Ja tack till att få se Blake Lively halvnaken/bikini what ever i en hel film, och att se hur hon fixar att överleva i den tuffa situation som filmens premiss levererar.

Men jag är väl inte direkt något stort fan av one location-filmer och tycker att de kan bli ganska tråkiga i slutändan. Och- i och med att premisserna är ganska enkla här och att Blakes karaktär inte befinner sig flera mil ut i havet, så kan hon ju därmed faktiskt helt enkelt bara sitta still och vänta snällt på stenen hon är på tills någon form av hjälp kommer eller tills dess hajen ger upp och börjar söka föda någon annanstans? Eller ska ännu en film utmåla hajen som den perfekta, tålmodiga, blodtörstiga mordmaskinen (som den inte ens är) som startade med Spielbergs klassiker Jaws? 

Åååh nostalgi. 

Såhär hade trailern sett ut för Captain America Civil War om den hade kommit under 1990-talet med en djup, mörk, allvarlig voice over och med klart sämre kvalite än vad vi är bortskämda med nu för tiden. Nostalgins vingslag känns direkt i inledningen av trailern och sedan fortsätter det bara, och enda önskan vore att den hade varit lite längre. Jag hoppas att man fortsätter med det här och gör om betydligt fler filmer till trailers över hur de skulle ha sett ut om de hade släppts för tjugo år sedan istället. 

Nja... Det här var ju inte alls vad jag hade förväntat mig ( om än förväntningarna höll sig på en ganska rimlig, tveksam nivå) och det kändes mest av allt väldigt tråkigt, ointressant och jag trodde att man skulle somna flera gånger om. Zzzzz... Jag trodde att det skulle bli jävligt roligt med zombies i Jane Austins värld. Och efter att ha tittat på i alla fall den andra trailern så verkade det här faktiskt hyggligt intressant. Men, så fel man kan ha ibland. Det här var trååååååå-åååkigt, och än mer tråkigt. Det kanske hade varit bättre att om man hade sett någon filmatisering av Stolthet och fördom innan, den enda jag orkat med att se kom för något år sedan och var tråkigare att titta på än jag vet inte vad ( men man genomled eländet tillsammans med tjejen) men jag hade efteråt noll koll på "spelet" mellan Mr. Darcy och Elisabeth, liksom jag har noll koll på deras spel och relation ( eller vad fan det egentligen handlar om) efter den här filmen. 

Det känns hela tiden som att Pride and Prejudice and Zombies inte vet vilket ben man ska stå på- skall man vara en komedi, splatterfilm, skräckfilm eller ingenting utav det? Svaret på det blir att man lyckas med en film som är varken eller och det blir aldrig roligt, det blir aldrig skrämmande och det blir aldrig någonting alls. Dessutom väljer man av någon jäkla anledning att inte visa upp särskilt detaljerade splatter-bilder och jag förstår inte varför? Däremot är det fortfarande, antagligen ett arv från tidigare filmatiseringar, jäkla noggrannt med att brudarna ska bli gifta med killar med pengar och status. Gäääsp!

Nej Pride and Prejudice and Zombies var inte alls vad jag hade hoppats på att den skulle vara och jag vet inte vad jag hade förväntat mig direkt heller. Mr Darcy borde ha varit betydligt mer manlig istället för att se ut som en valp för att man skulle kunna ta honom på allvar, och de flesta skådespelare passerar revy utan att man lägger märke till dem eller ens kommer ihåg dem när filmen ( äntligen ) har tagit slut. 

Det här kunde ha blivit så mycket mer underhållande och roligt än vad det till slut blev. Nej den här filmen gör man allra bäst i att skita i helt och hållet! 

Ja i studenttider och analkande sommartider är det här en låt som jag brukar lyssna på såhär års. Det är synd att Lyssna på hjärtat inte fanns när man tog studenten själv för en del goda råd finns i texten. 

Sommartider lyssnar man självklart på just nu eller hur? ;) 

Och schools out, förstås!   Vilka låtar lyssnar ni på såhär när studenten och sommaren närmar sig?