Inte för att jag direkt har några intentioner att se en värdelös remake på min absoluta favoritfilm, Robocop men man kan ändå inte undvika att ta sig en titt så fort det dyker upp något om remaken. Nu har man alltså moderniserat ED-209 men jag föredrar originalet faktiskt, trots att den var gräsligt fult animerad men den hade ändå sin charm... Den nya ED-209-versionen verkar vara coolare men har den verkligen samma själ och är den dessutom lika rolig? En av fördelarna med att se den dåligt animerade originalroboten var ju att den blev lite komisk, i en annars helt orolig film. 

Jag väljer originalet vilken dag i veckan som helst framför den här Terminator-inspirarade missfostret som ska vara med i remaken. 

Mina förväntningar på den här filmen störtdök snabbare än aktievärdet när Facebook introducerades på börsen när en liten textruta dök upp alldeles när Ghost town började och förklarade att den här filmen minsann var tillåten från sju år... Jösses Matilda, en barnfilm med andra ord tänkte jag förskräckt. Och det visade sig vara just det också, ingenting vågat, roligt eller utmanade och jag fick svårare och svårare för att orka se eländet. Det enda som fick mig att kämpa på och plåga mig själv i ungefär en timme framåt ( med all jävla reklam inräknad, kanske lite mer än en timme till och med) var Ricky Gervais som innehade huvudrollen och jag gillade hur han var här, en bitter man som inte ville vara omkring människor och som verkade vara tämligen bitter och sarkastisk hela tiden ( som när han rullades på en sjukhusbädd och det bara var ungdomar omkring honom och han frågar om det här rör sig om en skolutflykt). Men... roligare än så blev det aldrig tyvärr. När det första spöket dök upp och det visade sig vara en snubbe som inte riktigt älskade sin fru men som, även som död alltså, inte ville att hans snygging till fru skulle gifta sig med en annan snubbe, så ringde varningsklockorna och ja, suprise-not, men här hade vi en film där alla inblandade lär sig lite om sig själva och samtidigt inser vad de går miste om.. Suck.

I vanliga fall gillar jag Téa Leoni, men jag tycker att hon är alldeles för godhjärtad och kärleksfull i den här rollen så jag tröttnade på henne ganska snabbt och vips så fanns det inte speciellt många anledningar för mig att fortsätta tortera mig själv genom att se eländet och invänta det uppenbara slutet. Så jag gav upp halvvägs in i alltsammans. Jag struntade faktiskt i att se slutet, jag brydde mig helt enkelt inte det minsta. 

Nej, det blev ingen mysig, härlig avslutning på helgen med en skön film på söndagskvällen. Ghost town var så dålig att man faktiskt mest satt och funderade på om man skulle gå och sova istället eftersom det verkade vara mer vettigt att göra än att fortsätta se den här sockersöta skitfilmen. Jag slutade se filmen i alla fall, men somnat har jag inte gjort ännu dessvärre...

Kom faktiskt inte på något bättre att se på än Die another day ikväll, men att valet föll på den här Bondfilmen har inget att göra med att jag tycker att den är speciellt bra utan mest för att jag inte har sett den på några år och att det var dags att fräscha upp minnet lite. I och för sig vill jag helst glömma bort den så snabbt som möjligt igen. Man förstår varför man tog en paus med Bond och valde att förnya sig för det finns mycket som är löjligt i den här filmen och en återgång till en mer realistisk ton behövdes verkligen. 

Det är egentligen inte mycket som fungerar i Die another day... Skurken Graves har visserligen gamla hederliga Bondskurk-planer som är larger than life, men efter att filmen är slut så är det här ingen av de mer minnesvärda skurkarna, tyvärr. Graves är snarare ganska trist. Rosamund Pike gör bort sig helt och är riktigt Frost-ig som sidekick till huvudskurken, och jag tycker det mest verkar som att hon är helt ointresserad av att göra något av sin roll. Halle Berry är bara tröttsam och trots "hyllningen" till den allra första bondbruden Ursula Andress så blir det ingenting minnesvärt över Berrys insats och att Jinx konkurrerar med Bond om att komma åt skurkarna borde göra det hela till en intressant lek spioner emellan men tyvärr gjordes ju något liknande redan i Tomorrow never dies, så det känns inte direkt fräscht. Och kemin mellan Bond och Jinx är... tja, i princip lika het som två isbitar som ligger på varandra. Jag minns hur pressen skrev att sexscenerna dem emellan skulle vara mer vågade och heta jämfört med andra liknande scener i tidigare Bondfilmer. Men jämfört med den som är med i Die another day så har man sett betydligt hetare kärleksakter mellan Bond och hans one night stands än vad man får se i den här, så det är inte heller något att jubla över. 

Sedan förstår jag inte varför Judi Dench har fått vara kvar även efter omstarten av Bond... Att hon som M inte tycker om Bond har urvattnats rejält efter de filmer hon varit med i nu, och att hon egentligen tycker att Bond är den bästa agenten som MI6 har men vägrar erkänna det. Ja, jag tycker det har blivit väl så uttjatat vid det här laget och en uppfräschning på chefsposten skulle onekligen inte göra Bondserien någon skada. 

Ja, man kan väl inte klaga på specialeffekterna i alla fall, de håller toppklass... Eller? Visst kan man klaga på specialeffekterna. Speciellt den där Bond faller ned från ett isberg, och därefter surfar på en jättevåg... Kom igen, jösses. Man ser ju rentav att Bond är animerad i vissa sekvenser av den scenen. Likaså med jätteplanet som är påväg att störta och Bond och Jinx flyr i en helikopter. Herre-jösses-jävlar. Man borde skämmas! I de tidigare filmerna tog man sig inte vatten över huvudet och utförde stunten på riktigt, ibland med fara för stuntmännens liv, men man höll sig på en realistisk nivå och överdrev inte så  att man höll på att skita på sig. Men med det artelleri av datorgenererade effekter som filmskapare har tillgång till numera så kan jag ändå förstå att man har svårt för att hålla sig till att actionscenerna ska vara lite realistiska åtminstone, men någon måtta med hur man ska överdriva saker och ting måste väl ändå finnas...

Och jag ska inte ens börja tala om titelsången framförd av Madonna... Men kan ändå tillägga att den har noll procent Bondfeeling och låter mest som en tjej som försöker komma med i Idol men som misslyckas vid audition. En gång i tiden var det ett hedersuppdrag att få sjunga titelmelodin till en James Bond-film, men jag antar att även den tiden är förbi. 

Nej det kommer dröja tio år innan jag ser om den här filmen igen. Minst!