Alla inlägg under augusti 2013

Av theotherside - 19 augusti 2013 21:54

Vi har ju den senaste tiden blivit översköljda med filmer som på ett eller annat sätt handlar om hajar, och när fantasin dränerar på ett område är det skönt (!) att se att man låter ett annat av naturens djur agera blodtörstigt monster, som i det här fallet, ekorrar. Vem hade kunnat tro att Piff och Puff egentligen är mordiska små jäklar? Mannen som begåvat världen med filmer som Night Watch och president Abe som kallhamrad vampyrslaktare, Timur Bekmambetov, ser i alla fall  ut att veta vad han gör och den här filmen är i alla fall inte meningen att tas på alldeles för stort allvar, kan man tänka sig...






Av theotherside - 18 augusti 2013 06:00

Det kan inte bara jag som tycker att det här luktar riktigt jävla mycket b-film, och inte enbart på grund av skådespelarinsatserna som man kan se lite väl mycket av redan i trailern? Bara upplägget skriker att det här är en film som man inte kommer bli nöjd med och att det här inte alls är i samma klass som Sjätte sinnet- ändock kommer man förmodligen att se den här mest för att grina över hur dålig den är? Skräckfilm behöver verkligen en förnyelse snarast. 




Av theotherside - 18 augusti 2013 05:00

Efter många om och men såg jag till slut John Carter, och jag förstår inte riktigt varför den blev en sådan baksmälla ekonomiskt för Disney- för Iphoneungarna borde den i alla fall ha varit tillräckligt underhållande för att tjäna in den slant som den kostade att producera... ;Men å andra sidan kanske inte karaktären John Carter är lika inarbetad som Tarzan är och därmed såldes det mindre biljetter till den här filmen eftersom ungdomarna inte vet vem den här filuren är för annars finns ju det mesta som brukar gå hem hos den tilltänka publiken- SF, action mest hela tiden, utomjordingar, knappt en lugn stund för att inte riskera att den unga publiken blir uttråkade och börjar leka med sina smarta telefoner. 







                                           LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN. 

 

 

 

 

 

 


Jag blir efter att ha sett filmen mest förvånad över att ingen har anmärkt på hur klassiskt manlig huvudpersonen John Carter framställs i den här filmen! I en annan film så kritiserar en recensent högt och tydligt hur typiskt en kvinna framställs i Jack the giant Slayer, http://www.pitea-tidningen.se/noje/bio/slanger-ut-barnet-med-badvattnet-7577027-default.aspx? , men när det handlar om att män blir idioliserade över att vara krigiska så lyfter inte en enda recensent på ögonbrynen utan tycker att det är helt i sin ordning? Carter är en rebell redan från första början och försöker hela tiden att fly från det militära, och i nästan hela filmen försöker han fly innan han inser vad han är ämnad att göra- att kriga! Är det så en riktig man ska vara, eller? När Carter räddar prinsessan Dejah genom att hoppa högre än någon annan blir kvinnan omedelbart förälskad i karln, och att det sedan visar sig att han kan slåss för kung och fosterland så blir kärleken ofrånkomlig. Är det på sådant vis vi killar ska vara för att vara ärbara, rediga killar? Ja, det verkar så, om man ska gå efter den mall den här filmen målar upp. Och ingen kritiserar det?



Det var ett tag sedan jag såg indianer på film sist...

              

En riktig krigarprinsessa, Dejah!  

 

 

 


John Carter är ändock en ganska underhållande bagatell som ger underhållning för stunden och som inte riktigt förtjänar den kritik som filmen fick. Jag har svårt att begripa varför inte den här gick hem i stugorna och konstaterar att det kanske berodde framför allt på att den här karaktären inte riktigt är lika välkänd. Det är inget direkt fyrverkeri över skådespelarna här och framför allt Taylor Kitsch i huvudrollen är tämligen blek och ganska så tråkig. Och det här är ju också en film som Disney är inblandad i så stridsscenerna blir aldrig direkt blodiga eller särskilt häftiga och samtidigt "måste" det finnas gulligheter med, och det räcker liksom inte med Carters och prinsessans kärlek utan de måste också kasta in en löjligt söt "monsterhund" som blir Carters förtrogne i både strid och lugn. Jösses, liksom! 






