Om man ska börja med det som var positivt med The Boy så var det att filmen varken är en remake, prequal eller uppföljare och det är värt att nämna i dessa dagar då det knappt finns en enda originalfilm som står helt och hållet på egna ben. Den tragiska, sorgliga sanningen gör smärtsamt ont att konstatera ibland! Jag rannsakar minnet lite snabbt och konstaterar att det dessvärre inte dyker upp en enda annan skräckfilm som är på samma sätt som The Boy men med det inte sagt att det faktiskt inte dyker upp original-filmer inom skräckgenren snart igen i år. 

Och sedan är det ofrånkomligt att man jämför en skräckfilm som handlar om en porslinsdocka med Den onda dockan, men det finns ganska gott om andra referenser till andra skräckfilmer- men om man ska vara ärlig, ska det brytas ny mark inom det här området så får man ett mission impossible. Så okej något innovativt nytänkande hade jag heller inte väntat mig när jag började se filmen. 

Sedan är det bra att filmen inte heller köttar på med digitala effekter, blod, våld, snabba LSD-inspirerade klipp som är alltför vanligt inom skräck idag. Dessvärre väntar man alldeles för länge med att göra något intressant och mitt intresse förloras ganska snabbt för att inte återkomma igen när det återstår ungefär femton minuter av filmen. 

Tyvärr börjar problemen dyka upp ganska snabbt. Allt känns så förväntat; alltifrån att huvudpersonen hamnar på vinden, att hennes kläder och smycken stjäls medan hon står i duschen, knarrande ljud, smygande i mörka korridorer osv osv osv osv. Sett det förr, man ska vara en riktig nybörjare inom skräck om man ska sitta som på nålar. Dessutom som grädde på moset är kvinnan i huvudrollen på flykt undan från en hemsk karl och även det har man sett många gånger tidigare. 

Det är egentligen ingenting fel på Lauren Cohan prestation i huvudrollen, mer än att jag tycker att hon mer eller mindre verkar vettskrämd redan under förtexterna! Men hon gestaltar i alla fall en brud med lite skinn på nästippen och det får man vara glad för. Inget våp här inte, tack och lov. 

Jag vet inte heller vad jag tycker om twisten som kommer... Bra? Nja. Den var inte direkt förväntad, det får jag erkänna i alla fall men jag vet däremot inte om jag köper den med hull och hår och Kalles kaviar! Det finns ju filmer vars slut gör att man inte kan sluta snacka om det och analysera och vrida och vända på det ( Sjätte sinnet, någon?) men slutet i The Boy framkallar aldrig något nyfiket intresse av att börja spola fram och tillbaka i filmen för att se om man missat någon ledtråd eller liknande. Istället blir det bara ett halvt "jaha" som gensvar. Så var det med den saken, tydligen. 

Nej, The Boy var helt enkelt inte min typ av film och inte vad jag hade förväntat mig utav den. Nu börjar det bli lite bråttom, jag vill gärna se någon film i år som jag blir riktigt jävla nöjd med och som jag känner att jag vill se om igen;)