Jag tror aldrig förr att jag har avskytt Mark Wahlberg lika mycket som jag gjorde med dennes karaktär i den här filmen, Mile 22. Aldrig tidigare, eller senare var jag kan erinra mig, har han varit lika osympatisk och svår att tycka om som i den här rollen. En gapig, uppkäftig och allmänt tråkig karaktär vilket genast drar ned betyget för den här filmen. Nej saknade verkligen herr Wahlbergs sympati från te.x Italian job. Man kan vara hård, men men kan ju för alll del också se till att man som tittare bryr sig om karaktären. Inte direkt för att detta är karaktärernas djuplodande, känslomässiga och personliga- utveckling-film, man struntar helt enkelt fullständigt i dessa människor. John Malkovich brukar ju defnitivt vara något utav ett säkert kort när det kommer till hans roller, men i den här filmen är han i princip osynlig och gör inget större väsen ifrån sig. Den enda i det här gänget som kommer undan med helt klart godkänt är Iko Uwais, men det enbart för att han kan fightas och för att oklarhet råder var hans lojalitet egentligen ligger, det enda som egentligen gör att man tittar färdigt på filmen! 

Annars, en helt ok actionfilm med gott om skottlossning och slagsmålsscener. Ingenting nytt under solen dock, ingenting som får en att haja till och höja på ögonbrynen. Kort och gott är Mile 22 lätt att glömma bort, inget som man kommer att minnas för resten av livet.

Det känns som lite borttappad potential för den här filmen och i händerna på en bättre regissör och lite bättre skriven huvudkaraktär så hade det i alla fall kunnat bli lite mer intressant än vad det visade sig vara i slutändan.