 

Av theotherside - 18 augusti 2013 03:08

Inte en död stund och snygg action förpackad i knappt en anledning till att finnas till sammanfattar ganska väl läget med den här senkomna uppföljaren, som har med några intressanta nytillskott till ensemblen men som knappast har mer än så att tillföra. Jag ångrar att jag inte såg om första filmen innan jag såg den här, men samtidigt behöver man knappast fräscha upp minnet för att kunna se den här fortsättningen eftersom man gör sitt bästa att förklara allting för eventuella nya tittare. Men det är många explosioner, fler och större actionscener och hela världen är som vanligt tagen som gisslan och hotas att bli förstörd men man frågar sig hela tiden var nyheterna finns och varför det egentligen är nödvändigt att se den här filmen som för övrigt mest kändes som en direkt-till-dvd-film med allt vad det betyder.






                                         LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

 

 

 

 

 


Bruce Willis är knappast vad jag skulle kalla för ett "välkommet" tillskott här utan snarare gör han precis det som krävs för att han ska få lönechecken i slutet av månaden och varken mer eller mindre. Och i en intervju nyligen säger han sig vara trött på actionfilm, vilket jag mycket väl kan förstå eftersom han i sådana här sammanhang spelar ungefär samma karaktär hela tiden. Tuff cooling som är lite ålderstigen men som ändå alltid är redo att ge sig ut i hetluften igen när nöden så kräver. Men så länge man får pengar för att spela samma roll om och om och om och om och om och om igen så är det inte direkt överraskande att Willis gör det om igen och om igen och om igen och om igen. Det enda som gjorde en lite glad var att Snake Eyes var hyggligt cool fortfarande liksom i första filmen, även om han utför helt otroliga stunts som övergår vanliga människors fattningsförmåga. I inledningen av alltsammans försöker man att göra alltsammans mer realistiskt än vad som var fallet i den förra filmen, men allt kastas överbord vid givna tidpunkter och figurerna svävar omkring som seriefigurer och utför helt "omöjliga" stunts utan någon som helst förklaring till hur alltsammans kan genomföras... Det känns inte helt och hållet hundraprocentingt uttänkt och antagligen visste väl inte regissören riktigt vilken fot han skulle stå på och öser på med lite av varje.



     

Hela London förstörs men berörs knappt sen?

 

 

       

Snake Eyes, need no more to say. Måste få en alldeles egen film snart, eller?


   

Jodå brudarna kan i den här filmen kan också slåss minsann, men precis som feministerna drömmer om kan kvinnliga fördelar användas när nöden så kräver! Ibland sexigt objekt, men ändå spela på samma villkor som männen...


    




Adrenalinet sprutar konstant från filmen och det är lite som att man börjar önska att man vore lika häftig som alla karlakarlar som finns med här, men samtidigt så påverkar ju inte vi killar av vad vi ser på film på samma sätt som alla dåliga saker som kvinnor påverkas av när de ser på film, så att vara ett testeronstint, tufft monster a la The Rock eller Bruce Willis för att räknas som en "riktig man" påverkar mig inte det minsta(!). 


Ganska mycket amerikansk patortism förpackad i snygg men halvdum action funkar helt klart en tråkig lördagskväll men minns jag rätt så hade jag mycket roligare medan man tittade på föregångaren, och den här filmen når aldrig till några högre höjder trots en del ganska snygga actionsekvenser. 







 


Av theotherside - 14 augusti 2013 21:56

Enligt förklaringen till filmen Dark Tourist är uttrycket ämnat för dem som " one who visits the seene of a violent crime or tragedy" och om den här filmen handlar om människans fascination till sådana platser eller händelser och vad som får dem att åka dit för att "uppleva" det som har inträffat där på plats, så kommer jag att gilla det här förmodligen. Men trailern ger inte riktigt de svar jag vill ha så jag förhåller mig lite distansierad till den här, även om trailern var lite oväntat intressant!




