Det tog sin stund innan man såg The Green Inferno, denna kannibal-rulle med uppenbara ambitioner att vara chockerande likt det stora mästerverket inom genren- Hannibal Holocaust, men som inte kommer i närheten av någonting alls. Eli Roth chockerade världen i samma veva som Saw kom och segrade och gjorde att vi fick leva med filmer som snabbt fick öknamnet tortyrporr, och Roth drog det till sin spets med filmerna Hostel. Men det var 2005, elva år sedan redan och mycket har hänt under den tiden och filmtittaren är inte så jäkla enkel att chocka längre. 

Men gemene man, som inte ser sådana här filmer när det är dags för lite fredagsmys lagom efter att Idol avslutats på fredagskvällen, kommer förmodligen att chockeras och äcklas av en del scener för man sparar i alla fall inte på krutet här även om jag hade hoppats att det skulle vara "värre". Jag förmodar att speciellt den första scenen när karaktärerna är hos kannibalerna för första gången lär chocka en och annan ovan tittare. Det är för all del en av de mer minnesvärda scenerna faktiskt, för det är lite magstarkt på det sätt en av karaktärerna tas av daga. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att vi gladligen slaktar djur på ganska brutala vis, och nu när julen närmar sig med raska steg så är det en och annan gris som man symboliskt kan betrakta denna scen på som får möta sitt öde utan att denna får något som helst medlidande medan vi sitter hemma i stugorna och väntar ivrigt på att få våran obligatoriska julskinka på julbodet. 

Pocahontas passade på att visa sig då och då! 

Lite roligt att man i eftertexterna hade med Twitterkontot till de mer tongivande skådisarna i filmen. 

Skådisarna gör godkänt ifrån sig även om det känns som ett stort överspel från samtidliga ibland, samtidigt som man knappt alls bryr sig om karaktärerna. Det är ganska farsartat nämligen, i början presenteras den snygge, mystiska idealisten som samlar ihop en grupp med "aktivister" som knappast alls borde befinna sig i en djungel senare, och så kvinnan som har en pappa som jobbar för FN och det är ungefär allt som vi får veta om henne. 

Det är en långsam början på filmen, och flera gånger funderade jag på att snabbspola framåt men gjorde inte det men är inte helt på det klara med om det verkligen var värt det eller inte. Någon enstaka scen var hyfsat intressant, men på det stora hela var inte The Green Inferno mycket att se. Allt som allt en ganska tråkig och ointressant film.