Rouge One: A Star Wars Story kan initialt vara den allra bästa filmen i Star Wars-sagan någonsin! Ja, faktiskt. Framför allt för att den ger en otrolig tyngd till vad som hände efter Episod 3 och det som sedan ledde fram till händelserna och filmerna 4, 5 och 6. 

Men det som jag tycker att alla filmer i serien saknat ( förutom möjligen Mörkrets hämnd och Emperiet slår tillbaka) är mörker, en känsla av att det är allvar. Force Awakens snuddade vid detta men ändå kändes aldrig Kylo Ren i närheten av den mäktiga, mörka känsla som alltid utstrålats från Darth Vader.

Jag är förvisso uppvuxen med de gamla filmerna, och den tragiska prequal-trilogin, så jag har ganska svårt att acceptera någon ny skurk som skulle kunna mäta sig med Vader, eller komma i närheten av den bakgrundstory som Anakin Skywalker har. Kylo Ren var lite "cool" emellanåt, men nja jag köper honom inte riktigt och jag vet inte om det kommer att kännas annorlunda när uppföljaren har premiär i december. Men någon mäktig skurk kommer han aldrig att bli i mina ögon, tyvärr! Darth Vader är och förblir den som innehar standarden för hur en mäktig rymdskurk ska vara, och det bevisas återigen i Rouge One; en av de mäktigaste scenerna någonsin med Darth Vader mot slutet fick mig nästan att uppnå orgasm- röda lasersvärdet som lyser upp mörkret, slakten av rebellerna med hjälp av kraften, hur totalt rädda alla är över att bara se Vader åååååhh.... Det är först nu det på allvar går upp för mig vilken jävla fördel Kejsaren har när han har den "sista" jedin vid sin sida och vilka fördelar en jedi har, om man inte behöver bemöta någon annan jedi! 

Sedan är det som vanligt ögongodis att se alla tekniska detaljer som dagens Star Wars-filmer kan erbjuda. Det är bra att Rouge One: A Star Wars Story har tagit tillvara detaljen med att skeppen och allt känns verkligt istället för helt och hållet datoranimerat, men fighterna i rymden har nog aldrig varit vackrare. Visst, det är CGI-porr när den används som allra mest men fan vilka bilder och scener som erbjuds! 

Men det finns element som jag är mindre nöjd med. Framför allt är handligen en aning plottrig, man kastas mellan helt nya världar hela tiden och knappt hinner man bekanta sig med en ny planet innan den blir antingen förstörd eller försvinner helt ur handlingen. Huvudpersonen Jyn var ganska intressant ( hurra hurra för alla nya brudar i en galax långt, långt bort nu har man uppnåt kvoten inom detta och kan väl känna sig nöjda med det eller???) men påminde en hel del om den kvinnliga huvudpersonen från Force Awakens. Manusförfattarna behöver väl inte göra det så jäkla bekvämt för sig?Sedan tycker jag nog att det tjafsas lite för mycket ( eller kanske för lite) om the force, har Jyn den eller den blinda samurajkrigaren? Efter episod 3 vet vi i alla fall att det inte finns många Jedis kvar ( Obi-One och Leia och Yoda) så vad denne man tillför förstår jag inte, mer än att han emellanåt räddar några karaktärer och att han verkar kunna strida trots det faktum att han är blind. 

Sedan hade det ju defnitivt inte gjort något om Darth Vader hade fått vara med i fler än två scener. Visst, Vaders ande finns med hela tiden och Vader användes perfekt mot slutet men ändå- man kan fan aldrig få för mycket av Vader. Speciellt inte när man inte har så mycket information om vad Vader pysslade med mellan den tredje och fjärde filmen. Det var i alla fall härligt att se Vaders högkvarter på Mustafa, och sedan det han gjorde i slutet av filmen. Wohoha, fan vad jag sett om den sekvensen flera gånger vid det här laget. 

Men utöver det så är jag förvånandsvärt nöjd med Rouge One: A Star Wars Story faktiskt, och känner att det finns utrymme för fler filmer som utspelas mellan den tredje och fjärde.