Så var en svårt igenkännlig mästerdetektiv tillbaka i den obligatoriska uppföljaren, men oj vad det kändes betydligt tråkigare att återse den upphettade karaktären som får tampas rejält mot sin nemesis men speciellt intressant blir det tyvärr aldrig. Dessutom framstår det som ännu mer ologiskt att Noomi Rapace har en karriär att tala om överhuvudtaget, och jag får be till högre makter om att hon gör bättre ifrån sig i Promethus än vad hon gör här men i ärlighetens namn så har hon inte speciellt mycket att göra heller och det känns som att regissören har kastat in just Noomi på grund av att hon är en uprising star. 

LÄS INTE MER OM DU INTE HAR SETT FILMEN.

En av de mer lyckade ingredienserna i den första uppdateringen av Sherlock Holmes var humorn, framför allt smågnabbet mellan Holmes och sidekicken Watson- i uppföljaren hade man ju redan på förhand förstått att det skulle bli mer av den varan men att det skulle bli alldeles på tok för mycket hade jag inte räknat med och här blir det inte ens roligt när de måste gnabbas i princip i varje scen. Det blir upprepande, tjatigt och väldigt förutsägbart. Att Holmes dessutom får klä ut sig i allehanda förklädnader alldeles för ofta och för mycket gör inte det hela speciellt bra, eller roligare. Dessutom- Holmes talanger, framför allt iakttagelseförmågan förstås, behandlas mer som om det är något att parodisera än vad de gjorde i den förra filmen, och det blir lätt komiskt att se hur Holmes förutspår kommande bataljer och dess utgångar och sannolikheter, men man upprepar detta en gång för mycket och speciellt roligt blir det i slutet när även Moriarty verkar ha samma förmåga ( men snygg blink till böckernas värld, där Doyle ville ta livet av sin populära detektiv och lät honom och hans nemenis falla ned i ett vattenfall bara för att senare vara tvungen att återuppliva sin hjälte på grund av läsartrycket). 

Jag saknar verkligen den första filmens uppfräschande touche, här känns det bara som att man kör vidare på samma hjulspår utan att komma med någonting nytt och då hjälper det inte att huvudfienden är Moriarty utan det blir väldigt svårt att motivera mig till varför jag ska bry mig om storyn överhuvudtaget. Det hade också varit önskvärt om man hade dragit ned på skämtandet en hel del och istället haft med lite av första filmens övernaturligheter, som var betydligt intressantare och som stod som en tydligare kontrast till Holmes egenskaper. Och jag hade väldigt svårt Jared Harris som Moriarty, han såg verkligen inte speciellt ondskefull ut fast han ju inte heller ska göra det direkt. Jag hade uppskattat en betydligt mer sublim fight mellan Holmes och Moriarty, men jag förstår samtidigt att den yngre publiken hade blivit uttråkade i så fall. 

Men Sherlock Holmes: A Game of Shadows har full fart och blir aldrig direkt tråkig och har med en del snygga actionsekvenser ( fast det där tåget var lite over the top, plus att tåget inte ens stannade när massvis med vagnar blir frånkopplade på grund av en explosion- det kändes inte så trovärdigt) men personligen hade jag väldigt svårt att känna av samma friska fläkt som första filmen kändes som och att alltsammans kändes mest av allt som en upprepning av gammal skåpmat. Det får gärna dröja ett tag innan en tredje Sherlock Holmes-film ser dagens ljus.