Jag gick inte in med några skyhöga förväntningar och egentligen tittade jag bara på den här filmen eftersom en vän rekommenderat den varmt, för annars är det väl inte direkt krigsfilmer som jag tittar på speciellt ofta. Men trots lite splittrade känslor inför filmen, så ångrar jag i alla fall inte att jag har sett den- Fury var helt klart jävligt sevärd! Om än... inte gripande. Jag berördes inte speciellt mycket, och jag tror att det framför allt berodde på att personporträtteringen var av gammalt, klassiskt manér. Krigsvana veteraner som knappt tror på att det finns någon godhet kvar hos mänskligheten får en ung spoling med i sitt team, som dessutom tror på Gud och människans godhet (vilket uttjatad klyscha bara det), som sakta inser att det kanske inte finns någon godhet kvar i vissa människor och då i synnerhet hos fienden som förstås tecknas enbart som onda och fanatiska, vilket kanske också var sanningen även om jag tror att det är lite väl enkelt att skildra förhållandena. 

Fury hade gott om fina, snygga bilder från striderna. Att se pansarvagnarna glida framåt över ett fält medan motståndarna gör sitt bästa för att få stopp på de framrusande maskinerna, samtidigt som amerikanska soldater fångade mitt emellan tar skydd bakom pansarvagnarna. Ser ut lite som hämtat ur Star Wars ibland dock, vet inte om det skildrar verkligheten eller inte men det kändes lite för modernt att nästan alla skott såg ut som ett ljusstreck när skott avlossades. 

Brad Pitt tycker jag inte gör mycket mer än att spela en liknande roll som den han hade i Inglorious Bastards, men verklighetens WarDaddy kanske var precis sådär? Vad vet jag men jag tycker i alla fall att man aldrig får veta vem mannen bakom masken egentligen var. Man förstår att han inte direkt mår bra, för vem skulle göra det efter allt den karln förmodligen har varit med om? Jag hade däremot inte haft något emot att få veta lite mer om människan som finns kvar där någonstans, och att kanske få veta lite mer om anledningen till att hans män är beredda att följa honom in i döden, mer än att han har gjort bra saker i strid. 

Shia LaBeouf imponerar inte direkt heller som spolingen som tror på Gud och som följer standard formulär 1A, där han först ska rynka åt näsan åt allt hemskt på krigsfältet och därefer sakta inse att krig inte är någoting vackert och ädelt. 

Man kanske har blivit avtrubbad genom åren, eller så är det regissörens fel att jag inte blir mer berörd än vad jag blir av filmen, men däremot kan man inte undgå att börja tänka att det här med krig känns fullständigt onödigt. Så många som dör och lemlästas och förlorar livet alldeles för tidigt. Och kommer filmer om andra världskriget att sluta komma någon gång eller är det så att vi kommer för evigt att få se filmer om det här hemska kriget? 

Kanske behövs det en Fury lite då och då som påminner oss om hur hemskt och onödigt det är med krig? Så många liv som gick förlorade.... 

Nej, världen och historien hade kunnat vara betydligt mer fredlig istället. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...