Jag var väl aldrig något enormt fan till Ett päron till farsa-filmerna ( som liksom Polisskolan staplade skämt på skämt och som aldrig blev direkt hysteriskt rolig) men remaken är väl helt okej ur det perspektivet. Det jag hade mest problem med i den nya filmen är varför man valde att göra en av sönerna så mesig! Mesigheten gjorde knappaste speciellt många roliga sekvenser eller tillförde något egentligen. 

Men, Ed Helms saknar helt och hållet Chevy Chase kemi och komiska tajming. Ed Helms blir bara en i mängden av "roliga pappor" ( som vi har diskuterat angående förra årets julkalender) och han gör det aldrig direkt bra heller. Beverly DÀngelo saknades också här faktiskt, för jag tyckte aldrig att Christine Appelgate gjorde någon bra gestaltning av den "alltid så förstående frun". 

En del småroliga scener fanns men egentligen är det här en remake blott och bart, och som aldrig riktigt står på sina egna ben helt och hållet. Den roligaste scenen i hela filmen var egentligen den där Appelgate pratade med grannfrun och grannfrun undrade varför hon inte hade gillat Instagrambilderna! Där fanns en klockren iaktagelse över vår samtid, mer sådana scener saknade jag verkligen! Den hypermoderna bilen med fler knappar än vad man vet vad man ska göra med var också bra. När amerikanarna försöker vara miljömedvetna och allt så går det ändå fel... 

Nej mycket mer än småroligt blir det aldrig. Allt man sett i många, många andra komedier genom åren finns med i den här och det finns ingenting som känns nytt, fräscht, modigt eller nytänkande överhuvudtaget. Ett päron till farsa: Nästa generation är en film som man mycket snabbt glömmer bort, för det finns alltför många komedier med liknande recept och så när filmen inte har något nytt att erbjuda så känns det tämligen bortkastat att slösa sin tid på denna då det förhoppningsvis finns många andra, och bättre, komedier att titta på istället. 

Ja, hur mycket "horror" det egentligen handlar om i den här filmen får väl avgöras av alla indivduellt men jag tycker att kanske framför allt storyn med ungdomarna som smyger ned i korridorerna där det förekommit oegentligheter är det närmaste skräck man kommer här men tyvärr är det ingenting som man inte har sett flera gånger tidigare och den som är luttrad i skräckfilmssammanhang lär förmodligen knappt märka av en höjning av pulsen ens. ¨¨¨

Jag hade i alla fall inbillat mig på förhand att filmen skulle vara roligare än vad den visade sig vara. Några få, småroliga scener fanns förvisso och de flesta utspelades hos tomten och hans (gotiska) hem på Nordpolen men jag hade trott att man skulle få skratta betydligt mer än vad man fick. Allt som allt fanns i alla fall en del myter med som Krampus och bortbytlingar som avhandlas på ett bra sätt i filmen. Framför allt så uppskattade jag att få reda på lite mer vad Krampus egentligen handlade om, innan man ser filmen som handlar helt och hållet om Krampus. I övrigt var det lite för plåttrigt och oengagerande för min del. Jag brydde mig aldrig direkt om någon av karaktärerna, och en del av historierna var alltför tråkiga tyvärr, och ännu värre så var upplösningen på historierna tråkiga också. 

Ett litet extra plus får A Christmas Horror Story för en rätt så bad ass jultomte! Sådant gillas;P 

Ett litet extra plus för William Shatner och hans trygga radiopratarröst, men lite roligare hade man kunnat göra hans medverkan! 

Nej filmen blir faktiskt som allra bäst när en liten twist får en av omvända vad man trodde hände i en av historierna, och det är denna twist som gör att det faktiskt känns som att man inte helt och hållet har kastat bort sin tid på att se Chrismtas horror story för fram tills dess var det inte långt ifrån att jag hade stängt av filmen för den var inte så intressant eller engagerande.