Deja vu känslor de luxe upplever jag medan jag tittade på den tredje filmen i Iron Man-serien, och jag minns att jag inte alls tyckte om den andra filmen medan den tredje ändå känns aningen mer underhållande fast problemet är framför allt det att jag inte bryr mig. Jag charmades som alla andra av Robert Downey Jr. i första filmen men upplever honom mest av allt som dryg och tråkig, särskilt i den tredje installationen och inte en enda gång under filmens speltid tycker jag att han blir det minsta rolig eller har en enda onliner som träffar riktigt mitt i prick. Sedan kan man dra den vanliga valsen om att här har man snygga och välgjorda specialeffekter ( fast jag tycker inte riktigt att det stämmer heller, specialeffekterna funkar men inte mycket mer än så), och Mandarin som skurk var betydligt tråkigare än vad jag hade förväntat mig när man fick reda på hur det låg till med den här "superskurken". Kanske har man blivit alldeles för mätt på superhjältefilmer vid det här laget, och en välbehövlig paus skulle sannerligen behövas men när man kollar upp framtiden så ligger ju ännu fler superhjältefilmer i pipline så den här filmgenren blir vi verkligen inte av med i första taget. 

                                         LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag vet inte om det bara är jag, men inledningen på filmen är synnerligen tråkigt. Det brukar ju faktiskt hända saker redan direkt så man ska bli intresserad av fortsättningen- men så kände inte jag alls, utan tyckte det mest var ganska rörigt och ofokuserat länge innan det så småningom började klarna en aning. Ibland var det emellertid så uppenbart hur det skulle gå att jag höll på att börja på klockan och undra om inte filmen är slut snart. Och allt är precis som vanligt- till och med Stan Lee finns med i en kort sekvens som domare i en skönhetstävling ( som dessutom känns inkastad bara för att få visa upp lite snygga kvinnor i bikini). Downey Jr. pladdrar på precis som vanligt men tyvärr känns det mesta som han säger tråkigt och enbart tjatigt. Det enda med lite tyngd, Iron Mans panikattacker, slarvas helt bort och ger inte alls det tyngd och allvar till filmen som jag trodde den skulle ha men samtidigt- en man, särskilt en superhjälte, får naturligtvis inte visa upp alltför mycket svagheter och särskilt inte psykologisk svaghet! Hur skulle det se ut? En man ska vara stark och klara sig på egen hand, alldeles särskilt om han dessutom har Stark som efternamn. 

En scen som särskilt fungerar om man lider av höjdskräck.

Girl power, synd bara att Pepper tycker det var för "våldsamt" efteråt. Varför just kvinnan måste vara ångerfull efter att ha visat prov på lite styrka övergår mitt förstånd...

Nej jag har väldigt svårt för att engageras i Iron Man och att tycka om de här filmerna. Det är hittills bara den första filmen som jag har tyckt om, men skulle jag se om den snart är jag inte helt säker på vad jag kommer att tycka om den. Jag blir förvånad över att den här filmen får ett så högt betyg som 7,5 på imdb.com för så mycket tycker jag inte att det här förtjänar. Jag hoppar verkligen att det i en högst uppenbar fortsättning blir en betydligt intressantare skurk, men också att man kan göra så att Iron Man får lite "allvarliga" problem så likgiltigheten upphör och att det känns lite mer som att det är på allvar och inte en serietidning som har fått liv och man kan lista ut på ett ungefär hur det kommer att sluta.