Jag kan ju börja med att varna andra för fällan jag gick på som alltså är den som finns på filmens omslag- visst ser det jävla lockande ut med en grismasktryne? Ohja sådant räcker ibland för att locka mig för man tänker per automatik att det här är något gore, våldsamt och häftigt. Men som det sagts flera gånger genom historien, man ska inte döma hunden efter håret. Det påstås också på omslaget att Piggy skulle vara en ny Clockwork orange men det kan jag å det bestämdaste slå bort med att det är den inte alls. 

Piggy är svårt att säga direkt vad man tycker om den men försöker man att tänka lite på vad handlingen var så börjar det genast att framstå som att filmen är ett fuskbygge som Martin Timell och Lennart Ekdal genast borde göra ett program om- för under grannlåten och det fina spaklet gömmer sig en ganska trist historia om ett ämne som vi har hört många gånger förr om- hämnd. 

Samtidigt har jag lite svårt för att bara avfärda Piggy helt och hållet, för något gjorde åtminstone att jag tyckte att i alla fall den första timmen av filmen var ganska intressant, helt klart så pass bra att det gjorde att jag tittade, men sedan blev jag ännu mer besviken när det visade sig att Piggy inte dolde något intressant eller blowmaine-fucking mot slutet utan att det tyvärr blir mest av allt ett ganska öppet och tråkigt slut. 

                                    LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag gillar verkligen, med betoning på verkligen, huvudpersonen Joe från början. Fan vad han påminner om mig. Joe trivs bäst med att vara ensam och han tycker att allt verkar så poänglöst i och med att vi varje dag, året om, "far till jobbet, jobbar, slappnar av, försöker sova- far till jobbet, jobbar, slappnar av, försöker sova" det är som en trasig skiva om ständigt går på repris, om och om igen. Joe undviker grupper med människor, speciellt grabbgäng och håller sig mest för sig själv. En ganska vanlig kille med andra ord. Men tyvärr blir den här huvudpersonen inte intressantare ju längre filmen pågår, och att ha en karaktär som man håller på och känner med är a och o för en film och för att man ska bry sig om vad som händer, men så blir inte fallet här, utan jag börjar bara bry mig mindre och mindre om Joe samtidigt som jag börjar fundera på om kraktären Piggy alls finns eller om han bara är en produkt av Joes hämndfantasier. Att sedan Joe blir lite intressant igen mot slutet är alldeles försent, och slutsekvensen får mig inte alls att fundera vidare på vad som händer sedan, helt enkelt för att jag inte bryr mig tillräckligt mycket om den här människan. 

Påtal om Pigga, som gestaltas av Paul Anderson, som har varit med i en av förra årets bästa filmer enligt mig- A lonley place to die- är enerverande så snart han dyker upp, mest av allt för att min första reaktion är att den här snubben ska man inte lita på ( vilket också visar sig stämma bra sen). Dessutom blir det snudd på överspel ibland, vilket aldrig är speciellt roligt när Piggy egentligen ska framstå som en seriös person. 

Den känsla som stannar kvar hos mig efter att filmen är slut är själva upprinnelsen till det som filmen sedan handlar om. Joe råkar stöta till en kille när han ska resa sig upp, det blir en hetsk stämning och det slutar med att en blir knivmördad. Så otroligt onödigt, men varför känns det som att den situationen mycket väl kan vara den bagatellgrej som utlöser ett sådant dåd? Lever vi verkligen i en sådan värld att det räcker med en struntsak för att oprovocerat våld ska bli följden? Och, är hämnd egentligen den bästa medicinen, någonsin? Oavsett vad det handlar om, så tycker jag ändå att talesättet "våld föder bara mer våld" stämmer ganska bra. Men det här är mest tankar som flyger genom huvudet under filmens speltid mest av allt för att jag inte tycker att Piggy är tillräckligt intressant, så jag roar mig med att låta tankarna flyga iväg ibland.

