En alternativ titel för den här så kallade komedin borde vara Flugornas herre barnversionen. För det här har ingenting med humor att göra utan handlar mer om en konstig mix mellan studentfestande och barnkalas och man har inte valt vilket ben man vill stå på eller vilken publik som ska tilltalas utan det blir lite som det blir av alltsammans, och framför allt känns det som en dålig idé som på något vis har fått produceras enbart för att Jean-Claud Van Damme ska ha något alls att ägna sig åt innan nästa obligatoriska Universal Soldier-uppföljare som ingen har bett om har premiär direkt på dvd på närmaste bensinmack. De övriga skådespelarna har man dammsugit på de lokala Arbetsförmedlingslokalerna och för en Japp och en burk med Coca-Cola ställer vuxna människor upp på sådan här förnedring vilket är tråkigt att se. Lite mer självrespekt borde man faktiskt ha tycker man, men samtidigt gör de flesta människor precis vad som helst för att få sina femton minuter av rampljuset. Nej det här var dåligt, tråkigt och oerhört svårt att ta på något som helst allvar. 

Det enda som för min del gjorde den här filmen sevärd alls var för att huvudpersonen var en sådan mes och alltid var snäll precis hela tiden, innan den helt uppenbara förvandlingen genomförs lagom innan slutet. Lite sådär som jag önskar att det kunde ske med mig någon gång. För det stämmer att det finns tillfällen då man ska vara snäll, men det finns också tillfällen då man ska stå upp för sig själv och inte ta emot mer skit längre! Och moralkakan mot slutet, att inte stanna kvar på ett trist arbete och jobba sig uppåt år efter år, utan att det finns ett helt liv utanför kontoren kan man ju också skriva under på. Lite mer lev livet, lite mindre att göra det som alla förväntar sig utav en.

Men i övrigt, se inte den här pinsamma och tråkiga filmen. Hoppas att van Damme snart gör något som man åtminstone kan kalla för ganska sevärt, om man känner för att vara lite snäll.