Av theotherside - 11 augusti 2013 03:05

Filmen som egentligen har fel titel och som borde ha hetat "White house down" eller Vita huset under attack, är i alla fall action som fungerar vilken regnig lördagkväll som helst. Man hade kunnat önska sig lite mer samhällssatir men sådant är icke välkommet i sådana här filmer utan istället blir man bjuden på en hel del av den gamla skåpmaten "amerikansk patriotism" där den kvinnliga försvarsministern snarstucket säger till presidenten att hon inte vill att det på hennes gravsten står skrivet att hon gav sig utan en rejäl fight, och Morgan Freeman får i rollen som tillfällig president ett ypperligt tillfälle att i ett tv-sänt tal säga välanvända floskler att en nation är aldrig starkare än när den prövas och när Vita huset väl är intaget, vilket går nästan lekande enkelt och borde fungera som härlig porr för al-qaida innan den sedvanlige enmansarméhjälten gör livet surt för skurkarna, faller naturligtvis den amerikanska flaggan komplett med kulhår. Post- 9/11-syndrom någon? Men klarar man av att leva med de här typiska patriotiska inslagen så har man i alla fall en dugligt underhållande actionrökare att njuta av.




LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

 

 

 

 

 

 

 


Gerard Butler i huvudrollen gör precis det han ska och förväntas göra i sådana här sammanhang och jag hade kanske önskat att man lagt ned lite tid på att göra människan lite mer intressant, men i en snabb beskrivning av karln sammanfattas det viktigaste- han gör allt för presidenten, han till och med boxas med sin chef i inledningen av filmen, och han beskrivs som den bäste av dem bästa ( har vi inte hört det tidigare?) och den här karaktären hade lika gärna kunnat vara hämtad från Die Hard eller snarlika actionfilmer. Av någon anledning har jag jäkla svårt att tro på Aaron Eckhart som president, han saknar helt och hållet trovärdighet och borde istället ha varit en kollega till Butlers hjälte medan Freeman hade kunnat göra rollen betydligt mycket bättre.

Den enda stora nyheten i Olympus Has Fallen är att kvinnor och män blir dödade. Ja, faktiskt, det är en nyhet. I flera liknande filmer så är först och främst nästan aldrig skurkarna kvinnor, men här finns några stycken och de besparas inte alls att bli skjutna i skallen för att oskadliggöras- i många andra actionrullar finns någon form av gyllene regel att kvinnor minsann inte ska bli dödade på samma sätt som männen. Det känns trist att behöva sägas i nådens år 2013, men Olympus Has Fallen gör i alla fall ingen skillnad på det viset, vilket är väldigt välkommet. 



   

Inte ett öga torrt medan en snubbe som det amerikanska folket borde inte ha en aning om vem han är talar om hur bra Amerika är.



       


 

Ännu ett minnesmärke som blir förstört... Ack, ve och fasa!


   

Vita huset får rejält med smisk i den här filmen.

Jag blir förbannad över att se USA:s flagga alldeles sönderskjuten och eländig...


     



Det känns som att ledaren för styrkan som intar Vita Huset är gjord på samma sätt som ryssar fick symbolisera under 1980-talet, och ibland känns det verkligen som att Rick Yune spelar över å det grövsta och verkligen ska vara "jätte, jätte, jätteond". Filmen hade tjänat en hel del på att ha en lite mer karismatisk skurk och en skurk som inte lever upp till varenda stereotyp som skurkar så ofta får inneha, särskilt förr i tiden. Jag inbillade mig att vi hade kommit lite längre än så...


Men vem är jag som klagar?! Olympus Has Fallen hade funkat perfekt för mig om den hade kommit för tjugo år sedan och det var faktiskt länge sedan man fick se så pass många amerikanska agenter och poliser bli massakerade under en attack. Jag kan inte påminna mig om när jag såg så många dödsoffer under sammanlagt tio minuter senast, men jag kommer inte riktigt ifrån tanken att det går lite för enkelt och smidigt att ta över världens mäktigaste, och mest säkra, byggnad. Men jag är inte så kinky just nu och avslutar med att säga att Olympus Has Fallen är en habil och ganska duglig actionfilm, men varken mer eller mindre.

