Om man skulle råka heta Sam Raimi och dessutom råkade se den här filmen, vad skulle man då tycka om Vittra? Antagligen hade man blivit häpen över att någon har gjort en mer eller mindre karbornkopia på ens egna film Evil Dead och efter att chocken lagt sig skulle man ringa upp varenda tillgänglig advokat som fanns att tillgå och stämma skiten ur de svenska filmmakarna. Dessutom blir man rent av paff att när väl en svensk skräckis med splatter filmas så kopierar man rakt av en film med flera år på nacken. Det ger ingen som helst tilltro till att skräck någonsin kommer att fungera i svensk tappning utan att det blir överspel och snubblande nära parodi. Minns bara Strandvaskaren och jag får obehagliga rysningar längs ryggraden men inte på grund av att den är läskig på något sätt. 

                                                  LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Det räckte med att se inledningen så förtstod man att skådespelarna inte skulle vara trovärdiga för fem öre och måste ha handplockats från Arbetsförmedlingen: inga krav på tidigare erfarenheter men ser du bra ut så får du vara med i den här filmen och få praktisk erfarenhet av hur man ska spela så otrovärdigt i en film att du vid ett tillfälle måste säga "jag mår så jävla dåligt" för att publiken faktiskt ens ska förstå att du mår dåligt. Svenska språket gör sig rent av förjävligt i skräcksammanhang, det låter inte naturligt överhuvudtaget. Vittra kändes som att den var minst lika lång som James Camerons Titanic, för det kändes som att man satt i tre timmar och fick sig till buds gräsligt överskådesplande och tråkig upprepning där varenda jävel skulle "brottas" med demonerna. För till skillnad från Sam Raimi hade inte Vittras filmmakare någon fantasi alls och det blev mest lite småbrottande med alla inblandade innan de till sist blev förvandlade. Tragiskt är bara förnamnet. 

Nej det finns väl egentligen bara två anledningar till att man ska se den här och det är dels sminket som är fullt godkänt och att man inte sparar på splatteravdelningen, och för att få höra Johannes Brost snacka snusförnuftigt trots att allt man vill göra är att skratta så fort karln är med i bild. 

Jag rekommenderar att man gör något vettigt istället och kollar in Evil Dead från 1981 istället för ingen av de här träaktiga skådespelarna hade fått medverka i den och inte någon av dem besitter den charm som Bruce Campbell har hur mycket som helst utav. 

Och när man inte trodde att det var möjligt för Expressen att tappa mer i trovärdighet, så gör tidningen det ändå när de av outgrundlig anledning ger fyra getingar till den här filmen och kallar den för ett riktigt nervpiller. Man undrar vem som betalat recensenten för att skriva sådär?