Eftersom det blev en jobbhelg ( i och för sig inte alltför ansträngande egentligen ) så blev det tämligen ensamt och jag får erkänna att jag saknar flickvännen väldigt mycket. Men sådana saker får man väl inte erkänna? Man ska ju vara en stor och stark karl som minsann klarar sig bra på egen hand;) 

Vad ser du? Ett dansande par eller något annat;) 

Det är inte så ofta som det skrivs om musik på den här bloggen men ibland så;) Jag vet knappt vilka det här är. De heter Ghost, antar jag, och låten heter He Is?

I alla fall så lyssnade jag på texten för första gången medan jag jobbade, och den tilltalade mig på det sätt som låtar ska göra om den ska fastna hos mig. 

Det finns väl förmodligen många olika tolkningar av den här låten, men det känns ju som att He Is handlar om Gud? Med inslag av djävulen ibland. 

Hur som helst, 2016 års första låt som verkligen fastnar hos mig. Det kommer inte att bli så många fler, det vet jag med säkerhet redan nu. Men framför allt inledningen av den här låten är riktigt, riktigt bra! 

Det är helt och hållet Kurt Russells förtjänst att man lade märke till trailern till den här filmen för ett tag sedan, och när trailern också såg rätt så bra ut så var det självklart att man måste ta sig en titt på denna. Lite synd var det däremot att filmen klockar in på två timmar, för stundtals blir det väldigt långa timmar. Bone Tomahawk hade tjänat på att klippas lite mer än vad som är fallet för det blir stundtals ganska segt och småtråkigt tyvärr, finns ingen riktig nerv i dramatiken omkring det lilla gänget som ger sig ut för att rädda två kidnappade människor. Av någon oförklarlig anledning har man valt att vice sheriff, en gammal gubbstrutt som egentligen inte kan bidra med särskilt mycket, ska vara the comic realife, men det funkar inget vidare direkt. Överlag hade filmen en mörk, svart humor som uppskattades men som tyvär aldrig blev riktigt rolig någon gång.

Till den här filmens förtjänst finns i alla fall att man upprätthåller mitt intresse trots de partier där det inte händer särskilt mycket genom att verkligen hålla på vilka det är som utför kidnappningarna. Det är alltid bättre att hålla på "monster" på film istället för att visa dem på en gång. Här visar man inte motståndaren förrän nästan halva filmen har passerat.

Och en annan bra förtjänst som den här filmen hade, var att den stundtals är jäkla brutal! Särskilt en sekvens bränner sig fast på näthinnan, tror inte att jag har sett en sådan pass brutal scen på väldigt länge och den kommer ändå ganska oväntad. 

Jag har verkligen saknat västernfilm och trodde att det var en genre som var påväg att dö ut helt och hållet så det är tacksamt bara att se ridande på häst, lägereldar ute i vildmarken och alla sådana klassiska sekvenser. Och det ser desutom ut som att det kommer en hel del bra västernfilmer i år, vilket inte alls är dumt. Att man i den här filmen blandar in element av lite skräck och gore och splatter gör inte det hela sämre, nej snarare tvärtom. Men... det stora oket för Bone Tomahawk är att den var alldeles för lång och att en hel del tråkigare parier kunde ha strykit på foten vid en andra manusgranskning. Och att jag nog hade förväntat mig lite mer från Mr Russell. Det börjar väldigt bra för hans sheriff, den klassiska tuffa karln som minsann klarar av allting men i efterhand blir det lite löjligt och tyvärr lite för förväntat och tråkigt. 

Och slutet var inte heller riktigt tillfredsställande. Man kunde ju faktiskt begära att efter att två timmar förflutit få sig ett lite bättre slut. Men som helhet, så håller intresset sig vid liv hyggligt bra nästan genom hela filmen. Helt okej blir det i alla fall om man inte har något bättre alternativ.