Tompan brukar klara sig okej i de flesta sammanhang och jag misströstar inte att han klirrar rollen även i den här filmen, men lite mer tveksam är jag på Emily Blunt däremot... Filmen som övrigt är ingenting som direkt lockar mig och trailern lyckas inte göra mig sugen på att se Edge of Tomorrow, men regissören som tidigare gjort The Bourne Identity och Mr and Mrs Smith har hittills inte gjort mig besviken vad gäller lättglömda, men underhållande, actionrökare så vid något tillfälle blir det väl att ta sig en titt på den här filmen också men jag kommer inte att ha så bråttom...

Jag gillar upplägget för Godzillas comeback på vita duken samtidigt som jag inte kan låta bli att tycka att det blir lite over the top över alltsammans. Förhoppningsvis försvinner den känslan när man kollar på filmen, men jag gillade hur man gjorde i den första, alldeles svartvita originalfilmen då det här monstret "bara" dyker upp ur havet som en följd av atombomberna som föll över Japan i slutskedet av andra världskriget. Tydligare bild kunde man inte ha skickat, samtidigt som det var en perfekt grund för hela Godzilla-konceptet. Men den här gången ser det i alla fall ut som att man håller sig inom genrens ramar mer realistiskt än när jätteödlan trampade omkring i New York för flera år sedan! Det här blir förhoppningsvis intressant och underhållande....

Filmerna, Red och nu Red 2, som genast borde införlivas i Moderaternas kamanjmaskineri inför det att vi alla bör dra vårt strå till stacken även långt upp i åldrarna och att vi ska jobba tills vi är minst 85- Red-filmerna visar ju faktiskt att äldre tuffingar är minst lika bra ( och ja, till och med bättre) än de yngre och att old still going strong! Bättre marknadsföring kan ju M inte få, så vår käre landsfader borde omedelbart se till att köpa in de här filmerna så snart som möjligt så har han en marknadsföringsapparat som vida överstiger allting annat!

Red 2 ångar annars  på i samma spår som den första filmen och tyckte man om den tycker man också om den uppföljaren. Det handlar om lagom ansträngande action som man kan se när andan faller på och man inte känner för att överanstränga hjärnan allt för mycket, men det är i alla fall underhållande nog för att man inte heller ska börja tänka under tiden filmen pågår. Men, och det här saknar jag verkligen i uppföljaren, det finns inte många överraskningar längre. Jag tyckte första filmen fungerade så bra för att det var jäkla roligt att se äldre skådespelare göra det de gjorde när de var yngre men med den lilla skillnaden att man inte riktigt förväntar sig det av dem längre. Det är fortfarande särskilt roligt att se Helen Mirren som old grand madame som på ett elegantfullt sätt visar att hon fortfarande är en farlig agent ( även om jag tycker det blev lite tjatigt här när hon dödar och fräter upp på löpande band i sin lägenhet och av någon anledning så dödar hon bara män). Överraskningseffekten var så mycket större i den första filmen men actionmässigt så slår tvåan den första filmen på fingrarna med en träslev för det går verkligen undan och det är inget som helst fel med det. 

                                         LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Bruce Willis är, som alltid, bra i sådana här sammanhang. Han får en ensam scen där han får visa hur brutalt farlig han är fortfarande, precis som i första filmen, och jag bara njöt medan han avlivade CIA-tränade soldater som försökte fånga honom först skadad men inte dödad men sedan bara död varefter soldaterna eliminerades en efter en. Efter det gör Bruce Willis precis det som man förväntar sig att Bruce Willis ska göra, varken mer eller mindre. John Malkovich var rolig även här, men inte riktigt lika rolig som han var i förra filmen. Här känns det aningen mer ansträngt och man har verkligen försökt att göra karaktären roligare än vad han är, och klär ut honom i alla möjliga lustiga kostymer för att framkalla ett skratt från publiken men det misslyckas man tyvärr med. Det är bara i slutet när han har på sig någon fruktklädsel som han för en gångs skull ser riktigt fånig ut. Anthony Hopkins trodde jag skulle spela något helt annat än vad han faktiskt gör här, och även om han gör det ganska bra så tycker jag aldrig om den här karaktären. Catherine Zeta-Jones borde ha fått bättre scener än de hon har, och det är typiskt att de två kvinnorna som är med börjar hata varandra direkt! 

