Herregud, det torde vara omöjligt men jag tycker att MI-serien i de två senaste filmerna har fått en rejäl vitamininjektion och jag påstår också att de två senaste filmerna är betydligt bättre jämfört med de två äldre filmerna som man knappt förstod någonting av handlingen eller ens blev speciellt engagerad av. Att det dessutom finns med en svensk skådis i en sådan här internationell storproduktion gör ju knappast saken sämre och det är mycket skönt att se en actionfilm som tar i stort från tårna och ända vägen upp och inte gör anspråk på att göra så mycket mer än att bara underhålla. Och det lyckas man verkligen med, men det fanns en del saker som jag inte tyckte om...

LÄS INTE MER OM DU INTE SETT FILMEN.

Jag tycker att Michael Nyqvist får alldeles för lite speltid och jag hade velat se mer scener med honom och Cruise innan "the big final". De blir lite för anonyma mot varandra, speciellt med tanke på hur fallet var i den tredje filmen mellan Hunt och huvudskurken. Den "relationen", om man nu får kalla det så, saknar jag i den här filmen. Nyqvist är dessutom tämligen anonym och har egentligen inte speciellt mycket att göra mer än att titta lite kryptiskt. Lite härligt är det i alla fall i videoscenen där han håller ett anförande på svenska! Att svenska fick smyga sig in i den här filmen, inte illa... Kanske svenska språket håller på att bli ett storspråk;P Men nu gäller det att Nyqvist inte fastnar i den här skurkfållan för han har faktiskt redan spelat den här typen av skurk i en annan film tidigare. Nu måste han fixa sig något helt annat inför nästa film.

Och så det stora nytillskottet som ingår i Hunts team- Simon Pegg. Jag gillade honom i början av filmen, men när jag sedan inser att han har en ganska stor roll att spela i filmen så tröttnade jag ganska snabbt på honom. Hans rollfigur går det ett av dussin på i sådana här sammanhang och man vet att han hela tiden ska sucka och flämta inför det omöjliga i uppdragen, givetvis för att man ska fnissa åt den töntige teknikern och beundra modige Hunt ännu mer. Men det blir tröttsamt i längden, tyvärr. Det är som att Bond skulle ha med Q på sina uppdrag... Det hade räckt med en betydligt mer nedtonad roll för Pegg. 

Men jag gillar att Hunt är en agent som använder sig av mycket avancerade tekniska hjälpmedel ( även om det ibland blir lite för mycket- som en dräkt som genom fjärrstyrning gör att Brandt kan sväva och handskar som gör klättring på ett höghus till en barnlek) men sedan James Bond lade teknikprylarna på hyllan så är det skönt att se en sådan här teknisk lekskola användas på ett hyfsat bra sätt i en film om en agent. Sedan får man också passa på att ge tummen upp åt inte mindre än två starka kvinnliga karaktärer, agent Carter och lönnmördaren Sabine är två brudar med skinn på näsan och utan krusiduller. Bra, och ja tack till mer sådant.

Men  Mission: Impossible - Ghost Protocol  var popcornunderhållning från början till slut och egentligen hade man inte mycket tid över för att reflektera och hjärnan fick stängas av för en stund. Gott så, och jag ser fram emot fortsättningen.