Jag kan ju börja med att varna andra för fällan jag gick på som alltså är den som finns på filmens omslag- visst ser det jävla lockande ut med en grismasktryne? Ohja sådant räcker ibland för att locka mig för man tänker per automatik att det här är något gore, våldsamt och häftigt. Men som det sagts flera gånger genom historien, man ska inte döma hunden efter håret. Det påstås också på omslaget att Piggy skulle vara en ny Clockwork orange men det kan jag å det bestämdaste slå bort med att det är den inte alls. 

Piggy är svårt att säga direkt vad man tycker om den men försöker man att tänka lite på vad handlingen var så börjar det genast att framstå som att filmen är ett fuskbygge som Martin Timell och Lennart Ekdal genast borde göra ett program om- för under grannlåten och det fina spaklet gömmer sig en ganska trist historia om ett ämne som vi har hört många gånger förr om- hämnd. 

Samtidigt har jag lite svårt för att bara avfärda Piggy helt och hållet, för något gjorde åtminstone att jag tyckte att i alla fall den första timmen av filmen var ganska intressant, helt klart så pass bra att det gjorde att jag tittade, men sedan blev jag ännu mer besviken när det visade sig att Piggy inte dolde något intressant eller blowmaine-fucking mot slutet utan att det tyvärr blir mest av allt ett ganska öppet och tråkigt slut. 

                                    LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag gillar verkligen, med betoning på verkligen, huvudpersonen Joe från början. Fan vad han påminner om mig. Joe trivs bäst med att vara ensam och han tycker att allt verkar så poänglöst i och med att vi varje dag, året om, "far till jobbet, jobbar, slappnar av, försöker sova- far till jobbet, jobbar, slappnar av, försöker sova" det är som en trasig skiva om ständigt går på repris, om och om igen. Joe undviker grupper med människor, speciellt grabbgäng och håller sig mest för sig själv. En ganska vanlig kille med andra ord. Men tyvärr blir den här huvudpersonen inte intressantare ju längre filmen pågår, och att ha en karaktär som man håller på och känner med är a och o för en film och för att man ska bry sig om vad som händer, men så blir inte fallet här, utan jag börjar bara bry mig mindre och mindre om Joe samtidigt som jag börjar fundera på om kraktären Piggy alls finns eller om han bara är en produkt av Joes hämndfantasier. Att sedan Joe blir lite intressant igen mot slutet är alldeles försent, och slutsekvensen får mig inte alls att fundera vidare på vad som händer sedan, helt enkelt för att jag inte bryr mig tillräckligt mycket om den här människan. 

Påtal om Pigga, som gestaltas av Paul Anderson, som har varit med i en av förra årets bästa filmer enligt mig- A lonley place to die- är enerverande så snart han dyker upp, mest av allt för att min första reaktion är att den här snubben ska man inte lita på ( vilket också visar sig stämma bra sen). Dessutom blir det snudd på överspel ibland, vilket aldrig är speciellt roligt när Piggy egentligen ska framstå som en seriös person. 

Den känsla som stannar kvar hos mig efter att filmen är slut är själva upprinnelsen till det som filmen sedan handlar om. Joe råkar stöta till en kille när han ska resa sig upp, det blir en hetsk stämning och det slutar med att en blir knivmördad. Så otroligt onödigt, men varför känns det som att den situationen mycket väl kan vara den bagatellgrej som utlöser ett sådant dåd? Lever vi verkligen i en sådan värld att det räcker med en struntsak för att oprovocerat våld ska bli följden? Och, är hämnd egentligen den bästa medicinen, någonsin? Oavsett vad det handlar om, så tycker jag ändå att talesättet "våld föder bara mer våld" stämmer ganska bra. Men det här är mest tankar som flyger genom huvudet under filmens speltid mest av allt för att jag inte tycker att Piggy är tillräckligt intressant, så jag roar mig med att låta tankarna flyga iväg ibland.

" Shocking, brutal and stlyish" skriver jag inte under på att Piggy är men förstår samtidigt att filmens omslag vill få eventuella tittare att tro på det, på precis samma sätt som att det här skulle vara en modern klassiker som Clockwork oranges arvtagare, vilket den som sagt inte alls är. Piggy kommer vara bortglömd av de allra flesta medan Clockwork Orange är en verklig filmpärla som ständigt nyupptäcks av nya filmentusiaster. Att Piggy skulle vara mer brutal än vad andra filmer inom samma genre brukar vara instämmer jag inte heller i, det mesta av våldet får vi inte ens se ( vilket i det här fallet blir ett underbetyg då jag hade förväntat mig att få se mycket våld). Chockerande är filmen inte alls på något sätt eller vis, utan den enda den här kan chocka är dem som nyligen har slutat se på Bamse och vill inleda vuxenfilmstittandet med något som är lite mer uppskakande, men för oss veteraner inom området så reagerar man inte alls på något av det man får se i Piggy. 

Piggy var inte alls vad jag hade förväntat mig, och det blir ett kraftigt underbetyg då jag hade vansinnigt tråkigt stundtals under filmens speltid och att slutet var riktigt gäspframkallande.