Hatobjektet i uppföljaren blir Mary- Louise Parker. Mest för att hon inte verkar göra annat än att vilja prata om hur Frank ska bevisa sin kärlek för henne, men också för att hon hela tiden gör klassiska misstag och inte vet hur man hanterar en pistol. Man tycker ju att Frank, veteran som han ändå är, borde ha tränat upp sin hustru i de mest basala kunskaperna som hur man använder en pistol eller hur man åtminstone försvarar sig. Om det blir en tredje film måste den här bruden bli betydligt mer tuffare och förses med åtminstone något som kan liknas vid att vara en självständig människa som inte enbart lever genom Frank. 

I övrigt tycker jag fortfarande att man kan dra ned på humorn och löjligheterna för att i stället satsa mer på dråliga situationer som mer handlar om agenternas ålder och vilka fördomar som faktiskt finns om äldre. Men i övrigt hade jag ändå ganska roligt medan Red 2 rullade på och jag gillar den faktiskt. En ganska härlig, smårolig actionrökare som man kan bränna av vilken långtråkig dag som helst.

Herregud, ska det här föreställa uppföljaren till remaken av Fright Night? Den förra filmen hade i alla fall en hyggligt duglig skådespelare i och med Colin Farrell, men i "uppföljaren" finns det inte speciellt många ansikten som är bekanta och man kan förstå varför då de här unga skådespelarna saknar det mest centrala- skådespelartalang. Det är mossigt, stelbent och jävligt uselt skådespeleri från samtliga och de borde här och nu förbjudas att någonsin igen ställa sig framför en kamera och skådespela. Jag är inget stort fan av den första remaken men efter att ha sett den här så framstår första filmen nästan som ett litet remake-mästerverk! Om ni tyckte om den första filmen har ni ingenting alls att hämta av att se denna, för den är inte ens sammankopplad på något sätt med det som hände i den förra filmen, och tro mig här presenteras verkligen inga nyheter angående hela vampyrtematiken som likt en tsunami sköljer över oss just nu. Ni gör er själva en stor tjänst om ni ignorerar den här filmen helt och hållet ty då kan inte de inblandade få för sig att det faktiskt är okej att göra sådan här skit. 

                                             LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN. 

Förutom det rent ut sagt skitdåliga hantverket som genomsyrade hela filmen så fanns det en detalj till som verkligen störde mig extremt mycket, och det var förhållandet mellan huvudpersonen Charley och sockersöta Amy, ett par som måste gå till filmhistorien som ett av de mest icke trovärdiga par man har sett. Jösses, är det verkligen meningen att man ska tro på att Charley är beredd att offra sig så mycket som han ändå gör för att rädda Amy? Och det räcker inte med att man sitter och är irriterad över denna otroligt oengagerande kärlekskarusell, för det finns ytterligare en irriterande jävel- nämligen Charleys "polare" Ed som är en sådan där sidekick som ska locka till fniss och kanske lite skratt genom att vara lite härligt crazy och småjävlas med Charley, men som mest av allt bara är jobbigt pinsam. Inte ens som vampyr blir Ed speciellt underhållande och man jublar när hans mage exploderar efter att han druckit heligt vatten. Åh, om Ed bara hade blivit undanröjd så mycket tidigare än så... 

Spännande design på fontänen!

Effektiv skugghand.

Tecknad historielärande.

Nosferatus, anno 2.0?

Det är ju själva fan att den här skitfilmen försöker leva på den lilla goodwill som Fright Night lyckades skrapa ihop, men det här är i sanning en direkt till dvd-film som man trodde var förpassad till historien vid det här laget. En film gjord helt utan några nya spännande idéer, vampyrerna här har huggtänder och skyggar inför kors och Bibeln precis som det alltid har varit sedan lång tid tillbaka och samtliga skådespelare borde sannerligen tänka över sina karriärval för skådisar duger de tyvärr inte till. 

Jag skulle bli mycket förvånad om man inom den närmaste framtiden får höra att det är på gång med en tredje Fright Night-film men den här filmen måste ha gjort att filmbossarna dragit öronen åt sig. Fright Night 2: New Blood är en film man plågar sig igenom en gång och sedan aldrig mer kommer att se igen!

Äntligen- en officiell trailer till Nurse 3D! Och... det var inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men jag är lite oklar över vad jag egentligen hade förväntat mig baserat på några äckligt snygga filmposters och en första "trailer" som man råkade snubbla över för några år sedan, men sedan blev det tyst om den här filmen tills nu när det tydligen är klart för att den ska släppas- på alla hjärtans dag nästa år! Men trailern är i alla fall underhållande och gör mig sugen på att se den här, så ses ska den definitivt!

