Det var faktiskt härligt att se en katastroffilm där skådespelarna inte snackade engelska utan norska och regissören inte var Roland Emmerisch utan en regissör vars främsta merit sedan tidigare är Kallt byte ( och som nu har hand om remaken av Tomb Raider och det ska bli mycket intressant att se vad han kommer att göra med Lara Croft). 

Norge är ju en filmnation av rang numera och smäller Sverige på fingrarna flera gånger om genom att hela tiden utmana sig själva. På skräckfronten har de gett oss flera sevärda, bra filmer. Men när det kommer till katastroffilm, ja då kanske det är bättre att överlåta det konceptet till Hollywood. Bølgen var inte direkt dålig men det syntes ibland att de ekonomiska musklerna inte riktigt fanns där för att ge oss "katastrofkänslan" som måste finnas där i den här typen av film. Man hade lyckats bra med den enorma tsunamin som svepte in, men sedan fick men tyvärr känsla av studio när vattnet vällde in i ett hotell och det kändes aldrig "på riktigt". 

Skådisarna var inte heller a-eliten bland de som man kan samla ihop till en sådan här film. Det var svårt att få någon riktig empati för någon av karaktärerna eftersom allihop följer standardmanual 1A här. Pappan som jobbar med att kontrollera berg och som blir orolig över en liten, till synes obetydlig händelse och som är uppslukad av sitt jobb, mamman som oroar sig för hela familjen, far och son som inte kommer riktigt överens med varandra i början osv osv. Det blir för mycket karikatyrer över allesammans, tyvärr. 

Men, tack och lov, inget husdjur (katt, hund, undulat) som ska hjälpas och räddas och som klarar sig genom katastrofen ( jag tittar på dig, Daylight). 

Men ändå ett ganska habilt hantverk för att vara en disaster movie från våran granne, och mycket hade kunnat vara sämre än vad det var så det här var i alla fall en helt klart sevärd film för stunden som tyvärr inte mäktade med att ge det lilla extra som hade gjort den minnesvärd eller gjort att man hade känt att man hade velat se om den igen.