Oskyldigt anklagad, misstänksamma blickar. 

Du går genom stan, känner alla blickar vända sig mot dig. En del skrattar, andra pekar fingret eller räcker ut tungan.

Skämkänslor, sorg, förtvivlan- desperat, du skyndar på stegen och vill komma bort så snabbt som möjligt.

Alla ser, alla vet, alla tror sig ha en uppfattning.

Men du vet, att de har fel.

Men hur bevisa att vad de tror om dig, är helt fel och handlar om en missuppfattning?

Det är svårt att få andra att ändra åsikt och uppfattning.

Men man måste försöka.

Antingen fortsätter man att rymma.

Eller så står man rakryggat kvar.

Någon måste ju ändå se, dig också!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det är förträffligt när teknik fungerar men lite nindre roligt när det inte fungerar samtidigt kan man förstås också resonera att en blogg inte är det som är allra viktigaste, när allt kommer till kritan! Men roligt i alla fall att se att ens konto f...

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...