" Shocking, brutal and stlyish" skriver jag inte under på att Piggy är men förstår samtidigt att filmens omslag vill få eventuella tittare att tro på det, på precis samma sätt som att det här skulle vara en modern klassiker som Clockwork oranges arvtagare, vilket den som sagt inte alls är. Piggy kommer vara bortglömd av de allra flesta medan Clockwork Orange är en verklig filmpärla som ständigt nyupptäcks av nya filmentusiaster. Att Piggy skulle vara mer brutal än vad andra filmer inom samma genre brukar vara instämmer jag inte heller i, det mesta av våldet får vi inte ens se ( vilket i det här fallet blir ett underbetyg då jag hade förväntat mig att få se mycket våld). Chockerande är filmen inte alls på något sätt eller vis, utan den enda den här kan chocka är dem som nyligen har slutat se på Bamse och vill inleda vuxenfilmstittandet med något som är lite mer uppskakande, men för oss veteraner inom området så reagerar man inte alls på något av det man får se i Piggy. 

Piggy var inte alls vad jag hade förväntat mig, och det blir ett kraftigt underbetyg då jag hade vansinnigt tråkigt stundtals under filmens speltid och att slutet var riktigt gäspframkallande. 

Ibland vet jag inte riktigt varför, men man börjar tänka och minnas på filmer som man har sett för väldigt länge sedan och börjar därefter fundera varför i helvete just den filmen inte finns någonstans. Det är som att den har gått upp i rök. Filmer återkommer och repriseras i all oändlighet på TV, men uppenbarligen bara vissa filmer av någon anledning. Hur är det med Bound från 1996? Varför visas inte den gamla pärlan i repris någonstans? Den är ju ingen dussinfilm, egentligen, då den är regisserad av dem som bland annat har gjort en viss film som kanske ringer bekant hos någon- nämligen The Matrix. 

Det var ju ett tag sedan te.x Jennifer Tilly gjorde något bra, men i Bound är hon alldeles förträfflig! Jag minns inte direkt mycket av filmen mer än att det är väldigt länge sedan man såg den. Så den här borde snarast repriseras på någon av alla de filmkanaler som finns.

Handlingen är nästan komiskt enkel att sammanfatta, samtidigt som jag hade hoppats på en klurig eller bra knorr mot slutet som tyvärr uteblev och därmed känns det tämligen onödigt att man alls tittade på den här filmen. Det som är bra med den här kan sammanfattas snabbt- att man inte riktigt förstår varför någon bestämmer sig för att ha ihjäl ett antal personer, att hela filmen utspelar sig på en och samma plats och att man knappt får se någonting utanför och det påminner en smula om Die Hard och sådana filmer men tyvärr når inte den här upp till några högre nivåer utan stannar kvar i bfilmsträsket, eller om man så vill, så känns det här mest som en tv-film som kunde ha visats på te.x TV6. 

                                              LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

Jag har ganska stora problem och stör mig mycket på Jack O´Connells kriminella Kurtis som jag mest tycker är en gaphals och trist och trots allt som händer under filmen så verkar han aldrig riktigt ta det på fullt allvar. Kurtis är beredd att offra alla andra personer utom sig själv, trots att han ibland är helt säker på att mördaren inte vill åt dem längre. Det var väl mest bara mot slutet när han skadar benet som han blir lite annorlunda men fram tills dess är han mest gapig, överspelande och tråkig. Jag saknar mest av allt människan bakom den där "tuffa" masken, och under de omständigheter som råder under filmen så tycker man faktiskt att han borde visa upp andra sidor hos sig själv- men icke. Därför blir det mest av allt serietidningskaraktär över den här karaktären.

Desto mer imponerande är Sheridan Smith som spelar Becky, en tuff blondin med skinn på näsan och som, egentligen på ganska lösa grunder, tar befälet när det krisar och som genast börjar tänka ut planer på hur de ska ta sig ur lägenheterna. Egentligen är det lite parodi över det också då man uppenbarligen har velat skapa en tuff hjältinna som ska jämföras med andra tuffa brudar, men som inte riktigt når upp till detta till hundra procent. 

Det som irriterar mig mest av allt är det fruktansvärt dåliga slutet. Jag hade accepterat om det hade visat sig vara föräldrarna till den mördare killen som ingen ville hjälpa i filmens inledning ( utom en viss blond tjej då förstås), men att det var en av poliserna som är tämligen anonym i början... Nej, det köper jag inte. Här försökte förmodligen regissörerna att spela lite på vilka förväntningar vi tittare har på vem som visar sig vara den skuldige i slutändan men tyvärr faller det platt och känns inte på något sätt trovärdigt. Tower Block faller oerhört mycket på det här slutet och man borde ha tänkt till två, tre gånger till innan man bestämde sig för det här. 

