Den tecknade Disneyklassikern Skönheten och Odjuret kommer till liv framför våra ögon i en live-film adaption, och vad skulle man förvänta sig mer än att mycket från det älskade originalet spelas upp igen, nästan scen för scen. De allra felsta kan sagan och förväntar sig vissa självskrivna scener som bara "måste" finnas med. 

Tack och lov följer man ändå inte mallen från a till ö. Man får bland annat veta lite mer om vackra Belles bakgrund, och det finns några nya sångnummer också. Men tycker ändå att det fanns betydligt mycket mer invovation i den förra filmen, Djungelboken, jämfört med vad det bjuds på i den här filmen. 

Emma Watson är bedårande som Belle, som fått lite mer kött på benen och som inte är något mähä i denna version. Men ändå, hela premissen med att Belle "måste" till slut älska odjuret, för annars är det kört för alla på slottet, känns sisådär-igt år 2017. 

Odjurets nya design gillar jag däremot inte alls. Jag vet inte riktigt vad det är men nog fan var han betydligt tuffare och bättre designad i den tecknade versionen. Cogsworth eller Lumiére fungerar inte heller lika bra som i den tecknade versionen, det sampsel som fanns mellan karakärerna 1991 är som bortblåst i denna nya CGI-version, tyvärr.  Överlag så tyckte jag att CGI-teknik passade väldigt dåligt för alla möblerna på slottet, de får ingen personlighet alls. Ibland skulle det allt vara bättre att låta saker och ting vara tecknat istället. 

;Men ja, helt okej live adaption som tyvärr kopierar det mesta från originalet och som aldrig lyckas återskapa någon riktig charm eler magi. Över två timmar var alldeles för lång speltid, speciellt med tanke på de väldigt få nya utfyllnadsscenerna som man bjuds på.