Det sticker till i ögonen under filmens gång att se hur snuskigt mycket stålar som DiCaprios rollfigur lyckas samla ihop, och hur han lever ett liv som hämtat ur en sagobok och där han kan göra precis vad han vill- i alla fall i början, innan det i alla fall blir lite mer besvärligt för honom. Det enda jag funderar över förutom hur någon kan ha så mycket stålar är hur människan fortsätter att leva och att det verkar som att trots hur mycket droger och alkohol han häller i sig, så händer ingenting, varken med kroppen eller energin. The Wolf of Wall Street visar inte direkt upp någon modern syn på kvinnor heller och under den första timmen passerar horor och strippor i en rasande takt, och i överlag är det mycket naket genom hela filmen. Martin Scorsese lyckas i alla fall med att göra en ganska underhållande film, men den ger inte mig mycket av mervärde- det är sus och dus, lyx och pengar som ströss åt alla håll och kanter, men fanns det ändå inte någon större moralkaka att dela ut lagom innan slutet? Mer än att "som man sådar får man ligga". 

Jonah Hill var i alla fall något mindre irriterande än vad han vanligtvis brukar vara i de filmer där han har fått huvudrollen men en scen påminde äckligt mycket om sådana tillfällen och det var då han skulle ge sina pengar till en annan och började tjafsa om allt och ingenting och blev sådär jävla irriterande som den här karln måste vara ensam om i filmvärlden att kunna bli- och förstås ställer till det för de inblandade. Åh, om käften på honom kunde tejpas ihop ibland. 

Leonardo DiCaprio var i alla fall klockren i huvudrollen, men jag tyckte att han mest påminde om en övertänd Gatsby. Huruvida han är lik förlagan eller inte vet jag däremot inte, men riktigt såhär galen hela tiden kan man väl ändå inte vara på riktigt?

Halvbra film som inte direkt gav mig speciellt mycket mer än att man kan bocka av att man har sett den, men den lämnar inga bestående avtryck hos mig.