Filmen är som ett skrovmål på MacDonalds, man fortsätter äta av skrovmålet medan det finns kvar framför en och sedan känner man sig ganska mätt och belåten men när man börjar fundera så kommer man fram till att man kanske skulle ha käkat något hälsosammare och godare, och minnet av måltiden bleknar och en vecka senare har man helt glömt bort att man käkade det där skrovmålet. Tower Block återfinns i närmaste reahylla på en ICA-butik nära dig och det är upp till var och en att bestämma om man vill ha något lättsmält, lättglömd skit eller om man hellre satsar på den där filmen som blev vinnare på Oscarsgalan istället. 

Jag undrar om det finns något som inte kan omvandlas till träning numera? Snart ska vi väl alla klättra upp i närmaste träd och träna som Tarzan genom att svinga oss i lianer/rep/snören samtidigt som man tränar magmusklerna genom att skrika medan man svingar sig fram och tillbaka. Kan inte bli något annat än en succé ju och kom ihåg var ni läste om Tarzan-träningen för första gången(!). 

Att träna med ljussabel och göra en massa armrörelser och dylikt som man ser i klippet, är det verkligen så bra träning? Eller mer på skoj. Mer skoj, gissar jag i alla fall. 

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=G-TfHftiIkU

Jag har lite svårt för att förstå hur Hatchet har kunnat alstra totalt tre filmer ( hittills) då varken den första eller andra är att betrakta som några mästerverk, men uppenbarligen funkar det och den missbildade Victor Crowley får återigen hacka ihjäl människor och filmen går upp den 14:e juni. Innan dess måste jag nog leta fram del ett och två för jag kommer inte ihåg speciellt mycket av de filmerna innan jag, förmodligen i alla fall, även ser den tredje filmen. Några direkta överraskningar tror jag inte att vi har att förvänta oss men ibland gör det ju faktiskt inte så jävla mycket- varenda film måste inte vara nyskapande eller nytänkande. Men är det lite för mycket upprepningar av sådant man redan har sett i de två tidigare insallationerna så tycker jag man avslutar den här filmenserien med denna den tredje i ordningen. 

Betydligt mycket tråkigare faktum i den här uppföljaren är att den pingvinliknande huvudpersonen tyvärr inte är ond som han var från början i den första filmen, och det tycker jag är skittråkigt och därmed går en stor poäng förlorad med att se fortsättningen. Bryr jag mig verkligen? Nej, det gör jag inte riktigt och jag vågar redan nu lägga en slant på att kvinnan som kidnappar snubben blir hans tjej lagom innan slutet. Blääh, så trist. En riktigt härlig liten kärnfamilj i den tredje filmen... Har vi inte sett nog av sådant nu. 

Comebackande monstret Godzilla ska börja spelas in nu och har biopremiär om ungefär ett år från nu, och på pappret ser det ju i alla fall ganska lovande ut. Jag var inget stort fan av filmen Monsters, men regissören bakom den- Gareth Edwards- tror jag banne mig ändå är ett ganska bra val för att återge Godzilla anno 2014. Det är ju tämligen svårt att spekulera om filmen när man vet så förbaskat lite om den och när man inte har sett någon trailer, men jag hoppas innerligt att det inte blir fråga om någon Cloverfield-variant med skakig handkamera och "upphittat material"-grejs, för det har jag fått mer än nog av. Men har man lite nya idéer ( haha ja man kan alltid hoppas i alla fall) och gör det här på rätt sätt, så tror jag Godzilla får en riktigt härlig återkomst. 

http://www.moviezine.se/artikel/12787-inspelningsstart-for-godzilla

Okej allt ser inte jättebra ut och en del känns lite väl ostigt och på-gränsen-till-rejält-överspel från en del av skådisarna, men vad jag gillar efter att ha sett trailern är den utsatta position som karaktärerna befinner sig i (långt ned  snön på en forskningsanläggning ungefär) och att två riktigt bra skådespelare återfinns här- Bill Paxton och Laurence Fishburne- The Colony känns som att den kan bli antingen fågel eller fisk, så återstår att se senare vad man tycker om den.