Så har ännu en svensk nationaldag passerat, utom att som vanligt Aftonbladet gjort sitt bästa för att på något sätt förstöra firandet- detta år genom att tydligen ondgöra sig över svenska nationalsången. Tidigare år har samma tidskrift gjort allt i sin makt för att Sverige ska vara det enda land i världen som inte ska få vara stolt över sitt land. I år gjorde jag mig bästa och försökte verkligen läsa igenom dravlet om att Du gamla, du fria tydligen inte är någon nationalsång, och att den aldrig tydligen har riktigt slagit igenom (!). Nehej, men kanske skulle detta kunna lösas genom att gemene man och kvinna får sjunga Du gamla, du fria närhelst en (hen) känner för det, och att det blir obligatoriskt att sjunga sveriges nationalsång i skolorna?? 

I övrigt finns ingenting alls att fira, efter två år med pandemi, en regering som knappt kan hålla samman och dödsskjutningar som aldrig tyckes bli mindre utan tvärtom år efter år öka- trots senaste löftet om att "man skall vända på varenda sten".... Förutom det, busslaster med invandring i aldrig sinande ström fortsätter, integrering som fallerat flera år i rad utan några vettiga förslag på förändringar, sjukvård under sommaren som knappt kan ta hand om den sjukaste ens- du ska vara glad för att få vård om ens du kommer in med halva kroppen avhuggen ty du kan lika gärna hamna i något väntrum... 

Du gamla, du fria... Ja, kanske kanske en gång i tiden var de orden sant, eller förlåt mig, svenska nationalsången kanske inte är den riktiga ändå(!?. Om ni orkar, leta upp skiten i Aftonbladet. Konstigt att allt det svenska alltid blir ifrågasatt. Att de aldrig någonsin tröttnar. 

Jag begriper inte varför jag inte har sett den här filmen tidigare, men nu när tillfället uppkom så ångrar jag inte att det äntligen blev av att ta sig en titt på Rules of Engagement. 

Det som framför allt var njutbart med filmen var att Samuel L Jacksson spelar tillsammans med Tommy Lee Jones, och jag måste säga att det finns en finfin kemi dem emellan.  Synd att de två inte blivit ihopplockade igen, vore inte helt fel att se dessa båda herrar i en komedi där de spelar mot varandras olikheter. Men det är förmodligen önskedrömmar... 

Allra bäst var Rules of Engagement den första timmen med Vieatnam-kriget, händelserna i Jemen som sedan resten av filmen bygger på. Rättegångsfilmer har aldrig varit min kopp med te, men visst fanns det en del frågetecken som man ville få besvarade och hur det skulle sluta.  Men jag hade nog hellre velat se mer samspel mellan Jackson och Lee. 

Noterbart är också att regissören bakom skräckklassikern Excorsisten, William Friedkin, regisserar men man kan konstatera att han lyckades betydligt bättre med spänningen när det handlade om besatta, jämfört med i den här. Å andra sidan inte helt ointressant att följa rättegången, för fallet verkar som många gånger förr vara solklart men ett viktigt bevis försvinner osv osv. Ja, trots att det inte är min favorit, har man ju sett någon mer rättegångsfilm genom åren, så man har lite koll på hur det går till vanligtvis. 

Nåja, kanske ingen film jag omedelbart ser om igen, men ändå väl värd att ha tagit sig en titt på i alla fall. 

Jag har alltsedan i somras ( i alla fall vad jag kan erinra mig) drabbats av ett otäckt tillstånd- det att det känns som svårt att andas, lederna i armarna blir knallhårda och benen darrar betänkligt som om jag stod inne i en frys iförd bara kallingar. Det varar olika, ibland kortare men senaste gångerna har det varit betydligt längre anfall. Jävligt läskigt, obehagligt och skrämmande. Det jag kan tänka mig att det handlar om är panikångestattacker, för det har jag drabbats av förr, men inte i samma obehagliga utsträckning som nu! Kanske är det inbillning, kanske inte.... Jag vill hålla fast vid att det handlar om just inbillning, att det är något psykiskt mumbojumbo men vid vissa tillfällen känns det allt annat än som just inbillning. Ett av nyare symptom som tillkommit de senaste gångerna är att vänstra sidan av ansiktet/munnen blir förbaskat stelt och det går knappt att fyra av ett leende. Hmm vänster sida av kroppen är påfallande mer drabbat också och det har gjort att jag på senare tid har börjat fundera över om det kan handla om en begynnande jävla hjärtattack? 

