egentligen, då han inte direkt förhandlar med någon... Och man kan fråga sig vad det är som har gjort honom till "den bästa av dem bästa" när det handlar om att lyckas ta ut gisslan levande ur olika situationer... Jag menar, trovärdigheten är lika med noll här och det gäller samma sak med skådespeleriet av Pesi. Lite bekymrad blir jag då jag såg på imdb.com att han är med i en film som jag ser fram emot, nämligen World invasion: Battle of Los Angles. Jag hoppas att han gör ett bättre jobb där. 

Enda behållningen med en här filmen var Robert Patrick, ändå gör han en psykopat av det slag som vi har sett så många gånger tidigare på film, och han gör det väl inte egentligen varken bättre eller sämre än andra film-psykopater. Men han får mig i alla fall att bry mig lite om filmen, och det är ju inte helt dåligt i alla fall...

Egentligen orkar jag inte alls klaga på den här filmen ens. Den är dålig och den kommer att försvinna snabbt i olika rea-hyllor på bensinmackar runtomkring i landet och den kommer förmodligen inte att ses av speciellt många.

Sedan undrar jag också lite över hur det går för Kristanna Loken egentligen? Har hon haft någon betydande roll i en film sedan hon medverkade i Terminator 3? Och enligt imdb.com ska hon "bara", förutom den här filmen, medverka i ytterligare två filmer under 2011... Om man säger som så, populära skådespelare brukar ha lite mer filmer på agendan...

Swat-Firefight funkar hyfsat som en bakisfilm på en slö söndag efter en blöt lördagskväll. Man ser den, man bryr sig inte om något som händer och man glömmer bort den så snabbt man har nyktrat till.