Det var kanske dumt att inte se om Mechanic innan man tog sig an uppföljaren, men det spelade ingen större roll ty man kan titta på andra filmen utan att ha sett den första. Men, frågan vilken som är bättre uppstår direkt, och jag vill nog trots allt säga att den första var bättre faktiskt- på sitt sätt. För, i vanlig ordning med uppföljare, vill man alldeles för mycket och det trots ett ganska svagt ursprungsmaterial! I Resurrection ska allt vara häftigare, coolare och man får se alltför mycket av Jason Stathams metoder vilket, om jag kommer ihåg rätt, inte var huvudsyftet i första filmen. Det känns aningen morbit att i den här filmen följa hur en lönnmördare tänker ut och sedan utför mord. 

Mechanic Resurrection förlitar sig inte på något finlir alls, det är rakt och enkelt och dumaction över hela anrättningen. Man behöver knappt gå in på detaljer som skådespeleri ( Statham spelar som vanligt en tuff jävel som ingen bråkar med) medan rådjurstindrande Jessica Alba ska föreställa en soldat som tröttnat på krig och elände och sadlat om till lärare för fattiga barn... Eh, att Alba ska föreställa tidigare soldat tror man i ungefär tre hundradelars sekund. Först och främst är hon med här för att hon inte får några andra intressanta erbjudanden längre, och sedan för det andra för att agera ögongodis så att man i alla fall kan låtsas om att bry sig om hur det ska gå för de inblandade. 

Jag hade hoppats mer på Tommy Lee Jones! Äntligen, tänkte jag, skulle han spela skurk igen! Det var länge sedan sist, jag tror att han har spelat skurk endast en gång och det var i klassiska Under belägring. Ja, jag vet vad ni tänker nu- Batman Forever då? Men jag har förstås icke glömt den filmen bara valt att ignorera Tommy Lee insats som Two-Face då den är mest av allt att betrakta som ett skämt och ingenting som man ska ta seriöst längre. 

Så, finns det någonting att bry sig om eller ska man ignorera denna film? Hm, tja vad ska man säga! Det är inte någon uppföljare till en film som någon kan nämna på tio försök att man har sett. Bishops/Stathams vidare öde efter händelserna i slutet på första filmen är inte tillräckligt engagerande, man bryr sig helt enkelt inte ens. Det som gör att jag knappt fann något intressant i den här filmen är att Bishop ägnar sig väldigt lite åt det han säger sig vara bäst på, att utföra mord som ska se ut som olyckor. Åt denna "konstart" ägnade sig karaktären betydligt mer åt i den förra filmen. 

Slagsmålen då, frågar vän av ordning? Alltid roligt att se Statham spöa snubbar! Tyvärr inte ens det håller här. Då var, faktiskt, fighterna i Wild Card betydligt bättre. Och på tal om fight, det blir inte mycket till fight när man som i den här filmen mest av allt använder sig av skjutvapen! 

Jason Statham gör det han ska men utan finess tyvärr. 

Bambi ringde nyss och ville att Alba ska sluta att använda de där rådjursögonen! 

Ska bara bjuda på lite av min fina slanka kropp, med sand strategiskt utplacerat på min kropp, så får vi det avklarat. Säg till direkt när jag kan öppna ögonen igen, här ligger jag och bara skådespelar lite. 

Allvarligt talat men ingen brud som ligger och solar ser ut så där i ansiktet! Avslappnat? Nej inte det minsta. Ser mest ut som en skådis som ligger och försöker se ut som att hon njuter av solen men egentligen tänker på vad hon gjorde fel för att hamna i sådana här dåliga filmer.... 

Dags för ett skönt, svalkande dopp efter att ha pressat sol i flera minuter! Oh ja, visst man kan se min bak också om man vill nu! 

Into the Blue del 5! Det är uppenbart att Alba vill tillbaka i vattnet igen och simma omkring. 

Mechanic Resurrection är en riktig besvikelse i min bok men jag är lite oklar vad jag hade förväntat mig egentligen. Ok erkänner att Jessica Alba och Tommy Lee Jones i samma film som Jason Statham ( hur star- strucked är jag i karln?) lockade en hel del och jag hade förväntningar på att få se Lee Jones storspela som en härlig skurk igen, men de få minuter som han är med i filmen är inte tillräckligt för att motivera till att man ska se den här senkomna uppföljaren. 

Men för fan, man hade i alla fall kunnat bjuda på intressantare fighter, intressantare story och allt som allt, något som gjorde det mödan värt att se filmhelvetet? 

Nej lyd ett gott råd och titta på enbart trailern, den är coolare än vad hela filmen lyckas vara. Och om du inte ens sett den första filmen så gråt inte över det för fortsättningen är ingenting att bry sig om överhuvudtaget. Googla på bilder av Jessica Alba så har du sett det enda intressanta den här filmen hade att erbjuda utan att slösa bort alltför mycekt tid. 

