I ärlighetens namn kommer jag inte ihåg speciellt mycket av den första filmen och borde således tagit mig en titt på Conjuring 1 innan jag gav mig i kast med uppföljaren men eftersom de inte har så mycket mer gemensamt med varandra än att paret Warren är med i båda så spelar det nog egentligen mindre roll.

Dessutom tillhör jag inte den stora skara med fans som verkligen tyckte om första filmen, om än jag kunde sträcka mig till att det var en habilt gjord skräckfilm som i mångt och mycket använde genrens alla kännetecken. Det kan man för övrigt säga om The Conjuring 2 också, alla tricks som finns i skräckfilmslådan återanvänds, det på ett ganska effektivt sätt och den första halvan av filmen lyckas faktiskt bygga upp lite stämning, lite spänning, lite nyfikenhet inför vad som skall hända... tills det blir mest potatismos utan extra tillbehör, och CGI:n tar överhanden lite väl mycket.

Framför allt slutet är ta mej fan ett slående bevis på när man i skräckfilm numera inte orkar hålla igen utan köttar på alldeles för mycket! 

På minuskontot finns också att man måste se till att det händer saker i princip hela tiden, knappt hinner musiken till London calling tona ut innan det händer saker, man tar sig knappt tid att introducera karaktärerna innan spökerierna tar sin början och man har bråttom, bråttom med allting.Tyvärr Den lilla spänning som ändå framkommer den första halvtimmen försvinner nästan helt när man fått se gubben! Det okända är så mycket mer spännande och läskigt än det man faktiskt får se. Att höra tunga, tunga fotsteg och raspiga andetag närma sig den vidöppna dörren är betydligt värre än när man faktiskt får se ett täcke dras undan av en osynlig kraft!

James Wan vet uppenbarligen detta, greppet användes redan i den första filmen och ja, i alla hans filmer, men sedan är det som att han inte vågar lita fullt ut på detta utan till sist, tyvärr alldeles för snabbt, visar upp vad det är för monster som gömmer sig under sängen. Och detta är precis vad som är det stora, tråkiga misstaget alltför många av dagens skräck begår. Man litar inte på att bygga upp en stämning och måste alldeles för snabbt, och alldeles för mycket, visa upp monstret. 

Vad var det? Ficklampa still going strong när man undrar vad som gömmer sig där i mörkret! 

Det är det ultimata beviset på true love-- när äkta makar drömmer om precis samma demon! 

Kom nu ungar, dags att läsa högt ur Bibeln och Gud hjälpe er om ni inte kan söndagsbönen ordagrant!

Den stora behållningen med Conjuring 2 var den demoniska nunnan, i alla fall inledningsvis, sedan gick det överstyr med henne också lagom innan slutet. I likhet med föregångarens AnnaBelle är det väl inte helt otroligt att det kommer en fristående film som skall berätta mer om denna nunna och vad hennes historia kan tänkas vara. Suck!

Sedan har jag lite svårt för det här med "baserat på en verklig händelse". Jag har svårt att tro på att det mesta vi får se i filmen verkligen har ägt rum och som för att försöka knäppa oss tvivlare på näsan väver man då och då in autentiska inspelningar från de verkliga händelserna filmen skildrar. Nja, tvivlaren i mig är på högvarv så fort Based on a true story visas och därefter sitter man mest och tänker på om det eller det verkligen har hänt, eller om det är regissörens "fria" tolkning. Det som händer i slutet av filmen har jag väldigt svårt för att tro har inträffat, där är det nog helt och hållet regissören som har använt fantasin rakt av. Finns en hel del sådana scener som knappast kan vara baserat på något verkligt! 

Nåja antagligen ligger väl The Conjuring 3 och lurar i vassen och har premiär lagom till Halloween nästa år, och jag säger egentligen inte att någon av de här filmerna är direkt dåliga utan utnyttjar skräckgenrens alla verktyg på ett hyggligt bra sätt och det är hyfsat roligt medan det pågår, om än man ibland inte kan hålla tillbaka ett fniss över hur man har för bråttom och scener som är alldeles på tok för överdrivna! 

Men ett habilt skräckfilmsbygge är det i vartfall, igen. Synd att man inte har någonting riktigt nytt att erbjuda, men samtidigt så är det förskräckligt svårt att komma med något nytt i en skräckfilm. 

Jag ska så snart som möjligt ta mig en titt på The Forest, en skräckis jag dock inte hyser så stora förhoppningar om, men nu verkar det som att det finns ytterligare en film som utspelas i samma område, en skog i Japan som är känd som suicide forest! 

The People Garden fångade mitt intresse framför allt för att Pamela Anderson är en av de som medverkar i den, det får erkännas direkt! Baywatch-baben får inte alltför mycket tid i film numera, så det är på ett sätt lite roligt att hon fortfarande får vara med i något som man kan tänka sig att titta på! Sedan verkar filmen överlag vara mer åt drama-hållet istället för skräck, men det fanns något i trailern som gjorde mig lite nyfiken och intresserad av att ta en titt på denna. 

Och med Pam Anderson i en av rollerna får sig garanterat The People Garden en enkel gratisbiljett till lite mer uppmärksamhet, ja i alla fall bland oss som kommer ihåg Pam fortfarande!

Bra att Pam fått en roll där tuttarna inte verkar vara det som är i fokus?!!

Oj det var sannerligen inte igår som man såg en trailer för en film baserad på en verklig, tragisk, gripande händelse där Nicolas Cage figurerar och där han inte verkar spela över å det grövsta! I och för sig tycker jag att en överspelande, övertänd Cage är bland det roligaste man kan se på film nu för tiden då så kallade komedifilmer inte alls är särskilt mycket komedi längre. Filmen baserar sig på en verklig händelse också och därmed klargör man att lite bakgrundsforskning är nödvändig om vad som hände med USS Indianapolis, ty verklighetsbaserat är ibland inte alls autentiskt och filmskapare kan ta ut svängarna ordentligt ( Pearl Habror, någon?). 

I alla fall, trots att trailern var i längsta laget och visade på tok för mycket, så blev jag ändå lite nyfiken på den här filmen och det blir att ta sig en titt på den!