Jaha behöver jag inleda med hur mycket jag ogillar den tredje och avslutande delen av den här serien? Nej det räcker med att jag spyr galla över alltsammans för det här var inte bra alls, men tyvärr "lovade" slutet att en fortsättning kan vara möjlig. 

Supermilitären Nadja blir än en gång helt överraskad av en torped som dessutom är en riktigt ful fisk som är efterlyst av EU för brott mot mänskligheten, men Nadja är så klart sur över att han har haft ihjäl hennes älskade pappa och det är knappast oklart vem av karaktärerna som kommer att vinna fighten i hissen. Att dessutom löjliga datahackaren kommer på den briljanta idéen att ge supermördaren en ostmacka mitt under det kanske viktigaste uppdraget under hela serien, ja det är närmast självklart. Och givetvis har tönten den oturen att han tappar en obetydlig liten del av mackjäveln på golvet och böjer sig ned så nära inpå superproffsmördaren att han kan knockas omedelbart, men desto värre är ju att den här internationellt efterlyste mördaren inte gör slut på tönthackaren! Och innan dess hinner tönthackaren dels spela över något förjävla mycket medan de tre inblandade huvudpersonerna begår ett inbrott utan dessutom hinner han ha en liten Star Wars-fight med den lika löjliga "supersnuten"! Herregud, det finns ingen som helst gräns för hur löjlig Inkognito får vara. Det är bara Nadja, som ska föreställa ett militärproffs, som tar uppdraget någorlunda på allvar. Bäst av allt var ändå slutscenen där superpolisen återigen ska överraska Nadja och få näsan bruten men- håll i er nu- han har en hockeyhjälm på sig som skydd. Håhåjaja vilken stor humor som presenteras här. Tre gånger lyckas Nadja knäcka näsan på den löjliga jävla före detta polisen, men noll gånger lyckas hon med konststycket att överlista någon av de verkliga skurkarna. Trovärdigt? Nej inte för fem ruttna blåbär ens, och man undrar ju mer eller mindre vilken funktion hon egentligen har i den här gruppen. Trovärdighet som tuff militär? Nej, inte det minsta, snarare påminner hennes agerande som vi vanliga dödliga människor skulle agera i likartade situationer. Inte en enda gång i tre avsnitt lyckads denna supermilitär göra något rätt, utom när töntsnuten dyker upp, ja då först lyckas hon reagera instinktivt och knäcka hans jävla näsa. Åren hon har spenderat inom det militära är med andra ord fullständigt bortkastade.

Om den här barnsliga, Kalla Anka-liknande historien får en fortsättning så kommer i alla fall jag inte att se den för det här var verkligen rent ut sagt barnsligt dåligt och inkompetent genomfört. Men om ni nu ska envisas med att göra en fortsättning så se för fan till så att superpolisen och superhackaren slutar att bete sig som Knatte och Tjatte och börjar spela med lite, bara lite mer, trovärdighet. Men helst av allt ser jag att det inte blir någon fortsättning, men tråkigt nog är ju Sverige jävligt bra på att göra fortsättningar på vilken skit som helst. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...