Jag trodde nästan inte att det var möjligt att man skulle bli så glad över ett seriealbum igen, för jag inbillade mig att den "tiden var förbi". Men så vet jag ju, och är lite förgrymmad över att så är fallet, att jag inte läst några av de här riktigt klassiska seriealbumen. Den första, Batman: År ett, införskaffade jag på en marknad och läste för flera år sedan och den är ju en klassiker och inspirationskälla till den nya sviten med Batman-filmer av Christopher Nolan. Sedan är det denna, The killing Joke, och så ytterligare en som jag väldigt gärna vill läsa- Batman: The dark knight returns (som ska handla om en gammal Bruce Wayne som för länge sedan lagt Batman åt sidan men som mer eller mindre tvingas återuppta slängkappan av olika anledningar). Nu har jag läst två av tre möjliga, och säger med en pust, äntligen.

Det enda stora minuset är att Batman: The killing joke bara finns på engelska. Jag klarar av att läsa engelska hyggligt, men jag hade hellre läst den här på svenska. Jag missar säkert en del pusselbitar men i det stora hela är det här riktigt läsvärt. Som alltid är Jokern den stora behållningen, och här ska Jokern bevisa för sin motståndare att det är en hårfin gräns mellan dårskap och normalitet och att Batman lika gärna hade kunnat vara som Jokern om omständigheterna hade varit annorlunda för Batman. En av de sekvenser som dyker upp i artiklar om Batman ( i te.x Seriebubblan) så finns den där Barbara, poliskommissarie Gordons dotter, blir skjuten av Jokern med frekvent så det var med de bilderna på näthinnan som jag började läsa serieromanen.

Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men teckningarna och bildsekvenserna är väldigt "filmiska" och den här är som att mer se på film än att faktiskt läsa. 

Jag hoppas att vi i framtiden kommer att få se Batman och Jokern bekämpa varandra igen på film, och det skulle vara riktigt roligt om filmskaparen använde den här som inspiration. Det går att göra så mycket med samspelet och fighten mellan de här figurerna, och jag tror nog dessutom att Jokern är en av de allra bästa serietidningsskurkar som skapats. 

Och sedan slutet... Ja, vad händer egentligen i de allra sista, skälvande serierutorna? Jag har försökt mig på att göra en analys men förstår inte riktigt ändå. Det är definitivt ett öppet slut som man kan fundera vidare på hur länge som helst, kanske utan att man någonsin kommer fram till något slut. Aptitretande nog så skriver författaren i efterordet att han ska berätta vad som händer i slutet, och ger oss läsare några ledtrådar utan att avslöja någonting egentligen. Elakt, men samtidigt lite roligt, gjort...

Nu hoppas jag bara att Batman: The dark knight returns snart kommer ut i en liknande delux-version, helst på svenska men jag tar den också även om det är originalspråket. 

Det ser nästan kusligt ut och tanken vandrar ju direkt mot att det här rör sig om den vandrande vålnadens boning, Fantomen. Man har ju lust att snabbt packa väskan och dra till Hodge Close i Lake District, nordvästra England som dessutom är en av tolv nationalparker i England. 

Det ser ut som att det kan bli mycket Jim Carrey under det här året vilket jag inte har något emot även om jag har redan klart för mig i vilken film jag ser mest fram emot att se honom i- Kick-Ass 2, of course. Tror det kommer bli hur bra som helst, faktiskt. Även om jag är lite orolig för att hans gummigestikulerande med ansiktet inte passar in där, men hoppas han kör lite lugnt med just den biten! 

Sedan får man väl se vad det blir av med de tre andra filmerna som ligger i piplinen, men försäljningsmässigt bör namnet Jim Carrey allena räcka tämligen långt men man ska ju inte enbart låta ett känt namn få en att se en film, även om det tyvärr just är detta som brukar göra att man ser en film som man inte tror speciellt mycket om.

http://www.moviezine.se/artikel/12975-

Man slår sig för pannan allt oftare numera och undrar hur de egentligen tänker, om de nu ens sysslar med någon som helst tankeverksamhet. Det låter jag vara osagt, men snart sagt varenda film som gjorts ska bli remake snart och/eller fortsättningar eller, och dessa hatar jag om möjligt ännu mer, reebots som ska förtälja oss vad som hände innan en aktuell film. Inväntar fortfarande med spänning på när de ska våga sig på odödliga klassiker som Gudfadern eller Indiana Jones för vem har inte länge undrat vad som drev arkeologen Jones till hans yrke? Svar; ingen. Men uppmaningen att gör något nytt verkar gå Hollywoodfolket spårlöst förbi och man talar inför döva öron ( nej då jag har inte storhetsvansinne och inbillar mig att någon over there läser det här). 

Leslie Nielsen var och är Nakna pistolen och Frank Drebin och jag vill inte se någon av våra nya, menlösa "komiker" försöka göra en ny tolkning av den här figuren, och jag vill definitivt inte se en yngre version av Drebin som tar oss tillbaka till den "roliga tiden då Drebin kom insnubblande på polisstationen, och oj- se hur det gick sedan". 

http://www.moviezine.se/artikel/12978-den-nakna-pistolen-kan-komma-tillbaka

Haha de visar i princip hela filmen redan i trailern, lyckat... Så ni som varken har sett originalfilmen eller läst Stephen Kings bok gör faktiskt bäst i att inte alls titta på trailern om ni vill bjudas på någon form av överraskning alls för här avslöjas i princip allt av värde och allt som betyder något plus att man bäddar för det "dramatiska" slutet på det mest övertydliga sätt jag har sett på länge. 

