Det här var ju en intressant "nyhet" och om det är så att Stallone vill hjälpa sin kompis Mel Gibson så blir det kanske frågan om en win-win för dem båda eftersom det ändå inte skulle vara till skada för Expendables-serien att ha en bra regissör som tar hand om det hela. Nu måste jag verkligen ta mig i kragen och se The Expendables 2 så man får koll på vad som är så dåligt med uppföljaren och se vad Gibson kan göra med nästa film, om det nu verkligen blir så att det är han som regisserar den.

http://www.moviezine.se/artikel/12989-mel-gibson-kan-regissera-expendables-3

Jag trodde nästan inte att det var möjligt att man skulle bli så glad över ett seriealbum igen, för jag inbillade mig att den "tiden var förbi". Men så vet jag ju, och är lite förgrymmad över att så är fallet, att jag inte läst några av de här riktigt klassiska seriealbumen. Den första, Batman: År ett, införskaffade jag på en marknad och läste för flera år sedan och den är ju en klassiker och inspirationskälla till den nya sviten med Batman-filmer av Christopher Nolan. Sedan är det denna, The killing Joke, och så ytterligare en som jag väldigt gärna vill läsa- Batman: The dark knight returns (som ska handla om en gammal Bruce Wayne som för länge sedan lagt Batman åt sidan men som mer eller mindre tvingas återuppta slängkappan av olika anledningar). Nu har jag läst två av tre möjliga, och säger med en pust, äntligen.

Det enda stora minuset är att Batman: The killing joke bara finns på engelska. Jag klarar av att läsa engelska hyggligt, men jag hade hellre läst den här på svenska. Jag missar säkert en del pusselbitar men i det stora hela är det här riktigt läsvärt. Som alltid är Jokern den stora behållningen, och här ska Jokern bevisa för sin motståndare att det är en hårfin gräns mellan dårskap och normalitet och att Batman lika gärna hade kunnat vara som Jokern om omständigheterna hade varit annorlunda för Batman. En av de sekvenser som dyker upp i artiklar om Batman ( i te.x Seriebubblan) så finns den där Barbara, poliskommissarie Gordons dotter, blir skjuten av Jokern med frekvent så det var med de bilderna på näthinnan som jag började läsa serieromanen.

Det är svårt att sätta fingret på vad det är, men teckningarna och bildsekvenserna är väldigt "filmiska" och den här är som att mer se på film än att faktiskt läsa. 

Jag hoppas att vi i framtiden kommer att få se Batman och Jokern bekämpa varandra igen på film, och det skulle vara riktigt roligt om filmskaparen använde den här som inspiration. Det går att göra så mycket med samspelet och fighten mellan de här figurerna, och jag tror nog dessutom att Jokern är en av de allra bästa serietidningsskurkar som skapats. 

Och sedan slutet... Ja, vad händer egentligen i de allra sista, skälvande serierutorna? Jag har försökt mig på att göra en analys men förstår inte riktigt ändå. Det är definitivt ett öppet slut som man kan fundera vidare på hur länge som helst, kanske utan att man någonsin kommer fram till något slut. Aptitretande nog så skriver författaren i efterordet att han ska berätta vad som händer i slutet, och ger oss läsare några ledtrådar utan att avslöja någonting egentligen. Elakt, men samtidigt lite roligt, gjort...

Nu hoppas jag bara att Batman: The dark knight returns snart kommer ut i en liknande delux-version, helst på svenska men jag tar den också även om det är originalspråket. 

Det ser nästan kusligt ut och tanken vandrar ju direkt mot att det här rör sig om den vandrande vålnadens boning, Fantomen. Man har ju lust att snabbt packa väskan och dra till Hodge Close i Lake District, nordvästra England som dessutom är en av tolv nationalparker i England. 

Det ser ut som att det kan bli mycket Jim Carrey under det här året vilket jag inte har något emot även om jag har redan klart för mig i vilken film jag ser mest fram emot att se honom i- Kick-Ass 2, of course. Tror det kommer bli hur bra som helst, faktiskt. Även om jag är lite orolig för att hans gummigestikulerande med ansiktet inte passar in där, men hoppas han kör lite lugnt med just den biten! 

Sedan får man väl se vad det blir av med de tre andra filmerna som ligger i piplinen, men försäljningsmässigt bör namnet Jim Carrey allena räcka tämligen långt men man ska ju inte enbart låta ett känt namn få en att se en film, även om det tyvärr just är detta som brukar göra att man ser en film som man inte tror speciellt mycket om.

http://www.moviezine.se/artikel/12975-

Man slår sig för pannan allt oftare numera och undrar hur de egentligen tänker, om de nu ens sysslar med någon som helst tankeverksamhet. Det låter jag vara osagt, men snart sagt varenda film som gjorts ska bli remake snart och/eller fortsättningar eller, och dessa hatar jag om möjligt ännu mer, reebots som ska förtälja oss vad som hände innan en aktuell film. Inväntar fortfarande med spänning på när de ska våga sig på odödliga klassiker som Gudfadern eller Indiana Jones för vem har inte länge undrat vad som drev arkeologen Jones till hans yrke? Svar; ingen. Men uppmaningen att gör något nytt verkar gå Hollywoodfolket spårlöst förbi och man talar inför döva öron ( nej då jag har inte storhetsvansinne och inbillar mig att någon over there läser det här). 

Leslie Nielsen var och är Nakna pistolen och Frank Drebin och jag vill inte se någon av våra nya, menlösa "komiker" försöka göra en ny tolkning av den här figuren, och jag vill definitivt inte se en yngre version av Drebin som tar oss tillbaka till den "roliga tiden då Drebin kom insnubblande på polisstationen, och oj- se hur det gick sedan". 

http://www.moviezine.se/artikel/12978-den-nakna-pistolen-kan-komma-tillbaka