En gång i somras, under en av dessa attacker, blev jag så orolig att jag direkt ringde 1145. Vafan skulle man göra liksom? Och den vänliga kvinnan som jag pratade med rekommenderade tämligen direkt att jag skulle ringa efter ambulans. Och gjorde jag det? Nej. Vem är jag att störa vården i tider av virus och överbelastning? Har jag aldrig tidigare varit i vårdens famn så varför ska jag börja med det nu, av alla dåliga tidpunkter som överhuvudtaget finnes? 

Men orolig är jag icke desto mindre. Vad fan är dessa attacker? Och varför kommer de betydligt mer regelbundet nu? Är jag möjligen påväg att bli kokojoko och bli fastspänd i en vit tröja som gör att jag kramar om mig själv hela tiden samtidigt som jag rabblar osammanhängande? 

Eller handlar det om ett förstadium, innan den där riktiga hjärtattacken kommer? 

Fan vet. Inte bra att använda Google i sådana här sammanhang, ändock kan jag ju inte heller låta bli att försöka googla mig till något slags svar. 

En del gånger blir svaret panik-ångestattack. 

Andra gånger blir svaret hjärtattackinfarkt.... 

Lite beroende på hur man googlar på saken, liksom. 

Näh, jag vet inte jag. Man kanske ändå skulle ta och göra ett besök hos farbror doktorn! 

Jag återbekantade mig med Amaranthe, och sämre nattljud kan man väl ha. Är inget gigantiskt fan av just denna grupp men faktum kvarstår att en del av deras låtar är helt klart ganska bra. 

Det är konstigt med sömn. Jag har väl alltid haft en ganska oregelbunden dygnsrytm, och någon morgonmänniska kommer jag aldrig att vara, men nu för tiden är det bra om man får sex timmars oavbruten sömn! Nåja...

Härligt att det har varit vinter på riktigt hittills- även om också jag gärna tackar nej till mer än tio minusgrader, men det har "bara" varit över tjugo minusgrader vid ett tillfälle vad jag känner till. Jag hoppas bara att det nu inte ska övergå till plusgrader eller regn, för detta magnifika vinterlandskap som har blivit kan gärna bestå oberört till efter nyårsklockan klingat färdigt. 

Nyår, hujedamej! Ännu ett år snart avlagt och snart skriver vi 2022. Vågar man hoppas på ett bättre år?

Nähä nu blir det fortsätta lyssna på lite musik och förhoppningsvis kommer väl Blund vid något tillfälle också till mig inatt.... 

Det enda existensberättigande jag kan komma på för nya I Know What You Did Last Summer är att det faktiskt bara gjordes två filmer ( och andra filmen var naturligtvis betydligt mindre sevärd och nej den senkomna trean har jag inte sett ens ) och den här har inte mjölkats på samma sätt som så många andra skräckfilmsserier. Denna känns det faktiskt befogat att göra en ny version, även om det samtidigt inte känns nödvändigt. Men ok den här gången kan jag faktiskt ge det hela en chans ;D 

Jag minns i alla fall att jag gillade originalet, inte bara för att Sarah Michelle Gellar och Jennifer Love Hewitt var snygga, utan för att det var en tämligen anonym skräckis som kom i bakvattnet av Screams framgångar, och som i alla fall hade hyfsat originell idé. 

Nya serien I Know What You Did Last Summer kan bli bra, men blir förmodligen knappast någon långkörare. 