Men vad jag stör mig allra mest på i den här nyversionen är att Chloë Grace Moretz är alldeles för "perfekt" och ser inte alls ut att vara så utstött som hon påstår. Jag gillar inte detta, man känner helt fel vibbar och de hade lika gärna kunnat ge nya Carrie dredlocks och svart kajal under ögonen eller något ditåt bara för att åtminstone försöka göra flickan "annorlunda". Som det ser ut nu, är Carrie alldeles för normal och vanlig för att i mitt tycke passa in som "Carrie". Nej, den här menlösa lilla skitremaken går bort i detta nu för min del. 

En del titlar smäller lite högre än andra och en del namn likaså- jag kan gissa mig till att efternamnet Cronenberg öppnar en del dörrar och ordnar beundrande blickar på partyn, men så var det ju det där att man inte enbart kan leva på farsans goda rykte utan kanske måste ordna med en film också för att bevisa att man kan stå på egna ben. Det var ju tamejfan också... Brandon Cronenberg har ju en ganska så beröm farsa, som bland annat står bakom sådana filmer som A history of Violence, men också lite mer berömda verk som Flugan, Dead zone, Videodrome. Om pappa kan vara stolt över sonen med Antiviral får jag säga vara osagt men på mig imponerade den verkligen inte och jag hade väldigt svårt för att ens få något intresse för något som händer i filmen och jag hade svårt att begripa varför i helvete jag skulle bry mig om någon, allra helst huvudpersonen som bara vara- tja, tråkig. Antiviral var verkligen inte min typ av film.

                                             LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Det händer ju så förbannat lite i Antiviral, och när det väl händer något så stannar det ganska snart upp och det blir mest stirrande blickar och outtalade saker karaktärerna emellan innan man ska göra något annat en stund. Jag får ingen struktur på historien, jag sitter mest och begriper ingenting och är ganska snabbt uttråkad och det enda jag kämpar mot är att ögonlocken inte ska bli tyngre så att man ska somna mitt i allt, för det var inte långt ifrån flera gånger om under den relativt korta speltiden. 

Det enda jag tar med mig efter att sett den här är en ganska morbid ironisering över hur långt fixeringen vid kändisar kan gå inom en inte alltför avlägsen framtid. Om vi anser oss vara alldeles för fixerade vid kändisar redan idag så är det en mild sommarbris av vad som skildras i Antiviral- här vill människorna gärna smittas av de sjukdomar kändisarna har, och är beredda att betala en hel del för "äran" också men det räcker inte ens med det-ohnej, man kan också om man känner för det äta köttbitar som framställs av kändisens muskelvävnad(!). 

Jag har däremot inte särskilt svårt för att förstå att en film som Antiviral vinner olika "fina" priser där den visas, men den är verkligen inte för alla precis som sådana vinnarfilmer har en tendens att vara. Om man förväntar sig action och full fart så ska man inte slösa bort sin tid på det här, utan här är det mer att man ska tänka och filosofera och förfasa sig över sakernas tillstånd men tyvärr lämnar inte Antiviral några som helst tankar efteråt hos mig. Jag konstaterar bara att den här var tråkig och oengagerande och trots att det bara är drygt två dagar sedan jag såg den så har jag knappt något minne av den alls...

Regissören som "begåvade" filmvärlden med Midnight Meat Train ( allvarligt talat, är det någon som på rak arm kan dra sig till minnes att de har sett den filmen?) gör nu comeback med den här filmen som inte heller ser ut att bli direkt mycket att jubla över. Återigen verkar min tes besannas om att oavsett hur dålig film du gör nu för tiden så får du ändå en ny chans eftersom framför allt Hollywood är i skriande brist på idéer, så just nu har verkligen vem som helst chans att få göra film av vilken skitidé man än går omkring och bär på. Återstår att se hur det går för Bryan Singer efter att ha orsakat Warner Bros ekonomiska minustecken för Jack The Gigant Slayer-fiaskot men jag misstänker att filmbolaget ändå tänker att mr Singer är ansvarig för tidigare succéer så han kommer förmodligen att även i fortsättningen sitta säkert i sin lilla båt. Tänk om, bara tänk alltså, en doktor skulle begå lika fatala misstag med tre, fyra patienter- hade hen fått behålla sitt jobb eller blivit ersatt av en som har kompetens? 

Har ju inte direkt varit duktig på att rapportera om Luleås framfart i semifinalen mot Färjestad, men efter att ha följt en tämligen dramtisk match under gårdagskvällen kan man ju inte annat än att bli glad i hatten och förtjust konstatera att Luleå bara behövde tolv sekunder på sig för att vinna sin tredje match och därmed skaffa sig ett stabilt grepp om att kunna vinna semin och gå till final. Det ska bli ypperligt spännande att följa matchen på lördag! Putsa till pälsen ordentligt nu, vila lite och sedan kör ni så det glöder under skrillorna så ska det allt bli final i år för Luleå hockey.

http://www.svt.se/sport/ishockey/just-nu-fbk-far-dromstart