Det är svårt att säga något annat än att det finns saker som imponerar i fortsättningen av rebooten av Spidy och hans äventyr: effekterna och det visuella. Storyn är jag däremot tveksam till, även om historien som berättas här tydligen ska ha mer med serierna att göra men det spelar ingen roll för jag tyckte att storyn i Raimis filmer var som jag ville ha dem. Nu snackar man mystiskt hela tiden om vad Spider-Man var menad för egentligen, och vad hans riktiga pappa sysslade med och jag blir bara trött eftersom det enbart är för att man ska kunna spinna vidare i onändlighet med dessa filmer. Ut med det för fan bara, och så får ni koka samman något nytt och intressant i film tre, fem, tjugo, femtifem... 

I övrigt kan jag inte låta bli att notera hur valpiga alla känns. Herregud, nye Osborn känns som en av de tre i duon Knatte, Fnatte och Tjatte i jämförelse med vilka som spelade rollerna  de tidigare Spidy-filmerna. Huvudrollsinnehavaren själv känns knappt torr baki öronen. Och trots det, så ska man tydligen ta det här på allvar. Nej, det går inte. 

Så jag får väl njuta av specialeffekterna och det visuella, för allt det andra imponerar inte speciellt mycket. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är förträffligt när teknik fungerar men lite nindre roligt när det inte fungerar samtidigt kan man förstås också resonera att en blogg inte är det som är allra viktigaste, när allt kommer till kritan! Men roligt i alla fall att se att ens konto f...

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...