Medan ungefär hälften av Sverige sitter och laddar upp inför EM-kvalets sista spektakel för Sveriges del ( om de nu inte går vidare, vilket ändå inte spelar så stor roll för väl i EM kommer det ju i alla fall sluta med besvikelse och tårar) så scannar jag nätet efter något intressant från filmens värld. Noterbart är att det har varit väldigt lite intressanta nyheter ett tag nu. Kan det vara som så att filmåret 2015 börjar lida mot sitt slut? Ja, jag vet. Vi har en stor (kanske en av de största) premiärerna kvar, Star Wars The Force Awakens men skulle man blogga om allt som skrivs och behandlas om den filmen så skulle man inte hinna med att göra så mycket annat;) 

Vad erbjuds, då? Hmm. Ja, inte är det mycket direkt.

En första trailer till spektaklet Gods of Egypt, en CGI-porrorige som till och med får mig att tröttna redan innan trailern har tagit slut. De kan inte mena allvar? Vem ska se den här filmen ens? Filmen känns fullständigt onödig och kommer att erbjuda alla över arton år utmattningssyndrom med skallebank och öronskador och en längtan efter att ladda Blu-ray-spelaren med valfri Ingmar Bergman-film så fort man har kommit hem från biosalongen. Det här är kanske nästa års första flopp rent av? Jag kan fan inte föreställa mig att den här kommer att gå hem i stugorna, hos någon. Detta representerar det allra sämsta som Hollywood har att erbjuda och allt paketerat med (förhoppningsvis i alla fall) snygga effekter utan egentligt innehåll, platta och tråkiga och intetsägande karaktärer och Gerard Butler som ungefär spelar sig själv. Möjligen säljer herr Butler någon extra biljett men nu tycker jag att vi redan nu lovar varandra att sådan här skit förpackad i lyxförpackning som kanske verkar lite lockande i början som den där lördagsgodispåsen också gör men som man sedan får ont i magen av, att vi inte ser till att sådan här smöjra går med vinst så att de over there i Lala-land (Hollywood) tror att vi slösar bort våra surt förvärvade slantar på sådant här längre. Agreed?

Botten upp kamrater!!! Från och med nu vet jag inte riktigt vad som händer men förhoppningsvis skall det leda till det bättre. För som det har varit nu ett tag kan jag inte fortsätta att ha det, om detta hyser jag i alla fall inga betänkligheter omkring. 

Frågan är hur mycket jag kommer att få ångra mig meb det är väl ett svar endast framtiden kan ge mig. Just nu känns det rätt åtminstone. Eller rätt och rätt, därom tvistar hjärnan för fullt just nu. 

Jag kommer att sakna många fina härliga stunder med min ♥. Men när det inte känns riktigt bra längre är det dags att man agerar. Tyvärr kanske alltför sent men hur är det man brukar säga?  Bättre sent än aldrig.   

Nåja. Kanske är det på sådant vis att man aldrig kommer att vara riktigt lycklig och då får man finna sig i sitt öde. Kanske blir nästa liv bättre, man kanske måste genomleva ett skitliv för att man därefter i nästa liv ska veta hur bra man har det då? Eller något sådant. Det är kanske hög tid att damma av mitt gamla intresse för filosofi. Jag skulle verkligen behöva en rejäl dos med livsfilosofi just nu och kanske komma till insikt om vem fan jag är... 

En erfarenhet rikare kanske, om ingenting annat. Jag vet hur jag ska vara nästa gång om kärleken nu skulle slå till igen. 

Alltid kommer något gott ur nästan allting brukar man väl säga ( eller i alla fall påstå). 

Ja, vad fan ska man säga? Skrattmusklerna sätter igång per automatik så fort man läser återigen att Dwayne Johnson och Zac Efron är delaktiga i att ska liv i tv-serien Baywatch! Vad förväntar man sig av det här egentligen? Att en ny generation ska återupptäcka Baywatch som redan från början hörde 90-talet till snarare än 2000-talet. Och nu söker man alltså efter den kvinnliga skådis som ska axla Pamela Andersons axlar! Hujeda mig...

En snabb parallell: hur många ser fram emot att Arkiv X gör storstilad comeback? Visserligen som en tv-serie igen istället för film men någon vettig måste ju ha insett att X-Files gör sig bättre som serie. Baywatch anno idag, vore en usel idé oavsett om det skulle handla om en serie eller som i det aktuella fallet, en långfilm. 

Okej pepp-mätaren för Arkiv X slog just i taket och for iväg långt över horisonten.

Pepp-mätaren för Baywatch reborn, tja, den har knappt rört sig alls ännu. 

https://www.moviezine.se/nyheter/baywatch-filmen-letar-kvinnlig-huvudroll

Så kom då några rörliga bilder från uppföljaren till Hitta Nemo. Trailern avslöjar inte direkt så mycket men å andra sidan vet man ju redan vad filmen kommer att handla om. Jag vet inte om jag ska säga att det är modigt eller dumdristigt gjort av Pixar att följa upp sin kanske största succé med en uppföljare men man kan i alla fall säga till dess fördel att den inte borde vara snabbt gjord för att casha in på första filmens framgångar. Det får man förmoda betyder att man verkligen har lagt ned själ och hjärta i manuset den här gången också. Men jag vet inte, onödigt känns det hela ändå.

Till saken hör väl också att jag inte tillhörde den unisona hyllningskören till Hitta Nemo. Visst, det var en bra film men så jävla bra som vissa ville göra den till var den dessvärre inte. 

Jag får erkänna att jag inte varit sådär övertaggad inför den åttonde filmen från regissör Quentin Tarantino ( som väl kommer att bli en flopp i och med att polisen blivit rosenrasande över ett uttalande från regissören och uppmanar till bojkott av den här filmen). Men... den här nya trailern gav mig i alla fall lite mer blodad tand över alltsammans, även om det inte direkt är särskilt mycket nytt som visas upp. Det verkar finnas en härlig, nostalgisk känsla över hela filmen ( och konstigt vore det annars för det här ska ju vara en hyllning av gamla tiders sphagetti-västernfilmer). Jag tror att Tarantino har hittat hem nu, och efter hans förra vilda västern-övning med Django Unchained så kommer nog den här att bli riktigt sevärd! 

Njae.... Den första moderna versionen av Alice i Underlnadet gladde sannerligen inte mig särskilt mycket och jag kan inte heller påstå att jag blir eld och lågor över trailern till uppföljaren. Även om det alltid är bättre med uppföljare på så vis att allting inte behöver förklaras för huvudpersonen ( som fallet är i framför allt Harry Potter där Potter mest går omkring med uppspärrade, förvånade ögonbryn genom hela den första filmen och precis allting måste förklaras för honom). Men framför allt är det trist, jävligt trist, att Johnny Depp och Tim Burton allierat sig med Disney. För dem båda har det innburit ett rejält jättekliv nedåt i kreativitet och spontanitet och allting ska vara alldels för mycket tok-sött och alldeles för mycket färgsprakande och vackert. 

Det fanns väl inte egentligen någonting alls som tilltalade mig med trailern för Alice vidare äventyr i underlandet. Jag får se om det överhuvudtaget blir att man tar sig en titt på den här filmen eller inte, det är för min del högst oklart!