Ja jösses då här verkar man definitivt följa den välanvända gamla regeln om att uppföljare bör överträffa första filmen i fråga om mer djup för karaktärerna, större och häftigare scener och mer att göra för hjälten i största allmänhet. Huruvida Spider-Man denna version överträffar Spider-Man 2 av Sam Raimi är för tidigt att säga just nu förstås, men Raimis uppföljare tillhör en av de bättre och innefattar alla punkter som jag räknade upp men med det stora minuset att filmen handlade alldeles för mycket om kärlek och hur Peter Parker skulle göra med Watson. Hoppas man undviker det i den här uppföljaren, men annars var det en underhållande trailer åtminstone. Jag var inget stort fan av den första filmen i den nystartade filmserien, hoppas på att känna lite mer engagemang nu! Men det känns fortfarande förjävligt onödigt med den här rebooten när den förra filmomgången känns som att den var alldeles för ung för att födas om pånytt. 

SÅ jäkla häftigt, det som konstnären Matt Busch har gjort och samlat i en bok med det passande namnet "Hollywood is Dead". Busch har gjort om flera klassiska filmaffischer och adderat till de levande döda och gjort om te.x Star Wars och Tomb Raider. 

Jag gillar som fan att Matt dessutom har: "Istället för att bara ta originalaffischerna och ändra dem digitalt i Photoshop, har Matt handmålat varje detalj innan han slaktar dem med en hälsosam dos av de odöda", således är det inte gjort "snabbt och enkelt" med Photoshop utan karln har handmålat varje detalj innan han lagt till det där lilla extra med odöda! Det är bara att kolla in affischerna och min favorit är nog Porkys, som tar med en av den filmens mest kända scener och adderar ett litet extra plus till den...

http://www.moviezine.se/artikel/15230-klassiska-filmposters-nu-med-zombies

När man är ansvarig för en sådan här dålig, för att inte säga fullständigt usel, film borde det få konsekvenser och regissören borde få indragen licens för att för all framtid aldrig någonsin få göra en film igen. Robert Schwentke som har bland annat Flight och Red på sitt samvete sedan tidigare borde ha kunnat göra något bättre utav R.I.P.D. men framför allt känns det som en mindre lyckad kopia av Men In Black plus varenda film inom genren udda snut-par som finns och sedan har man förstört alltsammans ännu mer genom att ha med specialeffekter som torde ha känts ganska moderna runtomkring början av 2000-talet. Nej en enda rolig grej lyckades regissören ha med i den här soppan men tyvärr räcker det inte då filmen faktiskt har en speltid på 1 h 30 min, utan man tycker att det kunde ha fyllts på med betydligt mer skämt- eller för fan, lite smart parodi åtminstone, men icke det! 

                                              LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Ryan Reynolds är stelare än ett granitblock och har endast ett ansiktsuttryck, vilket blir ofrivilligt komiskt de få gånger som han ska agera melodramatiskt. Jösses, man trodde det var Steven Seagal den yngre man tittade på för liknande stela ansiktsdrag har man nog inte sett sedan Under belägring hade premiär. Sedan är det ett jäkla mysterium hur man har burit sig åt för att värva Jeff Bridges och Kevin Bacon till R.I.P.D. Läste de manuset överhuvudtaget? Bacon är stentrist som huvudskurken, han blir helt enkelt aldrig intressant och hela rollfiguren är slarvigt hanterad. Bridges spelar ungefär en parodi på sig själv från filmer som vi är vana vid att se honom i, men han gör det inte på något bra sätt och ungefär fem minuter efter det att Bridges har kommit in på allvar i handlingen så är jag trött på karln, hans ordbajsande och försök till vitsar och syrliga kommentarer blir sååå tröttsamma att det till och med framstår som mer lockande att lyssna till gamla historier från farmor och farfar medan julgröten sakta blir allt kallare. 

Nej, det enda roliga med huvudpersonerna Reynold och Bridges är deras avatarer. Om man hade haft den yppiga kvinnan och den lille kinesiske mannen i huvudrollerna i stället tror jag ta mig tusan att den här filmen åtminstone hade kunnat bli aningen mer rolig åtminstone. 

Bra jobbat. Eller inte... 

Usch R.I.P.D. är ett jättemagplask och jag ångrar att jag slösade bort tid med att se eländet. Att den blivit ett av fem största biofiaskonen någonsin är i alla fall en klen tröst och kanske den här i framtiden blir någon slags Plan 9 from outher space, men filmen förtjänar att plockas bort från alla hyllor där den huserar just nu och ersättas med vilken valfri film från 1950-talet, för den vore i alla fall mer intressant att titta på än det här...