Jag hade inte några högt ställda förväntningar på Elysium utan snarare tvärtom eftersom jag inte är något stort fan av sience fiction, men den här var lite bättre än vad jag trodde att den skulle vara men är långt ifrån något mästerverk. Ett habilt hantverk som tar upp ämnen på samma sätt som regissörens förra film, District 9, men som ändå inte riktigt levererar och aldrig blir särskilt engagerande. Det är däremot visuellt mycket godis och rymdskeppen ser riktigt bra ut, detsamma med världen på Elysium där jag inte kunde se att något såg "fel" ut utan det såg riktigt verkligt ut. Elysium efterlämnade ingen större effekt på mig mer än att man konstaterade "jaha så har man sett den då". 

                                              LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Av någon anledning störde jag mig på Jodie Fosters karaktär. En kvinna som vill åt makten och som inte skyr några medel för att få makten samtidigt som hon är hård och kall och uppenbarligen en karriärkvinna. Hur många gånger har vi inte sett det vid det här laget? En del repliker låter dessutom inte riktigt klockrena utan klingar av lite dåligt skådespeleri när Foster försöker vara hård och bestämd. 

Matt Damon är okej i huvudrollen men hade lika gärna kunnat spela en uppdaterad Jason Bourne. Upplevde honom som ganska träaktig och tråkig i den här filmen. Men värst var tjejen som led av cancer och som man så uppenbart skulle tycka synd om, speciellt när hon drar historien om surikaten som ville ha en vän... Jag menar, kom igen! Så löjlig och uppenbart menad som tårdrypande, men sådant går man tyvärr inte på, speciellt inte när det levereras på ett sådant plumt och övertydligt sätt. 

När Damons karaktär Max får på sig en robotliknande dräkt började jag tänka en hel del på Robocop vars förmodligen värdelösa remake drabbar biograferna i år, men Elysium använder den här delen ganska smart. Bara synd att skurken också hade en liknande dräkt... 

Elysium funkade förhållandevis bra nästan hela vägen ( tycker slutet var alldeles för uppenbart), men det blev inte mer än "jaha, var det inte mer än så ändå".