Ja, en längre försmak till vad vi har att förvänta oss med den här filmen och stämningen från den kortare teasern finns kvar samtidigt som vi får lite fler bilder att förhålla oss till, och allt ser faktiskt riktigt bra ut. En lite annan tolkning på temat med "utomjordingar som vandrar omkring oss och ser vad människan egentligen går för" tro? Jag vet inte riktigt, jag vet inte riktigt vad man har att förvänta sig med Scarlett Johansson i huvudrollen. Det är ju ingen "liten" skådis direkt så antagligen ställer hon väl inte upp i alltför annorlunda filmer, eller? Under the Skin hoppas jag på i alla fall, hoppas som fan på att den kommer att överraska och hittills ser det mycket lovande ut. 

Ojdå det här var en chansning från början till slut och för en gångs skull så höll det, nästan, hela vägen. Inget nytt under solen i den här thrillern direkt, men medan man såg den hade man i alla fall tillräckligt spännande för att man skulle vilja se klart hur alltsammans slutar. Det var inte direkt svårt heller, då speltiden ligger på bara 1h och 20 minuter. Men att få se Michael Keaton som psykopat och skurk missar man bara helt enkelt inte... Helt okej film visade det sig i alla fall, även om det här inte är något som man kommer att minnas för evigt.

                                              LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Med det sagt redan från början, det gör ingenting att se gamle skådespelarräven Michael Keaton spela skurk, men samtidigt spelar han över ibland och dessutom så har vi sett den här typen av "galningar" i många andra filmer. Det är liksom ingenting nytt under solen där, och han gör inte heller någon minnesvärd psykopat. Det kan inte ha varit så särskilt svårt för Keaton att lösa in checken för det här jobbet, ty han gör inget utöver det ordinära och jag tycker aldrig att han blir riktigt obehaglig eller läskig. Det ska bli mycket intressant att se huruvida han lyckas bättre som hal figur i remaken av Robocop, och jag håller verkligen tummarna för att han är bättre i den än vad han är här. Annars får han vackert ägna sig åt att fortsätta vara röst åt Ken i Toy Story, vilket han gör med stor stil. 

Michele Monaghan är duglig i huvudrollen, även om det känns lite fel att se henne som blind, men det ger i alla fall en extra nerv till berättelsen. Men att hon försöker spela ut de två skurkarna mot varandra är också en sådan där klyscha som vi redan har sett många gånger tidigare, så inget nytt under solen där heller... 

I slutändan så har kanske inte Penthouse North något riktigt överraskande i kinderägget att erbjuda, men det är i alla fall en hyggligt spännande film fram till det lite för sockersöta slutet som har med katten att göra ( fast just när jag såg den, tyckte jag ändå att den var smårolig och träffande, men man kan ju också tolka det som jag gör i efterhand). 

Det här är ingen storartad, eller helt lyckad, film men den fungerar ändå och funkar att kolla på en tråkig, kall måndagsnatt när hösten sakta kryper sig inpå en.