Den andra av två filmer om Herkules från förra året, som lika gärna hade kunnat heta reborn eller reboot, är klart bättre jämfört med den tråkiga och ointressanta Hercules Reborn. Men det är inte direkt mycket som är bättre. Det som står klart redan från början är att man har högre ambitioner med den här filmen, och att man följer hyfsat väl historien om halvguden även om det hela tiden finns med en tvekan om huruvida Herkules verkligen är son till Zeus eller inte. Annars kände man hur man nästan fick ståpäls under inledningen ty den påminde inte så lite om den inledning som fanns i tv-serien som sändes en gång i tiden. Jag hade inte haft något emot om man hade valt att koncentrera sig på Hercules kamp mot styvmodern Hera eller valt ett annat spår, för istället får man historien om en nedbruten hjälte som är osäker på sig själv och som kanske har utverkat stordåd eller så har han inte det, en hjälte som är ute efter att rentvå sig själv från något som han inte har gjort och i slutändan "finna" sig själv. Ungefär.... Detta har vi redan sett, i nämnda Hercules Reborn, men också i nämnda tv-serie. Man tycker ju att det borde finnas fler historier om denne människa att berätta om istället. Dessutom finns det ingen som helst djup i det moraliska dilemma som Hercules befinner sig i, så det är inte direkt något den här filmen koncentrerar sig på eller som man helt ärligt bryr sig speciellt mycket om heller. 

Dwayne Johnson gör i alla fall ingen dålig rollprestation som Hercules. Helt klart har han fysiken för rollen, och man tror verkligen på att han besitter krafter utöver det vanliga. Men i övrigt är det samma träaktiga skådespeleri som man vant sig från Dwayne sedan Scorpion Kings glansdagar. Det är i striderna som denne skådis passar som allra bäst, i övriga scener blir det som bäst en c-skådis på Dramaten som hoppar in som stand in-skådis. Man börjar aldrig att bry sig om eller tycka om karaktären tyvärr. Man vill att det ska gå snabbt mellan dialogscenerna ( som det inte är speciellt många utav) och att det ska börjas slåss igen. 

Den här Hercules-filmen var i alla fall blodigare än vad jag hade väntat mig. Det är nästan Conan-klass ibland på fighterna, med avhuggna huvuden och blod som sprutar. Härligt! Men varför man ska ägna så mycket tid åt fjanterier förstår jag inte. Varför kunde man helt enkelt inte ha gjort en lite mer allvarlig och mörk film istället? Men de tiderna är sedan länge förbi, numera gäller det ju bara att spela in så mycket pengar som möjligt till pengahungrande medieföretag och därmed måste det bli en film som kan ses av så många som möjligt. Beklagligt är bara förnamnet. 

Däremot gillade jag skarpt att man hade med ganska storslagna samlingar med armeér och slagsfärlt så att det åtminstone påminde om en storskalig produktion trots att det inte kan ha funnits med sådana ambitioner direkt. För filmen blir aldrig speciellt episk direkt. Och man kommer ganska snabbt att ha glömt bort den.

Nej Hercules var betydligt roligare jämfört med Hercules Reborn, även om denna film också hade en hel del brister och kunde ha varit betydligt bättre. Men som en stunds tidsfördriv dög den i alla fall även om den inte lämnar några bestående minnen efter sig så fort den är över. Litet plus för roliga, animerade, tecknade sekvenser som visar hur Hercules egentligen lyckades med några av sina tolv stordåd.