Det man fick höra om den här filmen när en berättade om den, för jag hade missat den helt och hållet, var att den skulle tydligen vara rolig. Eller i alla fall sevärd. I efterhand undrar jag mest av allt när filmen i själva verket var rolig egentligen? Eller varför man kunde säga att den var sevärd, alls? Jag hittar inte mycket som motiverar till att man ska ta sig en titt på den här filmen om man nu inte tycker att det är vansinnigt roligt med en massa ploj och framför allt skrik. Var gick det snett egentligen, när handlade komik om vem som kan skrika högst och vara mest irriterande? Det är inte den komedi jag växte upp med, så därmed ignorerar jag de allra flesta komedifilmer av nyare datum eftersom det enbart handlar om vem av de medverkande som kan skrika högst ( eller som Seth Rogen, prata i all oändlighet om helt oväsentliga saker och ändå anses vara en komiker).

Den enda med lite sympati spelas av Damon Wayans Jr. och mest tycker jag om karaktären eftersom han ständigt uppmanas att vara en "man". Vad det nu egentligen innebär? Men helt klart fanns det något mot slutet av filmen som träffade mitt i prick hos mig, där Wayans karaktär vågar gå fram till kvinnan han har fallit för och presenterar vem han är på riktigt, och dessutom tar tag i sitt jobb och vågar stå för det han tror på, för modet fanns egentligen där hela tiden- men behövde bara lockas fram ( efter händelserna i filmen). Undrar om det är något liknande jag behöver, för att mitt mod någonsin ska komma fram?

Men i övrigt fanns ingenting i Let´s Be Cops som kändes nytt eller annorlunda. Konceptet med två killar som låtsas vara poliser känns ganska uttjatat halvvägs in i filmen, och efter det här "skämtet" fanns inte så särskilt mycket mer att komma med och man slutade skratta ganska snabbt. Dessutom, om man ska vara sådan, är filmen aningen onödigt våldsam stundtals för att vara en komedi. Man kanske skulle ha satsat mer renodlat på just komedi bara? De få komiska situationer som man hade kunnat göra något utav blir tröttsamma så fort Jake Johnson öppnar käften. Och det gör han hela tiden, suck.

Men fint slut, i alla fall. Att man ska våga stå upp för sig själv! Men nog hade jag allt förväntat mig att få skratta lite oftare under filmens speltid än vad man fick göra. Tyvärr blir det mesta bara tröttsamt och tjatigt, så jag får ge upp att se nya komedifilmer under en längre tid om de ska börja kännas fräscha och roliga igen!

Nice, förutom slutet, att höra en Backstreet Boys-låt i inledningen. Inte en helt passande ton på vad som kommer därefter, men nice i alla fall.