Alla inlägg den 26 maj 2015

Av theotherside - 26 maj 2015 23:45

Snälla, snälla, snälla ( Carolina af Ugglas låt passar bra in i det här sammanhanget)- låt detta definitivt vara den sista filmen i The Human Centipede-serien. För i och med den tredje filmen syns det alltför tydligt att man har knappt någon budget alls att spela på, och att handlingen, om man nu kan kalla det för handling det filmen har, skrevs på en kafferast medan man satt och skrapade trisslotter för att samla ihop till filmens budget.


För vad får man egentligen? En timmes osannolikt uruselt skådespelande av Dieter Laser, som mest går omkring och skriker och gormar. Suck! Man hinner till och med bli trött på karln! Tyvärr blir det inte mycket bättre, när det äntligen börjar handla om den "mänskliga tusenfotingen". I de tidigare filmerna har man i alla fall gjort det ganska bra, men i den tredje filmen får man knappt se något alls. Okej, det är den längsta samlingen med människor ihopsydda i en enorm tusenfotning, men so what? Detta får man bara se i några minuter. Den enda scenen som man kan känna lite för är när en skurk får pungen avskuren, men liknande scener har man sett i andra och bättre filmer så ingenting chockerande här inte för den som är van vid den här typen av filmer.



Gruvligt överspel från denne skådis, filmen igenom!


   

Hårt arbetande sekreterare. Man ställer sig frågan varför hon inte lämnat in sin avskedsansökan för flera år sedan.



 



Det finns ingen anledning till att se den här filmen överhuvudtaget. Inte ens det faktum att en kvinna som sysslar med porrfilm annars, Bree Olsen, finns med som sexig sekreterare gör att man ska plåga sig igenom det här eländet till film.


Nej jag kommer om och om igen till samma slutsats att regissören till samtliga filmer, Tom Six, avslutar sin sjuka filmserie med ett enda långt skämt. "Haha", Nelson från Simpsons-skratt, " jag fick er att titta på två filmer som egentligen är värdelösa, nu lämnar jag er med en tredje som verkligen är totalt värdelös bara för att ni ska förstå att ni har kastat bort er tid medan jag har fått mig ett namn i filmhistorien, inte smickrande kanske men ändå" måste Tom Six ha tänkt medan man filmade det här eländet.


Helt klart en av årets sämsta filmer. Se den inte.






 

Av theotherside - 26 maj 2015 13:53

Hur gör man för att ta sig ur en tvångströja? Det är svårt, jävligt svårt. Man behöver onekligen hjälp av någon annan för att lossa på banden.

Det känns som att man har tvångströja på sig. Ingenting går framåt, pånytt står man och stampar i samma jävla vattenpöl igen. Men den här gången struntade man i att ta på sig gummistövlar och står istället i vattenpölen i bara sockar, som dessutom har hål. Vattnet är kallt och man känner kylan sprida sig från fötterna och uppåt.

Ingen inspiration till någonting. Förbaskat svårt att ens ta sig upp ur sängen i, vad många anser i alla fall, vara normal tid. Uppe halva nätterna- inte för att man har mer att göra på natten, men av någon anledning har det alltid varit just på natten som man tittar på film och skriver recensioner på vad man har sett. Antagligen för att man just vid den tiden anser sig genomsyras av något som kanske kan kallas för inspiration.


Det går segt, för att inte säga dåligt, med jobbsökarfronten. Jag tycker att man är aktiv, man kastar iväg ansökningar hit och dit och sitter sedan och hoppas på svar, svar som förstås aldrig kommer. Inte konstigt att man tappar hoppet snabbt? För hur roligt är det att skicka in ansökningar, sitta och vänta och hoppas och sedan inte ens få ett svar? Det är inte så att man tänker "jaja, bättre lycka nästa gång, skicka tvåtusen ansökningar till" och så kavlar man upp ärmarna och söker friskt igen. Ju längre tid det tar desto mer motigt blir det att få iväg ansökningar för i baktanken viskar djävulen med hes whiskeyröst: skicka du dina jävla ansökningar, men du kommer i alla fall inte att få något svar från någon.


Det känns som att man sitter där man sitter och man tar sig inte härifrån. Och så kommer väl ytterligare fem år att rulla på, utan att något speciellt händer. Och så om fem år sitter jag här igen, plitar ned samma rader. Jag skulle verkligen behöva hjälp med att lossa på repen till tvångströjan, någon som rycker upp en och kommer med nya infallsvinklar. Poängterar saker som jag kanske inte ens tänker på. Öppnar upp nya möjligheter men framför allt får mig att känna att man inte ska ge upp, skita i alltsammans. För det är den känslan, att man vill ge upp, som är överhängande just nu. Skit samma, liksom. Jag behövs ingenstans, det är ingen som efterfrågar mig så jag kan lika gärna fortsätta att sitta här och börja odla långt skägg och låta spindlarna göra långa spindelnät från nästippen, genom öronen och ned till knäna.


Det allra mesta känns så förbannat värdelöst.




Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards