Det är mycket som fortsätter att försämras i del två av den här thrillerserien. Suck! Var ska man börja? Susanne Thorson fortästter att inge noll trovärdighet som militärt proffs. Två gånger har hon lyckats knäcka näsan på Richard Ulfsäter(!) men när hon i slutet av den här episoden verkligen hamnar i fara agerar hon ogenomtänkt och som en "vanlig" människa som inte har den militära kunskap som hon tydligen ska besitta ( eller snarare helt och hållet spelar att hon besitter med den trovärdiget som en människa som har läst om hur en militär bör agera men som sedan gör ett nummer av att agera på ett helt annat sätt). 

Piff och Puff... nej förlåt mig, Christoffer Nordenrot och Richard Ulfsäter fortsätter att ploja med varandra utan att det blir roligt en enda gång och man börjar förstå att om polisen har sådana snutar som Richard spelar, ja då förstår man varför de inte löser brott och varför vardagsbrott är vansinnigt underrepresenterat i statistiken hos polisen för den här "polisen" i serien måste få bevisen tryckt i ansiktet för att han ska förstå någonting alls. Och mest tid ägnas åt att jävlas med snorungehackaren som knappt verkar veta vad han sysslar med och som på rutin frågar precis hela tiden "ska jag hacka det?". Som att allt i hela världen går att hacka, bara man råkar vara "hackerproffs". 

Och så kom det då också, arvet från Män som hatar kvinnor. Här visar det sig att mäktiga män har en taskig kvinnosyn och naturligtvis snackar de nedlåtande om Nadja och ska TYDLIGT visa vilka svin de är. Det är som om dessa herrar går omkring med stora skyltar där det står med stora svarta bokstäver hur mycket de ogillar kvinnor. Och Inkognito, precis som så många andra filmer och böcker, fortsätter att etablera bilden av att alla styrelsemän och män i högre position är maktgalningar och kvinnohatare. Finns liksom inget svart eller vitt, bilden av en mansklubb som är elaka och kvinnohatande ska liksom bara etablera sig fast hos tittare som knappast ifrågasätter bilden utan enbart sitter och nickar och tänker "jamen precis sådär är det, för det har jag sett i Män som hatar kvinnor och Inkognito. Tragiskt att ingen sätter ned foten och kräver någorlunda realism! 

Även i landsomfattande reklam sprids denna bild, som i följande exemepl:

Precis såhär ser det ju ut i verkligheten, jojomensam. 

Trovärdigheten för mig med Inkognito gick förlorad om inte före så direkt efter att Richard kommer ridandes på en jävla häst när Nadja befinner sig i nöd ( ja ni vet riddaren på hästen som kommer instormande när det behövs som mest). Jösses jag tror nog att en deckarhistoria i Kalle Anka skulle kunna bjuda på större trovärdighet än vad som erbjuds i den här miniserien... 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...