Det märks väldigt tydligt att regissör Fede Alvarez går i sin läromästare Sam Raimis fotsteg, i Don´t Breathe bjuds det minsann på svindlande kameraåkningar inuti huset och annorlunda, snygga vinklar och dylikt. Precis som det brukar se ut i mästare Raimis filmer. Men det bjuds på mer än så i den här filmen, och det är framför allt en riktigt spännande story som serveras. Tempot är det sannerligen ingenting fel med, oväntade vändningar finns också som tillför extra krydda till en redan innan angenäm anrättning. 

Jag har däremot lite svårt för karaktärerna, vilka som det är meningen att man ska heja på egentligen!!! Att de tre inbrottstjuvarna har sina egna personliga skäl till att göra det de gör, sure. Det köper jag. Men det finns i slutändan bara en enda som man tydligen ska tycka "synd" om, och det är naturligtvis tjejen i det här rackargänget. Dock går jag inte riktigt med på att hon är så oskyldig... Ja, svårt att säga hur man menar utan att riskera spoiler alert-varningar överallt, men låt mig stanna vid att det är lite oklart på vem det är menat att man ska heja på och därmed faller en liten, viktig aspekt därmed, man vill ju ha någon att heja på. 

Dessutom var karaktärsgalleriet lite väl sterotypiskt. När man börjar tänka efter, såhär medan eftertexterna rullar... Få se, vi har den tuffa slyngeln som kissar på mattan under ett av inbrotten. Check. Sedan den lugnare killen, lite av en bokmal och som tar hand om farsan som vi dock aldrig får se så inget känslomässigt band skapas här med den här snubben och som grädde på lökmoset verkar det som att han är lite intresserad av tjejen. Tjejen i sin tur är klassisk white trash-brud med en mamma som inte bryr sig om henne och farsan är borta, men bruden har en liten tös som hon drömmer om att ta med sig till Kalifornien, en dröm som blir sann så fort "den sista" stöten är avklarad. Check, check and doubble check. Känner vi igen detta? Oja. 

Men gubben, då?! Jo tack visst fan hinner jag heja på honom också och tycka synd om att det ska rånas av blinda krigsveteraner som... eh, ingenting annat vill än att leva i fred och... eh, tja låt oss säga kort och gott att vi alla nog har våra egna, små eller stora, skelett i garderoben. 

Så därmed, det blir lite svårt för min del att riktigt heja på någon. Alla är liksom lika dåliga människor, eller inte, hur man nu väljer att se på det hela. Kanske ska ge regissören lite credd för att han i alla fall blandar och ger, att det inte ska vara alldeles självklart vem av de inblandade man ska heja på ( även om jag misstänker starkt att de allra flesta röstar för white trash-bruden). 

Misstänker starkt att anledningen till att jag inte sett Don´t Breathe förrän nu  beror på att filmen blivit så hyllad och omtyckt, och jag har lite svårt för att se filmer som blir lite för hyllade. Bara just nu har denna film hela 7,2 av 10 på imdb.com vilket är riktigt jäkla bra ( inte för att man ska förlita sig på det betyget helt och hållet men det ger en fingervisning i alla fall). 

Men i en och en halvtimme lyckades filmen hålla mig fast i ett ganska stadigt grepp, och med några överraskande vändningar fram emot mitten och i slutet, så blir ändå mitt slutbetyg att det här är en film värd att ta sig en titt på, helt klart. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...