Sveriges svar på Forrest Gump och kanske förmodligen en av de dyraste filmerna på länge i det här landet, och efter att den har gått som tåget ( ja om man nu inte väljer att åka med SJ förstås för då hade ingenting rullat på) på bio så var det för första gången på evigheter som man hade lite förväntningar på en svensk film.Men nej i alla fall jag och svenska filmer går helt enkelt inte ihop och det var ingen skillnad med denna och jag undrar hur tusan det här har kunnat falla svenska folket i smaken, men samma sak undrade men med Sommaren med Göran så man får i alla fall vara glad över att man aldrig behöver vara orolig för att bli förundrad över hur vissa filmer kan bli omtyckta. Jag har inte läst boken, ännu i alla fall, men filmens intrig bygger förstås en del på boken men jag tycker filmen har ett problem och att intrigen blir på tok för överlastad. Det är gangsters som jagar efter försvunna pengar här, Allan som berättar om olika händelser ur historien samtidigt som han och några andra är påväg någonstans utan att veta var men de hamnar där de hamnar, samtidigt pågår en polisutredning om försvunne hundraåringen och mitt i smeten finns någon slags gangsterboss som bor utomlands och ständigt ringer sina svenska kollegor och skäller ut dem... Ja, man undrar helt enkelt om man inte redan på manusstadiet hade kunnat göra det här betydligt enklare istället. En del saker passar helt enkelt mycket bättre i bokform än i filmformat. 

                                                 LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Robert Gustafsson skulle man kunna känna igen oavsett hur han är sminkad numera, och det där med sminket får man säga är kanske det som är mest imponerande med Gustafsson här. Annars tycker jag han spelar samma slags karaktär som han gjort under hela sin långa karriär, en som är glad åt sprit och samtidigt är inte riktigt lika smart som alla andra men som på något sätt ändå får allting att fungera. Ingenting nytt under solen här inte, direkt. Sedan undrar man huruvida Mia Skäringer klarar av att spela något annat än det hon spelar i Solsidan för hon ska alltid vara skitsur och skälla på folk och till och med de få gånger hon ska vara lite trevlig låter hon sur på rösten. Så inget nytt under solen vad gäller hennes karaktär här heller. Det hade lika gärna kunnat vara Anna från Solsidan som var med här istället för att besvära sig med att hitta på ett nytt namn till hennes karaktär. 

De komiska förvecklingarna känns alldeles för uppenbara, man har sett det förr. Den utplacerade bananen som det är förutsagt att någon ska halka på, känner man igen alldeles för många gånger. Det enda genuint roliga inslag som fanns med här och som jag kommer ihåg i efterhand var Herbert Einstein, men även han fick vara med lite för ofta för att till och med det skulle sluta vara roligt. Det enda som var positivt på riktigt med Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann var att den var betydligt blodigare än vad jag hade räknat med, att se ett huvud studsa ned på en bilhuv hade jag verkligen inte räknat med. 

Nej jag vet inte vad det var men hela historien kändes övertung och det fanns alldeles för lite roligheter med för att skrattmusklerna skulle få något alls att jobba med och halvvägs in i filmen hade jag förtvivlat svårt för att upprätthålla intresset och att kväva gäspningarna. Det kommer verkligen att dröja länge innan jag tillåter mig att dras med av pöbeln och bli lite nyfiken på nästa omtalade svenska film för det står uppenbart att jag och svenska filmer inte alls kommer överens med varandra. 

Det enda jag tar med mig efter den här filmen är det Allan säger: " Ångra har man ingenting för så länge man inte äger en tidsmaskin. Näh ångra har aldrig gjort ångrat ogjort". Och att man inte ska fundera så förbannat mycket hela tiden och att man ändå inte kan styra över vad som kommer att hända i ens liv. Det är oftast tillfälligheter som gör att vi far åt ett eller annat håll, inte sådant som vi har suttit och planerat. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann försöker i alla fall säga att vi ska leva livet här och nu, och det är väl inte så dumt att ta med sig i alla fall. 

Jag har jävligt länge efterlyst en kvinnlig mördare i slashergenren, en som kan matcha Jason, Myers, Krueger och alla andra grabbar och nu äntligen ser det ut som att det kommer en- i filmen Blood Widow. Återstår att se om den här kvinnliga mördaren blir lika poppis i populärkulturen som grabbarna men jag har mina tvivel. Förutom det nyskapande med en kvinnlig mördare så finns det ingenting annat i trailern som vittnar om att något annat blir direkt nytt, utan det är den sedvanliga blandningen av korkade tonåringar, sex och tortyr/mord. Kan kanske ändå bli sevärt, men mycket tveksamt...