Film som baserar sig på något slags spel brukar ju ha en tendens att suga ordentligt ( Super Mario Bros, Street Fighter mfl. någon?) men nu på senare år har det blivit populärt att filmatisera brädspel också ( Battleship, kommande Monopol). Ouija tillhör brädspelkategorin och även om den faktiskt inte suger fullständigt, så finns genrens många klichéer samlade här. Enligt standardformulär 1A så ska det gå snabbt, snabbt, snabbt. Speltiden är knappt en timme och trettio minuter och det är en del som ska hinnas med under den tiden, och det gör man inte direkt tillfredsställande. Man tar till och med hjälp av eftertexterna för att berätta en historia, även om man inte gör det fullt ut på något sätt.

Men klichéerna stannar inte där. Smällande dörrar, dörrar som öppnar, ljud av fotsteg på övervåningen trots att "ingen" ska befinna sig på övervåningen, mystiska ljud bakom hörnet som bara måste kollas upp(!), skuggor, andra ljud, fler dörrar som öppnas, en eldspis som mystiskt tänds, ett mystiskt meddelande till alla inblandade- Hello friend. Check. Och för att göra alltsammans lite mer klichéaktigt, så besöker huvudpersonen Luise naturligtvis ett mentalsjukhus och snackar med en patient för att få reda på mer om de mystiska händelserna. Suck. Dubbelsuck. Och suck igen!

Ändå, det är skrämmande ( men på helt fel sätt än vad regissören tänkt sig) hur effektivt alltsammans fungerar. Eller hade fungerat, om man inte hade sett alltsammans i otaliga andra skräckfilmer genom åren. Alltifrån The Conjuring till AnnaBelle använder precis samma tricks från trollerilådan, och det blir inte speciellt roligt att se gammal skåpmat serveras på nytt. Eller nytt och nytt, egentligen är det inte alls nytt. Same old shit, en film med en annan titel, annars hade denna kunnat passera revy som Conjuring 2. Eller Conjuring 3. Eller AnnaBelle del 25. Eller Insidious kapitel 45. Eller vilken jävla film som helst från James Wans penna. 

Om jag ska vara lite elak, lite mer än vad jag kanske varit hittills, skulle denna lika gärna ha kunnat vara ytterligare en uppföljare till parodiserien Scary Movie. Med den enda skillnaden att Oujia är gjord på fullaste allvar, men kan knappast bli tagen på fullt allvar. Varför skulle den? Man har sett allting som filmen erbjuder åminstone fem gånger tidigare, man vet på ett ungefär ( eller okej, man vet kort och gott) precis vad man har att förvänta sig och ingen av de gamla skrämseltricken fungerar speciellt bra om man inte varit isolerad likt en Robinson Crusoe på en öde ö de senaste tio åren och inte sett en enda av de tidigare nämnda skräckfilmerna. Först då, om ens, kanske man tycker att vad den här filmen har att erbjuda känns nytt, fräscht och spännande. 

Till råga på eländet ( det tar aldrig slut verkar det som) är Michael Bay med och producerar filmen och jag antar att han ansvarar dels för filmens tempo ( scen efter scen känns som att de avlöser varandra, knappt hinner de inblandade pusta ut innan det är dags för nya hemskheter), och jag förmodar att Bay är lite ansvarig för det minst sagt hastiga slutet. Riktigt tråkigt, lite gulligt också dessutom, och jäkligt snabbt överstökat slut. Som dessvärre också borgar för minst en uppföljare ( kan ju bli tre, fyra,fem, sex uppföljare till också, trippeldubbelsuck). Åh mr Bay, snälla, ge fan i skräckfilm! Det är inte ditt element. Mr Bay, jag tycker att du gör underhållande, mastodontactionfilmer, håll dig till sådana. Snälla....

Hmm finns det något kvar att säga om den här kalkon till film? Njae, kanske inte mer än att rikta en stilla önskan till de ansvariga att inte vara inblandade i uppföljaren, och att snälla snälla se till så att det kommer in lite nya namn i skräckfilmsgenren igen så att vi möjligen får se något nytt igen någon gång? 

Jaha. Jösses. Det går snabbt i filmvärlden när något ska rebootas och förnyas och krängas ut på nytt. Och det enda man kan säga är att man suckar uppgivet och funderar över om det någonsin kommer att komma ut något alldeles nytt från drömfabriken, eller om allt bara görs om istället och sedan presenteras som något nytt men som man trots allt känner igen? 

Jag har aldrig varit något stort fan av Men in Black-filmerna. Det dröjde innan jag tyckte att den första filmen var sevärd ens ( och såhär i backspegeln, så var det den enda bra filmen i det här sammanhanget). Sedan kom de obligatoriska uppföljarna, och jag vet att man skulle ha skrattat fler gånger åt Will Smith, men det gjorde jag inte. Det var Tommy Lee Jones som var den egentliga komikern i de här filmerna. Och så den tredje, knappast minnesvärda installationen, som jag knappt ens minns vad den handlade om... Näh det kändes inte som att det var nära förestående med en fjärde film, Så nyheten om att starta om serien kommer inte direkt som en överraskning. Även om det ändå är beklagligt att man väljer att göra så. 

Will Smith kommer jag i alla fall inte att sakna. Men vad ska förnyas? Specialeffekterna? Mjo, de går förvisso alltid att återskapa. Eller ska man låta filmerna anta en mörkare tonart, med mer svärta och mindre humor, a la Batman, Stålmannen, Spider-Man, Hulk osv osv osv... Nja knappast va, för det passar inte riktigt för de här figurerna. 

Än så länge finns inte så mycket information om det här så vi får väl se vad som kommer fram senare. Jag är i alla fall inte ett dugg intresserad över vad det blir av denna nya version. 

Men snälla, snälla, snälla... Kom med något nytt och fräscht istället. Börjar inte vi alla bli trötta på alla dessa ständiga nystartningar, reboots och uppföljare?

https://www.moviezine.se/nyheter/ny-men-in-black-trilogi-planeras