Jag brukar ju inte tycka att en film med Jason Statham är tråkig eller helt ointressant, men Redemption var ingen höjdare och det krävdes en hel del tålamod för att orka se färdigt den. Det största problemet är att manuset och handlingen inte engagerar och det känns mest som att Stathams karaktär Joey inte har något riktigt mål med sitt handlande och inget av det han gör här känns nödvändigt. Som exempel- varför ska vi som tittare bry oss om Isabel, egentligen? I en hastig inledning ser vi att Joey delar kartong med Isabel och lite senare får vi se att hon blir hämtad av några lokala gangsters som ser till att hon blir prostituerad. Lite senare får vi också veta att Joey har en fru och en liten dotter, men de är knappt med alls i filmen och än en gång ställer jag mig frågan; varför ska man bry sig? Nej det här var verkligen zzzzz-tråkigt.

                                          LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jason Statham är den enda skådespelare med lite pondus i den här filmen och det märks skrämmande väl för de andra skådisarna famlar mellan att vara pinsamt dåliga till att vara riktigt jävla dåliga. Jag hatar också den konstlade kärlekshistorien mellan Joey och en nunna, som inte känns ett dugg trovärdig mer än att man vill visa upp hur moraliskt fel Joey handlar och att han, med minnen från en tragisk händelse i Afghanistankriget, behöver någon att snacka med och som han kan lasta av sig sina skuldkänslor inför. Om det åtminstone hade varit en kompetens regissör ( Steven Knight har endast tre egenregisserade filmer) hade denne kanske kunnat göra något intressant av den här aspekten av historien,men samtalen mellan Joey och Cristina blir aldrig intressanta och vi kommer inte alls närmare inpå skinnet på Joey, och han förblir bara en låtsaskaraktär. 

Det gick knappt att känna igen Statham från början...

Sådärja, nu är det lite mer som det ska vara!

En fin liten scen i sammanhanget, Joey bjuder sina tidigare olycksbröder på allehanda godsaker som te.x pizza.

Ääääntligen. Det dröjer innan Joey visar sina talanger, men när han väl gör det så visar han var skåpet ska stå. 

Efter en inledning som var högst tveksam, tråkig och inte alls gjorde mig sugen på att se hela filmen så blev det lite bättre när Jason Statham tar på sig sina välkända skor och börjar sparka och slåss som han vanligtvis alltid gör utan att få en enda skråma efteråt. Äntligen blir det lite fart, och man tänker att det ska börja bli lite ordning på den här Statham-rullen, men skenet bedrar och regissören har verkligen inte mycket att berätta med den här filmen. Av alla de filmer som jag har sett med Jason Statham håller jag Redemption som den sämsta, faktiskt. 

Nej Statham du är bättre än såhär och jag hoppas att det här inte är ett tecken på en nedåtgående trend för vad man har att förvänta sig när man ser Stathams namn på filmomslagen i framtiden. Än så länge tar jag den här som ett tecken på att Statham behövde lite lättförtjänta kaffepengar inför kommande, större och bättre filmer. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är inte något överväldigande fantast av Miss Li vanligtvis, men kan ändock ej undgå att digga detta å när låten inleds med en spellevink-vibb för att därefter fortsätta i någon stil av disco-dunkabunkaddunk- aaaah! aaah. Igår när jag var på kro...

Detta var en film som jag inte hade någon koll på, knappt visste att den överhuvudtaget fanns men så visades den på TV4 film under söndagskvällen och jag tog en chans och tittade.  The Night Listener är definitivt inte något mästerverk, men fungerade...

Du har ingen aning vad som händer, söndag bara sker. Varje dag, vilken veckodag är det egentligen? Du vet inte, måndag, onsdag, lördag Spelar ingen roll.  Du är mer eller mindre alltid full, en två tre Öl eller lite whiskey. Idag är det s...