Stulna lösenord, vräker Aftonslaskan ur sig. Statsministerns lösenord är på drift, likaså den där babyface-politikern som knappt kan få skolan att fungera efter två år som skolminister men fortsätta ändå får han allt, och jobbar på för fullt för sin gröna politik och vill bli tagen seriös vilket ju inte går, liksom det går åt fanders för hans parti också. Gott så. 

"Vad falls" frågar Gunvald.

"Vad falls" frågar Beck. 

"Äh kom så bjuder jag båda på en go stänkare" säger grannen och därmed är det slut på det roliga för den här gången. 

Apropå lösenorden, prova ett med fakad fitta. Inte originellt kanske men någon får sig kanske ett gott skratt eller två? Ocg byt lösenord regelbundet. Eller vem fan orkar det? Ska man gå efter det i alla fall Metro lugnande skriver så är det ju inte någon användares fel att en sida blir hackad, det är sidans ansvar att se till att den är säker!!!! Någonting om det får du garanterat aldrig läsa om i Aftonslaskan som i dagligt tal kallas för något så seriöst som Aftonbladet, men ingenting i den blaskan går att ta på allvar dessvärre. 

November, vad ska denna månad vara bra för egentligen? Mitt emellan oktober och december, vad gör den här månaden för nytta alls... Mer än att bygga på med trötthet och känsla av att det aldrig kommer att bli ljusare tider igen! Eller så kanske månaden tjänar till att förebygga inför december som innehåller både jul och nyår? 

Men man jkunde väl slippa vara så förbannat trött hela tiden? Det är mörkt när man far till jobbet och det är mörkt när man kommer hem från jobbet. Särskilt medan det är så grått och trist just nu. Och snön som kom under förra veckan hade väl kunnat få stanna kvar, istället för det här regnsnöblandade skiten som vi har nu... 

Viktigt att uppmärksamma?;) 

B-filmen lever och frodas vid sidan om filmerna som kostar miljoner ( och ibland miljarder) att göra och man kan ställa sig frågan ibland om det verkligen är värt det att filmer ska få kosta lika mycket som Sveriges BNP årligen? Det är ju ändå trots allt en film, bara. Tacka vet jag gänget bakom Sharknado och så, the one and only, Roger Corman! Detah Race 2050 ser rolig ut i alla fall och tar sig själv på inte ett alltför stort allvar. Å andra sidan hade jag förväntat mig en roligare trailer men jag hoppas att filmen har mer att erbjuda!

Oh den här hade mig vid en blandning av Jespeers creeps och friday The 13th;) ganska självklart att man kommer att ta sig en titt på den här filmen vid tillfälle även om den knappast kommer att ha något revolutionerande att erbjuda, men det behöver ju inte heller alltid filmer ha. 

Oj redan femte filmen i ordningen. Och en hygglig teaser faktiskt, med en något oväntad mörk inledning och ton men det bådar ju gott får man hoppas. Framför allt ingen Sparrow som syntes till Heller. En försiktig skälvande liten pepp inför Döda män talar inte!!! 

1970-talet är perfekt återskapat in i minsta detalj, alltifrån hiskeliga kläder till stora frisyrer till än mer stora mustacher och mitt i alltsammans ska man alltså köpa att framför allt Russell Crowe hör hemma här medan kollegan Ryan Gossling passar bättre men det här var i alla fall den vanliga blandningen av tuff hård snut som möter en schysstare kollega som dessutom inte tycker om blod! Känns bekant, nämligen.... 

Men man lyckas med att sätta stämningen direkt i alla fall och 70-talet känns betydligt mer befriande än Herrens år 2016. Det var också skönt på ett bra sätt att nakna bröst visades tämligen omgående, att se Gosslings karaktär röka i nästan varenda scen han medverkar i vilket väl knappt har hänt på film sedan slutet av 90-talet. 

Jag hade inga stora förväntningar på den här filmen egentligen, snarare mer åt att jag inte hade tänkt att se The Nice Guys överhuvudtaget. Men filmen överraskade lite faktiskt, och visade sig vara såpass underhållande att den passade utmärkt som lagom underhållning när man kommer sig hem och inte direkt vet vad man ska titta på. 

Nåja sämre filmer än denna har man ju definitvt sett genom åren men samtidigt tycker jag inte att humorn kommer till sin rätt alla gånger utan det kändes som att man kunde ha hoppat över många av skämten och satsat renodlat på en hederlig actionfilm gjord på gammal hederligt vis. 

Men det här var i alla fall tillräckligt underhållande för stunden i alla fall. Jag hoppas bara på att det inte blir någon skitnödig uppföljare, som slutet kanske lite väl mycket hintade om att det kan bli.