Körkarlen har blivit framröstad till Sveriges bästa film genom tiderna! Man hinner också så klart med att konstatera att det är män som toppar listan, men det är som vilken vanlig dag som helst. Fortsätt ge ut okritiskt mycket filmstöd i form av pengar så ser det kanske annorlunda ut om hundra år.

Dock är det nedslående att konstatera hur många svenska klassiker som man inte har sett, men jag har heller ingen ambition att se dem.

http://www.svt.se/kultur/film/korkarlen-vald-till-basta-filmen-nagonsin

Har nog hört talat om Billy Talent i något sammanhang tidigare men det var först nu när jag blev rekommenderad att lyssna på Fallen Leaves som jag tog mig tid att gå in på Youtube och lyssna... och jag gillar det, faktiskt. Inte att jag direkt föll pladask och omedelbart men efter att ha lyssnat igenom låten fyra gånger så börjar den fastna mer och mer. Ska lyssna på lite fler låtar så får man väl se om det här är en artist som passar mig eller inte. 

Det blev ingenting utav MyCube, entrepenören Staël von Holstein superprojekt som var tänkt att bli en utmanare till Facebook. Den var tänkt att ta tillbaka vår kontroll på våra digitala identiteter, och om den sjösatts hade det kanske kunnat bli något stort. Men med tanke på att förlorare sällan hyllas, och att Staël von Holstein i egenskap av man sällan blir hyllade så tänker jag i alla fall säga- bra gjort i alla fall, du vågade och satsade på projektet som hade kunnat resultera i något revolutionerande. Du ville skapa något nytt, utnyttja teknik som finns tillgänglig och skapa något som kunde vara till stor glädje för många. Det är ganska typiskt manliga egenskaper. Hade du istället varit kvinna hade du fått gråta ut i Aftonbladet, men det är inte ens säkert att du hade dragit igång det hela och kommit såhär långt ens. Ibland vinner man, ibland förlorar man. Men med detta nederlag så kommer du säkerligen ändå inte att ge upp, Holstein. Det finns fortfarande potential i idén och med nya friska fläktar så kommer det förmodligen att dyka upp något i framtiden! Kämpa på.

http://www.dagensmedia.se/nyheter/dig/article3527135.ece

Dokumentären Everything or Nothing The Untold Story of 007 blir en finfin uppvärmning inför premiären av Skyfall, men frågan är om tråkiga Sverige får den innan filmen har premiär? I det här fallet tycker jag ju att man ska utnyttja den teknik som faktiskt finns, och antingen köra den på någon VOD-tjänst eller specialbeställa den eller göra någonting. Jag vill inte se dokumentären om tjugo år på TV6 eller någon annan kanal, jag vill se den just den 5:e oktober. 

Härligt att de har utlyst en speciell dag för James Bond också. Det blir nog att kolla vad som händer framför allt i Storbritannien som slår med stora trummor på den dagen. Kommer det alls att uppmärksammas här? Någon Bond-entusiast kanske drar igång något åtminstone, får man ju ändå hoppas...

http://www.moviezine.se/artikel/11143-5-oktober-blir-james-bonds-dag

Swamp Shark kan man kategorisera inom samma kategori som te.x Sand Sharks och vad nu alla de andra tv-filmsproducerade filmerna heter, men har man sett dem så vet man vad man har att vänta sig i den här. Med andra ord- man ska inte förvänta sig speciellt mycket, men den levererar ändå och funkar tillräckligt bra om man inte har något "bättre" för sig.

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN!

Jag har siktet inställt på att se så många av de här filmerna som det bara är möjligt, men samtidigt börjar det kännas som att man redan har sett en eller två för mycket för de flyter in i varandra. Alla är på ungefär samma sätt och det är svårt att veta vilken av dem man egentligen har sett. Storyn är ungefär likadan varje gång- någon (företag, sheriff, skurkar) dumpar något i vattnet, detta något visar sig vara en blodtörstig best ( haj, förhistoriskt monster, jättebläckfisk, jättepiraya, krokodil osv) och några tappra huvudpersoner gör till sin uppgift i livet att förgöra besten och någon av personernas släktingar hamnar tillslut i en konfrontation med besten och måste räddas. Ungefär så...

Just i Swamp Shark blir jag riktigt irriterad på karaktären Crystal, som ska föreställa "ungdom" men som ser ut att vara i ungefär samma ålder som sin syster och alltså inte någon partykåt tonåring, som "övertalas" att delta på en fest men hon förstör alltsammans med att direkt efter att hon har klivit på "partybåten" börja babbla om jättehajen. Jag undrar bara, vem fan drar iväg på en fest för att omedelbart börja tjata om att man måste undvika vattnet på grund av att det finns en blodtörstig haj? Då stannar man hemma om man ändå inte har tänkt sig att festa, så det så. Men å andra sidan, det hade ju inte blivit lika "spännande" om inte Crystal hade smitit iväg för naturligtvis ska monstret ha död på henne först av allt.

Om man nu ska ha en anledning till att se den här så finns det bara två stycken ( för förutom de två sakerna så fanns det inte mycket att jubla för eftersom det är inget blod nästan och inte mycket nakenhet heller)- nämligen Robert Davi ( som dessutom varit med i sådana klassiker som Die Hard, Tid för hämnd, The Goonies-Dödskallegänget) som spelar sur, korrumperad sheriff och gör det tillräckligt bra för att jag ska börja associera lite med Tommy Lee Jones och hans marshal från Jagad och U.S Marshal. Davi kunde dock ha fått någon rolig scen och man hade gärna fått förklara varför han var så intresserad av karaktären som spelas av Kristy Swanson ( och vad har hon här att göra egentligen? Jag trodde hon var bättre än så... Swanson har ju ändå varit med i både Fantomen och Hot Shots...).

. Den andra anledningen är skådespeleriet i övrigt som håller en lite högre klass än vad som brukar vara fallet i sådana här filmer. Med det menar jag att man står ut med dem och karaktärerna, även om det finns undantag som spelar över lite här och var. 

Swamp Shark är varken bättre eller sämre än liknande billiga tv-filmer som har kommit under de senaste åren. Om man inte gillar dem finns ingen anledning att se den här, och knappast om man tycker om dem heller egentligen.