Det är utan tvekan Michael Nyqvist film. Jag hade aldrig orkat se filmen från start till mål om det inte hade varit för Nyqvist skull. Men det är inte för att han gör speciellt mycket direkt, och inte heller tycker jag att det här är på något sätt hans bästa rollprestation. Istället tycker jag nästan att han är ganska tråkig och blek och förutsägbar. Nej, fullständigt oslagbar är han i Grabben i graven bredvid fortfarande. 

Lisa Henni gör också bra ifrån sig. Inte sett henne i så många andra filmer, men å andra sidan så har hon inte heller gjort så många filmer ännu men filmerbjudanden lär det förmodligen inte bli någon brist på för hennes del från och med nu, så man kanske får göra ett försök att komma ihåg denna skådis. Inte för att jag på något sätt har sagt att ett av mina nyårslöften inför det nya året är att börja se på fler svenska filmer;)

Det är roligt att se att Jokern, nej förlåt, Johannes Brost dyker upp lite här och var och i olika sammanhang. Han gjorde gemensam sak med Lisa Henni tidigare i Wither, men Brost glömmer jag aldrig när han medverkade i Bröllopsfotografen, vilket jag vill mena är ett av Brost bästa framträdanden någonsin. I den här filmen gör han inget märkvärdigt direkt. Han gör det som han förväntas göra kort och gott, och varken mer eller mindre. 

Men som vanligt, när det handlar om svensk film, finns det med en rad klichéer som vi aldrig verkar kunna göra oss av med. Som tjejen som hela tiden har på sig lovikavantar?!?! Man undrar varför, man får aldrig svar på anledningen till det men man förstår att det ju har något att göra med att tjejen har något gemensamt med Lisas karaktär och att det på något sätt ska göra att tjejen sticker ut ur mängden. Jag vet inte, det är bara en tanke som slår mig i alla fall. 

Däremot undrar jag varför Min så kallade pappa har en skriande, alarmerande brist på roliga scener? Det är ändå Ulf Malmros som står för regisserandet, och det trodde i alla fall jag borgade för att man åtminstone skulle få skratta till lite här och var, eller åtminstone dra lite på smilbanden. Men icke! Detta är ingen uppfriskande fläkt a la Smala Sussie eller Tjenare kungen, detta är betydligt mer traditionellt och tämligen styrt och tråkigt befriande från orignalitet. Det är kort och gott ett "drama" som följer dramats mall från a till ö, standardformulär 1A, och som dessutom slutar med att den mest uppenbara död som jag har sett på jävligt länge. Inte ok, Malmros. Inte alls ok! 

Njae, kan inte ens med bästa välvilja säga till någon att det här skulle vara ett måste att se eller ägna sin tid åt. Detta var inte alls speciellt bra eller minnesvärt, tyvärr. Men jag hoppas i alla fall att Micke Nyqvist hade roligt under inspelningen, för den här gången har han åtminstone fått leka av sig som lite av en kuf en stund. Och det tror jag att han har velat göra en lång stund, så att han efteråt är redo för de lite mer allvarliga uppgifterna som ligger och väntar på honom! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...