Jag förstår inte hur man kan fortsätta att trampa vatten även i filmen efter Invasionen... Hur tusan är det möjligt egentligen? Noll spänning även i den här delen, allt är bekant och det finns ingenting alls som upprätthåller mitt intresse.

Vad har vi här? En kille som anklagar läkaren för mord på dennes mamma, på grund av att man hittar en spruta med morfin intill mammans säng. Okej, men det dröjer inte särskilt länge innan man konstaterar att sprutan har hamnat där på grund av slarv begånget av en på sjukhuset. Därmed fortsätter handlingen med att den misstänkte läkaren dödas, och filmen ska därmed ta en ny vändning men känns aldrig direkt ny på något sätt.

Inte ens har man mäktat med att komma på någon Gunvald-scen här. I och för sig gormar Gunvald lite här och var över att han har ont i huvudet och tar flera glas med treo. Sedan får man förklaringen till detta, men det är inte speciellt intressant eller roligt ens.

Nej den enda anledningen till att man överhuvudtaget mäktade med att se Sjukhusmorden kom i slutet, till och med under den tid eftertexterna rullade- Gunvald och Beck sitter på en parkbänk i ett somrigt Stockholm, sippar på varsitt kaffe och tittar ömsom ut på omgivningen eller på varandra. Beck har nyligen struntat i att gå på en "dejt", vi lär väl se hur det där utvecklas framöver, och Gunvald förstår att Beck inte är glad. Lite sött på något sätt faktiskt.

Usch lägg ned Beck nu, snälla? Medan det fortfarande finns ett uns av värdighet kvar.