Varför är vi människor så olika och vad beror skillnaden på egentligen? Uppväxt eller arv eller handlar det om någonting helt annat? Varför blir en del människor oroliga och nervösa av sig medan andra verkar vandra genom livet med ett enda, stort leende på läpparna? Varför är en del nästan alltid så positiva medan andra får kämpa för att finna en enda liten solstråle att glädja sig åt? Varför ser en del det svarta och svåra i nästan allting medan andra kan ta det med en klackspark och inte ser det som något så allvarligt? 

Jag önskar att jag kunde vara en människa som kunde ta livet lite mer som en klackspark och att jag kunde sluta upp med att oroa mig för allt och ingenting hela tiden! Det är inte roligt att vara nervös och orolig hela tiden, alltid rädd för att göra något fel eller ställa till med något. Att vara blyg och ganska tillbakadragen...Jag skulle kunna sälja min själ till djävulen ( eller vem som helst som skulle vara intresserad av en byteshandel) för att få uppleva en vecka med att vara full av självförtroende och inte vara orolig och nervös hela tiden. Hur underbart skulle inte livet vara om man var sådan istället?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...