 

 

 

 

 


Av theotherside - 3 augusti 2013 05:15

Hmmmm..... Man ska kanske förhålla sig tveksam till den här trailen till uppföljaren av nyinspelningen av Fright Night ty det här ser inte ut att ha mycket gemensamt med remaken. Och hela trailen känns en smula för mycket b-betonat! Men om det här är trailern till uppföljaren så blir det väldigt tveksamt till om man kommer att ta sig en titt på det här för det ser extremt dåligt ut tyvärr.








Av theotherside - 3 augusti 2013 04:00

I framtiden, då månen blivit förstörd och jorden i det närmaste obeboelig och där endast världshaven finns kvar att tömma för att omvandla till energi för att ta sig till jord 2, finns det trots många landvinningar fortfarande högklackade skor. Av någon outgrundlig anledning så trippar kvinnorna fortfarande omkring i högklackat. Man skulle ju kunna tycka att något bättre hade uppfunnits sisådär hundra år framåt i tiden från idag men icke. Högklackat kommer alltid, alltid att finnas mina damer och herrar. Och att jag uppmärksammar just den här detaljen från en film som ändå räcker i drygt två timmar säger kanske det mesta om vad jag tycker om Oblivion. En okej SF-film men inte speciellt mycket mer än så. Det här var ingen film som trollband mig, det här var ingen film som fascinerade mig speciellt mycket.





                                     LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN. 

 

 

 

 

 


Stabil insats från Tom "Tompan" Cruise, men vad säger det egentligen? Ingenting direkt. Cruise gör inte särskilt mycket mer än vad lönechecken säger att han ska göra, och av någon anledning får jag känslan av att han inte är helt och hållet engagerad här. Det känns som att han spelar en roll som han upprepat lite för ofta de senaste åren, men utan den där småcharmen som karln ändå brukar se till att ha gott om, och mest av allt känns det som att han bara väntar på att få slänga på sig Mission Impossible-kostymen och leka Ethan Hunt igen hellre än att vara med i en "episk" film. Morgan Freeman känns också märkligt oinspirerad och vid hans första ordentliga framträdande började jag nästan tro att jag tittade på en parodi, för det var verkligen ett urfånigt vis att göra entré på. Och Freeman gör inte bättre ifrån sig senare heller, märkligt nog, utan hela hans roll här blir som en enda parodi. 







 

Oj vad fånigt värre....

 

 

När ska vi börja med husbygge strax ovanför molnen? Det är ju skitläckert!



               

Min enda favorit från hela den här filmen- sökaren! Sådana här coola vapen borde ju redan ha blivit uppfunna...


     

Bubblan! Den här verkar vara hur häftig som helst att flyga omkring i, och liknar en insekt när den landar. Den här farkosten måste vi bara se till att bygga så fort som möjligt. 

 

 

 

Oblivion har trots allt en ganska bra inledning men blir så småningom ganska ointressant ju längre den pågår och om man innan eftertexterna hade skrivit att det här är att betrakta som en parodi på SF-film så hade jag i alla fall inte blivit förvånad. Det stora "avslöjandet" lagom innan slutet kändes inte så mindfucked som det kanske var meningen, och därmed faller stora delar av filmen som ett dåligt uppställt korthus och det hela sammanfattas bäst med att man mest känner "jaha, var det alltså inte mer än såhär". Kanske mest av allt undrar jag över vad filmen egentligen vill säga oss, för jag kan inte på rak arm komma på något budskap filmen vill förmedla. Var rädd om månen, för det är ett mycket viktigt skydd för oss på jorden? Njae. Var rädd om dina minnen ty dina minnen är det som gör dig till den du är? Tja, ok då det kanske får vara filmens lilla budskap, då. Men mest av allt tycker jag såhär i efterhand att det var slöseri med tid att se Oblivion. 








 





Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28 29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards