Ibland är det en börda att man liksom måste läsa så många tidningar för att åtminstone upprätthålla illusionen av att man hänger med, men ibland vaskar det samtidigt fram små guldkorn som förmodligen hade gått rakt förbi ens ansikte utan att man hade haft en aning om det. Och jag hade missat den här dokumentären om Mats Helge Olsson om jag inte hade sett en kort notis om att man borde se den här på svtplay. Ångrar inte det minsta att jag såg den, ty Mats Helge har jag läst om tidigare men har inte vetat speciellt mycket om honom ändå och ännu mindre har jag vetat om hans stora succé The Ninja Mission ( som jag nu dessutom gärna vill se ännu än mer än förr). 

Äntligen har SVT gjort något vettigt med lincenspengen och historien om Svergies första ( och kanske enda) b-filmsregissörkung är gjord i en beundrande stil. Det är verkligen roligt att se klipp från the masterwork from Mats Helge, men jag tycker SVT gott och väl kan fortsätta att använda licenspengen till att sända hela The Ninja Mission någon kväll under hösten och gärna ha den utlagd på webben. Skit i rättigheter hit och dit, visa den bara! 

Det är många fina ögonblick som man får vara med om i Regissören som försvann - historien om The Ninja Mission, bland annat när VHS dyker upp och folk kan se film hemma i tv-soffan och filmerna framför alla andra under videons barndom är våldsamma ninjafilmer. Och medan kameran sveper omkring bland filmtitlarna så ser man glimtar av filmhistorien och flera filmtitlar som man känner till men också flera som man dessutom har sett. Åh, nostalgi...

Och som grädde på moset får man dessutom veta att Mats Helge har varit inblandad i den dyraste filmen som någonsin gjorts i det här landet, Sverige åt svenskarna, med Per Oscarsson bland många, många andra av den tidens stora svenska skådespelare- men det svindyra projektet blev ett praktfiasko och fick plockas bort från biograferna och ge plats åt en viss Sällskapsresa istället. Mats Helge gjorde dessutom ett försök med en svensk western, som då fick öknamnet "lingon-western", och det är väl det enda försöket i Sverige med att göra detta ( om man nu inte kallar Babas bilar för ett sentida försök, men i mer komisk anda). Och så fick man veta att regissören Anders Nilsson har gått i Mats Helge Olssons filmfabrik/skola. Ni vet, mannen som åtminstone i tre filmer frälste actiongenren i Sverige med tre filmer om Johan Falk men som sedan lyckades mjölka sönder det han byggde upp.

Nej Mats Helge Olsson, kom tillbaka! Film-Sverige behöver verkligen dig, och du skulle vara välkommen att bryta deckar- och diskrealism-eländet som vi numera har hamnat i. Men jag tror Norge skulle uppskatta dig ännu mer, så du skulle ha större chans att få göra film där för våra grannar vågar numera göra filmer av det mer annorlunda slaget medan vi tittar storögt och avundsjukt. 

Ett tips i höstmörkret blir alltså, se dokumentären Regissören som försvann - historien om The Ninja Mission!

http://www.svt.se/k-special/se-program/del-1-1146

Det såg inte så jäkla pjåkigt ut det här faktiskt, även om det kanske inte är något direkt nytt som verkar finnas med i filmen, men sådana här mysterium är ju oftast ganska trevligt att få veta mer om. Jag är inte överförtjust i filmer som säger sig baseras på verkliga händelser, och verkligen inte då det handlar om typ utomjordingar, men det kanske ändå inte spelar så stor roll just med den här filmen. Och för min del okända skådespelare gör att det känns en aning mer autentiskt. Ja, Skinwalker Ranch kommer jag att ta mig en titt på när möjligheten finns. 

Hmmm. Nja, påminner lite för mycket om flera andra datoranimerade filmer som man har sett genom åren, så någon omedelbar längtan efter att se just den här har jag inte. Däremot inte sagt att den förmodligen inte funkar ganska bra en halvtråkig vardagskväll, men om man inte ser den så är det ingen större förlust heller direkt. 

Det blev att se den femte filmen i den här filmserien som borde ha varit nedlagd för länge sedan, och ett tag verkade det ju som att det faktiskt inte skulle bli någon mer film då det dröjde cirka sju år från att den fjärde filmen kom ut och tills den här hade premiär, men mest på grund av den slitna klyschan "man har ju sett de tidigare filmerna, så man måste ju se fortsättningen" trots att man på förhand vet att det inte kommer att vara bra. Till att börja med kan man stryka Scary i titeln från och med nu, för femte filmen har inte speciellt mycket från skräckfilmer och den har inte längre något att göra med Scream-filmerna. Jag tycker att det enda som verkligen är skrämmande med den här filmen är att den överhuvudtaget fick spelas in och att det förmodligen finns en publik för den, men jag hoppas att det inte har genererat tillräckligt mycket pengar för att en sjätte film ska vara på gång? Man ska verkligen ha riktigt dålig humorsmak om man hittar något i den här filmen som är roligt, och man får söka med strålkastarljus i minnet efter en enda genuint rolig scen bland alla snabbspolade scener som mer eller mindre påminde om den komik som fanns med i de ljudlösa, svartvita komedierna från filmens födelse. Inte ens Charlie Sheen och Lindsay Lohan i inledningen kunde förmå sig att göra något roligt av sina framträdanden, men nog fan såldes förmodligen några extra biljetter bara genom att filmskaparna kunde skryta med att ha med de båda "värstingarna". Nej det här var verkligen så pinsamt uselt att jag tycker att filmen får alldeles för högt betyg på imdb.com- den förtjänar verkligen inte så mycket som 3,4...

                                   LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Det enda som jag kan säga att jag fick ut positivt efter att ha sett Scary Movie 5 var att jag fick upp ögonen för Ashley Tisdale, inte för att hon gör ett bra jobb här som en av huvudpersonerna men hon gör inte ont att titta på i alla fall. 

Otroligt nog lyckas regissören inte få ut något som helst roligt ur filmer som framför allt Mama ( slutet på Mama skulle man ha kunnat göra hur mycket roligt som helst av, men icke här), Black Swan har jag ej sett men den kunde man förmodligen också ha kunnat driva med på ett mycket roligare sätt än vad som är fallet i den här filmen. Evil Dead-scenen är väl egentligen det enda som jag tycker man får till någorlunda även om det inte lockade fram till något gapskrattande.

Stackars Charlie Sheen har det inte lätt...

Lindsay Lohans enda chans till en Oscarsnominering eller?

Di Caprio-imitatören var faktiskt ganska bra.

Nej men, produktplacering om något va? Den där okända boken ska inte få marknadsföras på det här viset.

Fi fan Tiger Woods, hur kan du?!

Talande bild i sammanhanget;P

Evil Dead....

Ashley Tisdale... No need to say more!

Ja, vad mer kan man säga om det här fiaskot till försök till komedi och/eller parodi? Jag tror inte det finns mer att säga och det räcker med att man säger såhär- om man ska se något alls av det här så snabbspola fram till scenerna under eftertexterna, för de är de ända som är lite småroliga. Särskilt slutsekvensen med Charlie Sheen och hans före detta flickvän Denise Richards. Om man hade haft med mer av sådant där så hade det här kanske kunnat bli betydligt roligare!