Det är ganska härligt att se om filmer som man inte har sett på väldigt länge, och jag minns inte sist jag såg den här filmen, men det lär dröja ett bra tag innan jag ser om den igen för bra är den inte riktigt... Det är tråkigt att konstatera hur bröderna Farrelly verkar ha tappat allt det som gjorde deras tidigare filmer så bra. Har de verkligen gjort något som är riktigt bra sedan, tja mitten av 2000-talet? Trist är det i alla fall att bevittna hur gamla, tidigare favoriter fallerar och inte lyckas hålla samma kvalite i samtliga alster.

The Heartbreak Kid är i alla fall inte det sämsta som Farrellys klämt ur sig, men det känns lite trist att se att den här kom 2007 och att de inte har gjort något minnesvärt sedan dess. Ben Stiller gör det han ska göra, varken mer eller mindre och de komiska situationerna kan man ana sig till på flera kilometers håll ( nåja, kanske lite för att man ju faktiskt har sett den här en gång i tiden tidigare) och Malin Åkerman blir aldrig riktigt rolig som jobbig bimbo- men okej då, några få scener är hon faktiskt lite rolig, åtminstone. Men den här svenskan tycker inte jag glänser direkt, och inte heller är hon delaktig i något projekt framöver som jag tycker verkar intressant så jag vet inte riktigt varför hon verkar ha den stjärnstatus hon ändå har, i framför allt Aftonbladet. 

Nåja helt värdelös är den väl ändå inte, och jag gillar slutet som olikt andra romantiska komedier inte slutar i total lycka i slutsekvensen utan faktiskt skulle ha kunnat bana väg för en uppföljare. Men den här ser jag inte om  lika självklart som jag kan se om Den där Mary eller Dum och Dummare, för de filmerna kan jag se om lite då och då. Men den här dröjer det nog några år innan jag börjar tänka " oj den här var ett tag sedan jag såg sist, nu är det dags att se om den".