Okej, skräckfilm är ju inte direkt okända för att det kommer uppföljare efter uppföljare, och tydligen i kölvattnet efter att ännu en remake utav Halloween visade sig bli framgångsrik, så kommer då tydligen Scream 5!  Jag har inte den blekaste aning hur stort intresset är, men konstaterar bara att den senaste filmen ( och då bortser jag från tv-serien dock, som jag inte ens har haft ett uns av intresse att kolla) kom 2011... Vilket, känns som en mindre evighet. 

Det enda som kittlar mitt spidersinne aningens litegrann, är att originalbesättningen verkar återkomma. Samtidigt som man då börjar undra över varför... Och till på köpet, varför inte plocka in Wes Craven då också, som står bakom de två första filmerna? 

Nähe, känns som att det mjölkas pengar bara, trailern får det inte att kännas alldeles nödvändigt att ha bråttom med att se denna femma. För min del räckte det med ettan och tvåan, till viss del trean också som ändå avslutade en hygglig trilogi därefter blev det upprepning, mjölkning och trist med fjärde installationen och jag kan inte tänka mig att femman kommer att bjuda på speciellt mycket nytändning. 

Men, å andra sidan, I know what you did last summer kommer i en ny version ( som serie) och gamle goa Onda dockan-Chucky återkommer också i serieform... Är det detta som är det "nya" med skräck? 

Humbug, baah! Sabla TV4 Guld :D Kanalen har haft otyget för sig att reprisera gamla tv-serien Dr. Quinn Medicial Womaen ett tag nu, och gissa vem som har blivi en trogen tittare? Ja, jag kommer inte ihåg så mycket från den här gamla serien, men de tre första säsongerna har i alla fall varit tillräckligt underhållande för att hålla mig kvar. Det är den där blandningen mellan vilda västern, kriget mellan amerikanska nybyggare och indianer, och så en stark kärna av titelkaraktärer som drar mig tillbaka till avsnitt efter avsnitt. Detta var man riktigt bra på, förr i tiden också. 

Sedan att en del avsnitt är segare än månadsgammal sirap får man väl helt enkelt leva med :D

Och Jane Seymore i huvudrollen är ju vackrare än vad hon var i den där Bond-filmen hon också har medverkat i. Och så coola Sully!!! 

Mitt i all dramatik, så ska ju medicinkvinnan och Sully gifta sig också, nån gång. Det borde ju inträffa snart.... Minns inte hur och när det inträffade. 

Men mitt ibland allt detta, så finns ju en rad karaktärer som jag omvärderat sedan sist. Saloon-ägaren, Jack Barbershop- snubben de har mer djup i sig än vad man en gång visste. 

Ja, jösses amelia... 

Kina-viruset råder, men lite lugnare nu efter en härlig sommar. Men nu är hösten igång, allt är igång, så den där sabla smittspridingen drar väl igång, igen. 

Viruset från Kina kommer inte "bara" att försvinna, men förhoppningsvis kommer det väl tillsist att inte bli mycket mer än en vanlig, ganska ofarlig "bonnförkylning". 

Däremot är det ganska skrämmande hur mycket vi i lilla Sverige, var villiga till restriktioner förra året, och hur mycket vi är villiga till detsamma nu, men förklätt till vaccinpass, en utvald klick får fortsätta göra allt de vill i demokratin Svedala, medan vi andra får hålla oss gömda i mörka hörn och vrår. 

Covidpass.... Och de utan, direkt till närmaste ghetto! New world order. 

Det är frivilligt att ta vaccin, men ändå inte. 

Är du ovaxxad, är du också ovälkommen. 

Ett vi-och du-lag, förklätt till att vi bestämmer naturligtvis (!) själva, men ändå inte. 

Åh du sköna nya värld. 

Pappa staten säger vad du ska göra, du lyder direkt. 

Det sovande folket, uttryckte en moderat politiker en gång i tiden. 

I sanning, han hade alldels för rätt i det. 

Jag vet inte jag, men tycker det är skrämmande tider vi befinner oss i, på riktigt. Vad kommer vi ropa JA till i framtiden, så bredvilligt som "vi" ger upp en massa olika rättigheter. 

Skrämmande, är ordet. 

Illavarslande, är tiden.